”Kravrallyt för hållbart byggande riskerar att missa målet”

DEBATT Kravkriterier för hållbart byggande betyder inte alltid ett långsiktigt och bättre resultat. Risken är att branschen lägger resurser på kostsam och tidskrävande dokumentation istället för att sätta fokus på produkters verkliga miljöprestanda, menar Sussi Wetterlin från BASTA och Anna Jarnehammar från IVL Svenska Miljöinstitutet.

Ett av systemen som arbetar med frivilliga kriterier för att fasa ut farliga ämnen är BASTA, som driver en databas över bygg- och anläggningsprodukter med högt ställda krav på kemiskt innehåll. Efter att ha arbetat med kemikaliefrågor genom BASTA i mer än tio år kan vi göra en viktig reflektion – Sverige har kommit långt i arbetet med att fasa ut farliga ämnen från byggsektorn och öka kunskapen om varors kemiska innehåll, men det finns också områden där processen inte fungerar effektivt och därför behöver mer fokus.

Istället för att fokusera på förbättringsområden ser vi en tydlig och ökande trend att nivån på kraven skruvas upp i en allt snabbare takt. Det leder bland annat till att det ställs krav på begränsning av halter av kemiska ämnen långt under vad som kan anses relevant för miljö och hälsa, eller nya krav där den vetenskapliga förankringen är tveksam. Det görs säkert med de bästa intentioner, men de förmodade positiva effekterna på miljö och hälsa kan ifrågasättas och bör utvärderas innan nya krav ställs.

Fler krav leder inte alltid till bättre miljöprestanda och det ”kravrally” som vi ser på den svenska marknaden riskerar att utarma processen. I stället för de önskade miljöförbättringarna får vi en kostsam och resurskrävande process där fokus ligger på att kortsiktigt dokumentera en aktuell situation vilket i slutändan fördyrar byggandet istället för att förbättra det.

Vi vill belysa tre områden som måste prioriteras:

  1. Kriterier för hållbara bygg- och anläggningsprodukter måste samordnas
    Den djungel av kriterier som finns på marknaden försvårar arbetet att ta fram nya förbättrade material när förutsättningarna för utvecklingsarbetet ständigt förändras. Dessutom finns det olikheter i på vilka grunder kraven ska tolkas. Olikheterna leder till att en produkt som inte uppfyller kraven hos en aktör kan rekommenderas i ett annat, vilket är både förvirrande och ologiskt för de som vill välja ”rätt” produkt eller på annat sätt ska ställa krav i sin upphandling. Ett exempel är kemiskt innehåll i sammansatta produkter som inte hanteras på samma sätt av olika aktörer vilket är direkt missvisande. För att på ett effektivt sätt utveckla produkter som klarar högt ställda miljökrav så måste vi enas om vetenskapligt grundade och standardiserade kriterier som förhindrar individuella tolkningar eller godtyckliga krav.
  2. Informationen om kemiskt innehåll i varor måste förbättras
    En förutsättning för en effektiv process där farliga ämnen ska kunna ersättas är bättre kunskap om det kemiska innehållet i varor och material. För varor är informationen ofta begränsad och betydligt mer svårtillgänglig än för kemiska produkter, vilket kan misstolkas som att varan innehåller färre kemiska ämnen än den de facto gör. Resultatet blir att en aktör med liten kännedom om innehållet gynnas på marknaden framför en aktör med stor kunskap och som redovisar ett fullständigt innehåll. Här behövs bättre processer för informationsdelning, spårbaret och verktyg för att hantera den viktiga aspekten sekretess.
  3. Ta hänsyn till produkters påverkan över hela livscykeln
    För att kunna ta rätt beslut ur ett hållbarhetsperspektiv måste produkters miljöprestanda under hela livscykeln hanteras och faktorer som återvinning, cirkuläritet och produktens funktion ur ett hållbarhetsperspektiv tas hänsyn till i produktvalet. Här finns en standard för material och varor genom Environmental Product Declaration (EPD) som möjliggör en likvärdig och relevant tolkning. Kopplingen mellan resultatet i en EPD och innehåll av kemiska ämnen behöver förtydligas för ett säkert produktval.

Vi är medvetna om att det inte finns en enkel lösning för förslagen vi tar upp. Men alternativet att komplexa frågor ska fångas upp av en djungel av krav, där några dessutom riskerar att vara delvis godtyckliga och mer eller mindre vetenskapligt förankrade, är inte en långsiktig eller trovärdig lösning. På sikt kan det bara leda till en ökad risk för felaktiga beslut där produktens verkliga miljöpåverkan får mindre och mindre utrymme. Det är dags för branschens aktörer att enas kring en linje som leder till bättre miljöprestanda – på riktigt!

Sussi Wetterlin, vd BASTA

Anna Jarnehammar, affärsutveckling IVL Svenska Miljöinstitutet och styrelseordförande BASTA