Avfallsfällan - Kommunernas svåra dilemma kring fjärrvärmen

I början på 2000-talet sågs avfallsförbränningen som en räddare i nöden. De politiska styrmedlen infördes i rask takt: först kom deponiskatten, sedan förbud mot deponi av brännbart avfall och därefter deponiförbudet av organiskt avfall. Det ledde till att kommuner i panik byggde förbränningsanläggningar. Resultatet blev att alla ugnarna kunde förbränna mer avfall än vad som fanns i Sverige. Lösningen blev att importera avfall.

”Vi tror inte att en utveckling mot mer och mer förbränning leder till en effektiv resursanvändning.”

Men nu har vindarna vänt. EU:s taxonomi, som ska hjälpa investerare att dra upp riktlinjer för hållbara verksamheter, uppmuntrar allt som minskar avfallsförbränningen. I själva verket svartlistas avfallsförbränningen – förutom när det gäller farligt avfall, för där har avfallsförbränningen en roll i att avgifta samhället. Dessutom föreslog regeringen en förbränningsskatt på avfall. Riksdagen klubbade igenom förslaget som nu införs gradvis och är fullt införd nästa år. Budskapet från Miljöpartiets språkrör Per Bolund var tydligt:

– Vi tror inte att en utveckling mot mer och mer förbränning leder till en effektiv resursanvändning. Vi vill att man i möjligaste mån ska återvinna material och se till att de cirkulerar i samhället, och först i sista hand låta dem gå till energiutvinning.

En annan aspekt som blivit alltmer brännande är avfallets fossila innehåll som ger ett stort negativt klimatavtryck. Detta uppmärksammas alltmer av organisationer som kommit långt i sitt arbete med att minska sina klimatutsläpp men som sitter fast i en fossiltyngd fjärrvärme. Ett exempel är Akademiska Hus som till 2025 vill uppnå sitt mål om en fossilfri drift av fastigheterna.

– Vår största utmaning är utfasningen av det fossila avfallet ur fjärrvärmen. Det ser vi inte kommer hända fram till 2025. Vi har valt att ha kvar fjärrvärmen eftersom vi ser fördelar med fjärrvärmesystemet, men på lång sikt måste fossildelen fasas ut, säger Mia Edofsson, hållbarhetschef på Akademiska Hus.

”Det är ett utmärkt initiativ, men leder definitivt inte till ett nära nollutsläpp.”

I dag står avfallsförbränningen för nästan tre fjärdedelar av fjärrvärmens totala koldioxidutsläpp. Avfallsförbrännarnas egna mål är att halvera de fossila utsläppen till 2030 och komma nära noll till år 2045. Flera av deras viktigaste åtgärdsförslag med störst effekt kräver stora investeringar, nya politiska styrmedel eller att andra gör jobbet. Ett förslag är att sortera ut den fossila plasten. Enligt beräkningarna ska 75 procent av plasten kunna sorteras ut ur hushållsavfallet och lika stor andel ur vissa delar av företagens avfall.

– Det är ett utmärkt initiativ, men leder definitivt inte till ett nära nollutsläpp. Även om de ger sig in i det här träsket kommer de inte lyckas mer än att skrapa på ytan. I avfallet finns billiga syntetkläder, i princip allt gummi är fossilt och de flesta prylar är gjorda av plast i dag som är svår att återvinna, säger Torleif Bramryd, professor i miljöstrategi vid Lunds universitet.

Det här har avfallsförbrännarna också upptäckt, för bland deras andra åtgärdsförslag finns kemisk återvinning och bättre materialval och design av plastprodukter. Åtgärder som någon annan måste vidta. Dessutom kan en majoritet av den utsorterade plasten inte återvinnas utan måste till slut ändå förbrännas. Därför landar branschen i att avskiljning, uppsamling och lagring av koldioxid är den åtgärd som har störst klimateffekt.

– Vi har möjlighet att bidra med negativa utsläpp genom att utrusta pannorna med CCS-teknik. Som det ser ut i dag är sextio procent av koldioxiden förnybar och fyrtio procent fossil. Den här nettominskningen i utsläpp skulle vi kunna sälja till företag eller branscher som inte kan komma ner till nollutsläpp, säger Klas Svensson, rådgivare inom energiåtervinning vid Avfall Sverige.

”Avfallsförbränningen kommer inte minska på kort sikt, men neutrala bedömare anser att materialåtervinningen kommer öka och avfallsförbränningen minska.”

Branschen siktar på att fem anläggningar ska ha CCS-teknik på plats till år 2030 och de tio största anläggningarna år 2045. Hur finansieringen ska se ut är oklar. De finansiella institutionernas mottagande av EU:s taxonomi kan förbättra eller försämra lånevillkoren. Hittills har dock kommunal borgen kunnat garantera stora lån till dyra avfallsförbränningsanläggningar, så frågan handlar nog snarare om vilken räntenivå projekten kan få.

Energimyndigheten har nyligen på uppdrag av regeringen lagt ett förslag på stödsystem till bio-CCS, det vill säga infångning av biogen koldioxid för att skapa koldioxidsänkor. Förslaget går ut på omvänd auktionering. Den aktör som kan fånga mest koldioxid till lägst kostnad får stödet.

– För oss är det väldigt svårt att konkurrera med de som har 100 procent biogena utsläpp, så därför vill vi gärna se ett kompletterande stöd till CCS för energiåtervinningsanläggningar. Vi har flera stora anläggningar i Sverige och kan skapa ett stort negativt utsläpp, säger Klas Svensson.

Rent tekniskt kommer i princip alla avfallspannor som i dag är i bruk att behöva förnyas innan 2045, så energibolagen skulle kunna fasa ut avfallsförbränningen. Det spåret var Per Bolund inne på när han presenterade förslaget om avfallsförbränningsskatt:

– Vi tror att det här kommer att ha en positiv effekt just när man står inför ett investeringsbeslut. Ska man investera i en ny eller förlängd avfallsförbränningsanläggning eller ska man i stället investera i att återvinna materialen och utvinna värme från renare biobränsle?

Branschen är dock helt inställd på att fortsätta förbränna lika mycket om 24 år som förbränns i dag. Om en cirkulär ekonomi medför minskade avfallsmängder så kommer avfallsimporten att öka, är tanken. Kalkylen är inte helt okontroversiell.

– Avfallsförbränningen kommer inte minska på kort sikt, men neutrala bedömare anser att materialåtervinningen kommer öka och avfallsförbränningen minska. Objektivt sett så kommer det inte finnas underlag för att förnya de förbränningsanläggningar vi har i dag, utan jag tror att avfallsförbrännare måste bita i det sura äpplet om tio år, säger Torleif Bramryd.

”Ett sätt att lösa en del av avfallsförbränningens problem med fossila koldioxidutsläpp vore ju att inkludera plastproducenterna i EU:s handelssystem för utsläppsrätter”

Men alla håller inte med om att de fossila koldioxidutsläppen från avfallsförbränningen ens är energibolagens problem.

– Jag anser att det är ett principfel att ålägga värmen från avfallsförbränning ett koldioxidinnehåll. Utsläppen måste läggas på den skyldiga, men det görs inte när det gäller avfallshantering och energiåtervinning, säger Sven Werner, professor emeritus i energiteknik.

Enligt honom är det ett systemfel att fossila kolatomer kan göra kostnadsfri entré i samhället i form av plast. Det är först när plasten förbränns och bildar koldioxid som den kostar pengar. Utsläppsnotan hamnar då hos avfallsförbrännarna som bara hanterar ett avfall som andra producerat och misslyckat att källsortera.

Tankefelet sägs härstamma från en tid när avfallet sågs som ett bränsle, lika naturligt att elda som kol och koks. Att försöka åtgärda ett principfel i det byråkratiska systemet tar minst ett decennium, tid som vi inte har. Men det finns ett förslag som skulle kunna lösa några problem.

– Ett sätt att lösa en del av avfallsförbränningens problem med fossila koldioxidutsläpp vore ju att inkludera plastproducenterna i EU:s handelssystem för utsläppsrätter, säger Christian Azar, professor i energi och miljö vid Chalmers.

Om koldioxidutsläppen från plastförbränning förflyttas till dem som introducerar kolatomerna i samhället så kan motsvarande utsläpp i förbränningen tas bort. Det förflyttar kostnaden till producenterna som kan göra något åt problemet genom att minska andelen fossil plast, utveckla förpackningar som är återvinningsbara och driva på en ökad plaståtervinning.

Christian Azars förslag skulle också lindra en annan huvudvärk för branschen. Sverige har nämligen valt, i likhet med Danmark och Litauen, att inkludera avfallsförbränningen i ETS.

Under den senaste tiden har priserna på utsläppsrätterna stigit. Detta kan i och för sig underlätta den ekonomiska kalkylen för CCS-investeringar, men det påverkar också avfallshandeln, något som har retat upp Avfall Sverige.

– Avfallsförbränningsskatten och ökade priser på utsläppsrätter gör att mottagningsavgiften i Sverige blir högre jämfört med i Tyskland som inte har de här högre kostnaderna. Vi kan inte sätta hur höga mottagningsavgifter som helst och förvänta oss att avfallet exporteras till oss, säger Klas Svensson.

Som det ser ut nu finns dock ett stort överskott på avfall i Europa. Enligt en rapport från Energiforsk som har några år på nacken målar forskarna upp olika framtidsscenarier. I alla scenarierna ökar avfallsmängderna, men graden av utsortering och återvinning skiljer sig åt. I tre av fem scenarier minskar avfallsförbränningen marginellt. I scenariet ”Cirkulär ekonomi” minskar förbränningen avsevärt och bara i scenariet ”Business as usual” ökar avfallsförbränningen, och då med tjugo procent.

En av forskarnas utgångspunkter är att avfallets plastinnehåll kommer sjunka. När den oljebaserade plastfraktionen minskar kommer avfallets värmevärde också att minska, vilket leder till att pannorna måste förbränna mer avfall för att kunna leverera lika mycket el och värme.

Men det finns andra alternativ till att förbränna avfall. I Falun drivs kraftvärmeverket av något som kallas bioenergikombinat. Returträ, sågspån, grenar och toppar eldas för värme-, el- och pelletsproduktion.

– Jag tycker att vi har ett oslagbart system. Varje hushåll bidrar med värmeunderlag som ger elkraft för hushållens egna årliga elförbrukning, och framför allt när vi som mest behöver den, nämligen på vintern. Under sommaren används en del av värmen till pelletsproduktion som sedan används för uppvärmning av de mindre näten utanför centralorten på vintern, en smart form av ackumulering, säger Kenneth Ahlström, energi- och miljöchef på det kommunala bostadsbolaget Kopparstaden.

Samtidigt går debatten het om hur skogen bäst ska brukas – och i hur stor utsträckning den alls ska brukas. Vissa förespråkar förbränning av skogsråvara medan andra menar att den är alltför värdefull för att bli fjärrvärme.

”Vi har en tendens att titta på konsekvenser och lösningar för vår generation och nästa generation, men i stället kanske vi ska ha en planeringshorisont för tio generationer framåt.”

Ett annat sätt att, på papperet, producera mer klimatneutral fjärrvärme är att i större utsträckning använda spillvärme. Den utgör idag bara åtta procent av fjärrvärmen.

– Spillvärmen kommer i dag från industrier, datahallar och avloppsreningsverk, men det finns potential att utnyttja mer. Här gäller det att planera vid nybyggnationen av olika verksamheter. En framtida produktion av hållbar vätgas och biodrivmedel kan till exempel generera massvis av värme, men då gäller det att den byggs i närheten av fjärrvärmenätet, säger Raziyeh Khodayari, hållbarhetsansvarig vid Energiföretagen.

Hälften av dagens spillvärme kommer dock från fossilberoende verksamheter, men med dagens definitioner och regelsystem räknas den ändå som fossilfri. Tanken är att utsläppsnotan ska hamna på den som kan påverka processen och ge en drivkraft att fasa ut fossila råvaror och bränslen.

– Vi har en tendens att titta på konsekvenser och lösningar för vår generation och nästa generation, men i stället kanske vi ska ha en planeringshorisont för tio generationer framåt. I avvaktan på en utvecklad materialåtervinning av plast är det inte fel att lägga den i en långtidsförvaring i marken. Då slipper vi fossila utsläpp vid förbränning och bygger upp ett lager av framtida resurser. Och så går vi över till förbränning av mer homogena biobränslen för fjärrvärmeleveranser, såsom klenvirke och skogsavfall, säger Torleif Bramryd.