Ta del av allt innehåll på Aktuell Hållbarhet
Starta din prenumeration

Prenumerera

Fredag30.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Avfall

”Vi tippade tonvis med gift i hagar”

Publicerad: 4 Februari 2015, 13:56

Mellan 1956 och 1971 dumpade den idag pensionerade lastbilschauffören Jonny Evaldsson omärkta giftiga kemikalier från statliga civila beredskapslager i gropar hos privata markägare i Skåne och Småland.


Idag är han djupt oroad över hur grundvattnet kan ha påverkats, men det är svårt att få besked från berörda myndigheter.
– Mel­lan Västervik, Nässjö och Skån­e lastade jag vid 15–20 beredskapslager. Någon gång också i Halland, säger Jonny Evaldsson.

Hans historia handlar om att på ett stort antal platser i skogar och tidi­gare betesmarker i Skån­e och Småland grävdes tunnor och säckar ned under 1900-talets mitt. De innehåller bekämpningsmedel, gödningsmedel, vatten­reningskemikalier och andra produkter från statliga civila beredskapslager.

Jonny Evaldsson, idag pensionär bosatt i Oskarshamns kommun,  sitter vid matbordet i sitt hem i Bockara, väster om Oskarshamn, med en karta framför sig. Han berättar att han åren 1956–1971 arbetade som lastbilschaufför  och fick i uppdrag att hämta produkter som skulle bytas ut i beredskapslager.
En del av produkterna fick han därefter i uppgift att tippa i en till två meter djupa hål som grävts hos privata markägare i Småland och Skåne.

Bakgrunden till Jonn­y Evaldssons uppgifter om nedgrävda kemikalier i svenska marker tar sin början vid första världskriget som präglats av brist på livsmedel och andra förnödenheter i Sverige.

För att undvika en upprepning av nödläget om möjligheterna till handel med omvärlden åter skulle begränsas inrättades i  juli 1928 därför Rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap (RKE). Under kommande decennier skapade RKE beredskapslager med råvaror, bränslen och industriella förnödenheter.

Efter andra världskrigets slut fanns 850 beredskapslager runt om i Sverige och produkterna i de här  lägren underhölls, byttes ut och transporterades i vissa fall av Jonn­y Evaldsson till gropar i skogen.

Under 1990-talet fick upprepade rapporter i medierna om för­orenat grundvatten honom att oroa sig allt mer för tillståndet i miljön. Han började undra om de produkter han varit med och tippat under tidigare decennier bidrog till att grundvattnet förorenades och om det påverkade djur och växter negativt.
– Så länge spår av gifter upptäcks i grundvattnet skrämmer det mig. Har vi inget rent grundvatten så har vi inget rent vatten till sist. Det är de små barnen som blir lidande. De är mest känsliga och även våra husdjur, säger Jonny Evaldsson när vi möts hösten 2014 i hans hem.

Han berättar att han redan på 1950-talet var tveksam till om det var lämpligt att tippa bekämpningsmedel på det sätt som skedde, men att kritiken viftades bort och att den som ville behålla jobbet inte skulle ställa frågor om vad som pågick.
– Jag fick höra att om 50 år har naturen brutit ned gifterna, säger Jonny Evalds­son.

Vissa restriktioner fanns dock.
– Vi fick inte tippa närmare än 100 meter från en sjö eller ett vattendrag.

Jonny Evalds­son säger att den regeln följdes under alla år han jobbade med transporter från beredskapslager. Om någon mark­ägare hade grävt hål närmare än 100 meter ifrån vattendrag hade han och kollegorna order att vägra tipp­a material där, men enligt Jonn­y Evalds­son ställdes han aldrig inför det.

En annan order var att alla etiketter skulle avlägsnas från förpackningar innan de tippades i hålen.

Han sveper med handen över en karta som visar de sydsvenska landskapen.
– Mellan 1956 och 1971 lastad­e jag vid 15 till 20 olika beredskapslager mellan Västervik, Nässjö och Skåne. Någon gång var jag också i Halland. Från lagren i Ruda och Berga körde vi i 20–25 minuter och därefter ut på öppna betesmarker och tippade lassen i de grävda hålen. Det fanns DDT med i lasten.
– Jag körde 40 till 50 lass till samm­a område och det var minst tre ton i varje lass, säger Jonny Evaldsson och fortsätter med att peka ut flera mindre orter och byar där han minns att han utfört tippningar.

Han berättar att beredskapslagren ofta inrymdes i gamla ladugårdsbyggnader och de kunde vara helt fyllda med bekämpnings­medel, vattenreningskemikalier, gödning, livsmedel och spannmål.

I Oskarshamn minns han att det fanns tre lager. De var inrymda i ett bergrum och i två byggnader i hamnområdet.

Förpackningar med gödningsmedel drog ofta åt sig fukt och plåttunnor som innehöll bekämpnings­medel kunde börja rosta sönder inne i lagren. De produkter som var oskadda men ändå skulle bytas ut lastades på järnvägsvagnar och återsändes till leverantörer i Tyskland, medan trasiga förpackningar och medel som förklumpats transporterades ut på landsbygden och grävdes ner i på förhand grävda hål i marken.

Detta är en kortad version – läs hela artikeln i Miljöaktuellt nr 2. Du kan skaffa ditt eget exemplar av tidningen här.

_________________________________________

TIPS PÅ UTBILDNINGAR:

UTFASNING OCH SUBSTITUTION AV FARLIGA KEMIKALIER – SÅ GÖR MAN!
7 maj 2015

KEMIKALIER I VERKSAMHETEN?– SÅ FÖLJER DU LAGAR OCH EXPONERINGSSCENARION!
25 mars 2015

Miljöaktuellt, redaktionen

Dela artikeln:


Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.