Ledare: Dags att låta miljöministern göra sitt jobb

Drevet går och går mot klimat- och miljöminister Åsa Romson vars näsa är alldeles S-röd efter alla snytingar om vargjakter, flyktingar på Medelhavet, KU-prickar, båtbottenfärger och uteblivna handskakningar. Har hon förtjänat det? Eller har det gått för långt?

Det är lätt att tänka på ett jagat djur när man ser klimat- och miljöministerns bistra min i TV-rutan. Det är inga lätta dagar Åsa Romson har just nu.
Drevet rullar vidare dag efter dag.
 
Facebook-gruppen ”Vi som vill att Åsa Romson avgår” samlar över 26000 medlemmar och har etablerat begreppet "Att göra en Romson" vilket betyder ” att göra bort sig och göra bort sig ännu lite mer på ännu fler sätt när man försöker åtgärda att man gjorde bort sig.
 
Studenter i Östersund hånar klimat- och miljöminister på sitt studentflak.

I Resumé dras slutsatsen att det är klimat- och miljöministerns besserwisserattityd som sänker Mp:s varumärke.

Nationell media (även vi på Miljöaktuellt) rapporterar med stora rubriker i att Åsa Romson fått flest KU-anmärkningarna av statsråden. Tre KU-prickar som vid en närmare titt faktiskt gör det lätt att föreställa sig en politisk smutskastningskampanj från oppositionellt håll.
När de tre prickarna ställs i relation till Nuon-affären och oförmågan hos förra regeringen att ta ansvar framstår de som ytterst bagatellartade. Något Eva Francell på Aftonbladet skrev om nyligen.

Och igår gick förre S-ledaren Juholt till attack på Romson i Expressen.

Ovanstående är ett axplock från senaste tidens händelser som satt Sveriges miljö- och klimatminister i centrum.

Men är hon förtjänt av det enorma drev som nu går mot henne? Står det drevets omfång och kraft i paritet till de faktiska misstagen?

Innan jag utvecklar mitt resonemang vill jag tydliggöra att jag är redaktör för ett politiskt oberoende medie. Vi har ingen koppling till vare sig Miljöpartiet eller något annat parti. Vår mission är att hjälpa proffs och beslutsfattare att göra ett bättre jobb, åstadkomma hållbar utveckling (eller slarvigt sagt rädda världen) eftersom vår övertygelse är att god miljö och hållbarhet är en förutsättning för en välmående välfärdsstat och lönsamma affärer.

Det är relativt tydligt varför klimat- och miljöminister Åsa Romson likt en älgtavla far fram och tillbaka på det politiska drevets skyttebana just nu.

Här är sex anledningar:

1. Retoriskt rudis
Åsa Romson är i grunden miljöforskare och akademiker. Inte kommunikatör eller estradör. En rejäl kurs i kommunikation och retorik hade tjänat henne väl. Likaså rådgivare som kan inse att det inte går att försvara exempelvis användandet av giftiga båtbottenfärger.
Samtidigt ger all övning färdighet. Om eller snarare när Åsa kommer ut på andra sidan kommer våren/sommaren 2015 ha stärkt henne.

2. “Walk the talk”
Från min värld kan jag konstatera att miljö- och hållbarhetsfolket generellt sett har stora förväntningar på sig att leva ett ekoreko liv, att föregå med gott exempel. Inte äta köttkorvar, flyga i onödan, råka kasta en glödlampa i soporna,
åka bil med fel bränsle och måla båten med fel färg. Det gäller absolut Mp-folket.
För det är ju den typens information och politik de förespråkar.
Man måste leva som man lär, annars kommer trovärdighetsproblemen omgående med cykelbud.

3. En ny arena för Mp
I många år var Miljöpartiet medias gullegris. De befann sig i en position, som opposition, där de oåtkomliga levererat kritik, pekpinnar och “hot” om miljöskatter och pålagor som gör livet dyrare och svårare att leva.
I och med regeringsbildningen med Socialdemokraterna utsätts nu MP för en helt annan granskning än tidigare. Det är partiledarna som är partiets främsta ansikten utåt och Åsa Romson har, i egenskap av vice statsminister, en unik ansvarsposition som ingen Miljöpartister varit i närheten av tidigare.

4. En oförberedd regering får inte med sig människor utan en gemensam berättelse för Sverige
– 2010 satsade Miljöpartiet och Socialdemokraterna allt på att förbereda sig. Nu satsade man allt på att vinna valet och betydligt mindre på gemensamma förberedelser. De två partierna har ännu inte en gemensam berättelse om vad de vill med Sverige. En sammanhållande berättelse är grunden för att definiera sig själv och få människor att bejaka politiken. Regeringen behöver en berättelse som är bredare än S och MP. Berättelsen om Sverige måste bäras upp av framförallt Åsa Romson och Stefan Löfven. Den behöver bottna i deras erfarenheter, drömmar och vilja att skapa ett bättre land för alla. Det är i utvecklingen av detta gemensamma projekt för Sverige som Åsa Romsons politiska ledarskap kommer att prövas på allvar, säger Paulo Silva, senior rådgivare på New Republic och tidigare stabschef för Miljöpartiets spåkrör i riksdagen.
Den förra regeringen under Fredrik Reinfeldts tid hade under sin första tid vid regeringsmakten inte heller någon enkel start när ministrar byttes ut på löpande band.    
– Jag skulle säga att Löfvens regering har haft en bättre start, säger Paulo Silva.

5. Miljöpartiet behöver få med sig näringslivet på den gröna omställningen
– Miljöpartiet utmanar mäktiga intressen i delar av sin politik. Många upplever partiets politik som hot och straff. Partiet måste därför välja sina strider. I andra fall behöver den se till att näringslivet bejakar en grön omställning genom att skapa uppsidor och incitament som gör att en grön omställning bejakas. Miljöpartiet behöver förstå näringslivets villkor. Det betyder inte att partiet ska göra som näringslivet vill i alla lägen. Gemensamma projekt med näringslivet, till exempel en ”fördubbling av kollektivtrafiken” skapar win- win situationer, konstaterar Paulo Silva.

6. MP slagpåse när oppositionen försöker splittra
Det finns flera exempel på konliktområden mellan S och MP. Det har så klart den politiska opposition och många andra har identifierat. Genom att fokusera på dessa konflikter hoppas man skapa splittring. Möjligen tänker man att man genom att ge sig på Åsa Romson och MP, så kommer man också Stefan Löfven och S. Bromma flygplats och Förbifart Stockholm är två konkreta exempel där MP fått backa i sin politik.

Det är alltså sex anledningar som kan förklara det pågående drevet. Frågan är då om det är befogat och rättfärdigat?  

Det avgör så klart du själv, men frågar du mig så är svaret nej.

Vi borde nu låta Romson visa vad hon går för och fokusera på att göra sitt jobba – rädda klimatet och miljön.
För det håller faktiskt på att gå helt åt skogen.