Svårt för bygg att nå mål om återvinning

Sedan 2016 har mängden avfall från byggbranschen ökat avsevärt. Bara mellan 2016 och 2018 ökade mängden icke-farligt avfall med 2,5 miljoner ton, vilket delvis hänger samman med en stark byggkonjunktur. Återvinningsgraden är dock låg.

– Man kan inte säga att det går bra. Målet är att nå en återvinningsgrad på 70 procent av byggavfallet, vilket skulle ha uppfyllts redan 2020. Istället ligger nivån på 50 procent, säger Henrik Sandström, handläggare på Naturvårdsverket.

Byggbranschen genererade 12 miljoner ton avfall i Sverige 2018, som är det år som den senaste statistiken kommer ifrån. Av det var 5 procent farligt avfall. Det icke-farliga byggavfallet motsvarar 1,2 ton, eller 63 kilo per person. De vanligaste icke-farliga avfallsslagen från byggbranschen är jordmassor, mineraliskt bygg- och rivningsavfall (betong, tegel, glas, kakel, klinker, gips och asfalt och blandat bygg- och rivningsavfall) och träavfall. 

– Den största delen av avfallet kommer från rivningsverksamhet, men även nyproduktion inom bygg genererar fortfarande mycket spill och avfall, säger Henrik Sandström. 

I augusti 2020 infördes krav på sortering i sex fraktioner på byggarbetsplatserna. Hur det har gått efter de skärpta kraven vet ingen ännu.

– Det har inte gjorts någon uppföljning. Statistiken avseende 2020 publiceras i juni 2022. Då kan vi få en indikation på vilka effekter utsorteringskravet medfört. Men det är klart att det har varit utmanande för branschen att gå från praxis med blandcontainrar till noggrannare utsortering, säger Henrik Sandström.

Syftet med de nya bestämmelserna från 2020 är att få renare materialflöden.

– Det behövs för att återvinningsindustrierna ska få mer material att jobba med så att de i sin tur kan utveckla teknikerna för att ta till vara och den infrastruktur som behöver byggas upp i landet. 

För att öka det cirkulära avfallsflödet inom byggsektorn krävs en mer utvecklad återvinning och att de material som finns tar ett steg upp i i förädlingskedjan inom avfallshierarkin.

– Ett exempel är träavfall som det finns stora mängder av. Det avfallet skulle kunna materialåtervinnas till exempelvis spånskivor eller isoleringsmaterial etc. Men som det är nu går en hel del av det som sorteras ut ändå till förbränning vilket inte är så lyckat. Energin tas visserligen till vara, men det är ändå ett exempel på downcycling av ett material.

Att öka cirkulariteten inom byggsektorn hänger på många faktorer. Branschen måste ta sitt ansvar och tillsynsmyndigheterna måste ha resurser för att utöva tillsyn, påpekar Henrik Sandström. Återvinningsindustri och företag måste även få incitament att börja förädla materialen i högre grad. Sedan 2020 är det också tydligt att det är den som har skapat avfallet som är ansvarig för det och som ansvarig räknas i det avseendet beställaren.

– Beställaren måste ta ansvar i sina upphandlingar. Det är mycket viktigt att de kontrollerar företagen som de handlar upp så att de vet vilka de har att göra med. Risken är annars att deras avfall hamnar i händerna på verksamheter som inte hanterar avfallet på ett korrekt sätt.

Grundläggande är även att det i all produktion av byggmaterial finns en design för återanvändbarhet och återvinningsbarhet från start.

– Optimalt är att lägga stor tyngd i tidiga skeden, dvs. att man redan i designstadiet av en produkt tänker på hur denna ska hanteras i avfallsledet. I en bättre värld finns loggböcker för alla material som byggs in, det skulle underlätta oerhört vid rivning, sanering och renovering.

Johanna Åfreds

Artikeln har också publicerats hos Byggindustrin som ingår i Di-gruppen, Bonnier News.