”Det finns inget avfall”

Inom avfallsbranschen talar man om hierarkier. Det handlar om att minimera eller eliminera det avfall som går till deponering, att en större del av det som går till förbränning istället materialåtervinns, och att man återanvänder en större del av det som återvinns.

– Och i slutändan handlar det även om att minska den onödiga konsumtionen, så att det blir mindre avfall överhuvudtaget. Vår vision är ett samhälle utan egentligt avfall, där man tar till vara på allt som slängs, säger Weine Wiqvist, vd på branschorganisationen Avfall Sverige.

Just en stark och tydlig rörelse uppåt i avfallshierarkin är ett av två stora mål som Avfall Sverige har satt upp. Det andra är att bryta sambandet mellan ekonomisk tillväxt och avfallsmängd.

– Under de första åren på 2000-talet ökade mängden avfall, mycket på grund av det gynnsamma ekonomiska klimatet som rådde. Men de senaste åren har vi inte sett samma ökning, utan snarare en minskning. Det är dock för tidigt att säga om det beror på det ekonomiska läget, eller om det är en långsiktig trend.

Weine Wiqvist menar att det krävs långsiktiga och tydliga spelregler för att få till en förändring. En kärnfråga är ansvarsfördelningen, inte minst när det gäller hushållsavfallet.

– Kommunerna har en viktig roll, och måste fungera som motor i den här omställningen. De ska finnas som en garant för att allt fungerar, men det betyder givetvis inte att det är de själva som ska utföra allt.

Förra året tillsatte regeringen en avfallsutredning som, tre månader försenat, kommer att leverera sitt betänkande den 1 september. Där ska man bland annat diskutera ansvar och rollfördelning när det gäller förpackningar och insamling.

– Vi på Avfall Sverige anser att kommunerna borde organisera och ha ansvar för själva insamlingen, medan producenterna fortsätter att stå för återvinningen. Idag är det näringslivets olika organisationer som står för insamlingen, och vi tycker inte att det är någon bra lösning.

Avfall Sverige hoppas också att kommunerna ska ges en större roll när det kommer till återanvändning. Till exempel genom att komplettera fler återvinningscentraler med så kallade återbruk, där man kan lämna in helt användbara saker, som sedan kan säljas vidare på en andrahandsmarknad.

En annan viktig fråga i avfallsutrdeningen handlar om det som kallas jämförligt hushållsavfall – det vill säga matavfall från hushåll, men även till exempel butiker och restauranger.

– Det bygger på economy of scale, och fungerar inte lika bra om det är massor av olika aktörer som ska stå för insamlingen. Därför skulle vi gärna se att kommunerna samordnar den insamlingen, säger Weine Wiqvist.

Han menar att Sverige redan ligger mycket långt fram när det gäller att ta hand om matavfall.

– Det är en stor förändring, som har pågått under flera år. Det som är unikt här i Sverige är att vi använder matavfallet för att tillverka biogas, som sedan kan användas i till exempel fordonsdrivmedel. Det finns knappt något land som kan konkurrera med oss när man ser till hela kedjan från hanteringen av livsmedelsrester fram till biogasdrivmedel.

Just avfallsområdet är ett område som bland annat Exportrådet och Vetenskapsakademien har pekat ut som ett potentiellt framgångsområde när det gäller export av svensk miljöteknik.

– Det finns ett stort internationellt intresse för både konkreta produkter och hela systemlösningen, även om den senare är svår att paketera och sälja.

Mer sofistikerade insamlingslösningar är ett exempel på något vi kommer att få se mer av framöver.

– Vi har redan kommit långt i återvinningsledet, det som måste förbättras nu är insamlingslogistiken. Det kommer att komma flerfackslösningar till hushållen, som gör att man får bättre kvalitet på det som ska återvinnas. Det finns svenska bolag med intressanta lösningar både för detta och för optisk sortering på återvinningsstationerna.

En fråga som ofta kommer upp när man diskuterar avfall och återvinning är ”konflikten” mellan de som vill bränna sopor för att producera fjärrvärme, och de som hellre ser bättre återvinning.

– Att det har stått mycket om det i media beror främst på att det, av olika skäl, finns för stor förbränningskapacitet i Sverige, vilket har lett till att sopor har importerats från andra länder. Men det påverkar egentligen inte vår återvinningsverksamhet. Jag tror att alla inom branschen är överens om att hålla sig till avfallshierarkin.

Att vi ska nå ett samhälle helt utan egentligt avfall är just en vision, och kanske något som aldrig kommer att bli verklighet. Men Weine Wiqvist tycker ändå att det är viktigt att våga sätta tuffa mål.

– Förhoppningen är att det ska utmana till någon form av tankearbete. Och att vi börjar ifrågasätta hur vi konsumerar saker. En stor del av material- och energianvändningen sker vid tillverkningen, så bästa sättet att minska avfallet på är att undvika onödig konsumtion.

Tomas Tirén