Ta del av allt innehåll på Aktuell Hållbarhet
Starta din prenumeration

Prenumerera

Lördag26.09.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Energi

Ditt tv-tittande mer energikrävande än tv-tillverkningen

Publicerad: 5 November 2010, 07:42

Tillverkarna som vurmar för energisnålare TV-apparater får vatten på sin kvarn. TV-tittande drar tre gånger så mycket energi som tillverkningen av apparaterna per år.


Ämnen i artikeln:

CleantechTeknikMiljöteknikGreentechForskningIngenjör

Det verkar råda consensus i datacenterbranschen om att datacentralerna står för ungefär 3 procent av alla koldioxidutsläpp i världen, ungefär samma mängder som flyget. KTH bevisar att den siffran är överdriven i sin utredning med det lite besvärliga namnet ”Greenhouse Gas Emissions and Operational Electricity Use in the ICT and Entertainment & Media Sectors” där man dragit ett antal anmärkningsvärda slutsatser om den energi den moderna människan förbrukar enbart för sitt nöjes skull.

Datacentralerna är miljövänligare än de själva tror.

Kommunikationsbranschen producerar inte bara pixlar och bytes. Sammanlagt står it- och telekomsektorn tillsammans med mediesektorn för 3 procent av världens totala koldioxidutsläpp. Det är resultatet av den första heltäckande akademiska studien av kommunikationssamhällets globala klimatpåverkan.

Siffrorna presenteras av ett forskarteam på KTH:s Centre for Sustainable Communications där representanter från KTH, Ericsson och TeliaSonera ingår.

Enligt studien stod it- och telekomsektorn 2007 för 1,3 procent av världens totala klimatpåverkande utsläpp vilket motsvarar 620 megaton koldioxidekvivalenter (CO2e). Medie- och underhållningsbranschen stod för 1,7 procent av världens klimatpåverkande utsläpp eller 820 megaton CO2e. Sammanlagt ger kommunikationsbranschen upphov till 3 procent av världens totala klimatpåverkande utsläpp vilket innebär 1440 megaton CO2e.

Teamet bakom studien tog ett samlat grepp om hela kommunikationsbranschen vilken inkluderar data, mobiltelefoni, fast telefoni, tv, tryckta medier och andra medieprodukter (musikspelare, digitalkameror, spelkonsoler, med mera). I siffrorna ingår också den faktiska it-infrastrukturen (nätverk och datacenter) som krävs för att möjliggöra de globala tjänsterna.

När det gäller tv-apparater och tillbehör, som dekodrar mm drar driften tre gånger så mycket koldioxid som tillverkningen. Det är anmärkningsvärt och något som vi själva enkelt kan göra något åt. Tryckt media drar givetvis bara koldioxid i tillverkningen (transporten är inte med här) och det är tämligen lätt att åtgärda genom att bara sluta med sagda media. Då upphör även transportbehovet. Utredningen konstaterar också att tillverkning och användning av tv och andra underhållningsmedia (tidningar) åstadkommer mera koldioxid än tillverkning och drift av pc. Lösningen torde vara självklar för var och en.

Ett intressant delresultat är att tillverkningen av kommunikationsteknologi står för en relativt stor andel av de totala utsläppen, men fortfarande står driften för cirka dubbelt så mycket totalt sett. Ett tydligt exempel är tv-användningen som förorsakar tre gånger så stora klimatutsläpp som tillverkningen av tv-apparater och andra tv-relaterade produkter.

– Det finns en stor potential att minska energiförbrukningen för konsument- och nätverksprodukter. En framtida utmaning för tillverkare kan vara att minska energiförbrukningen per användare så pass mycket att sektorns globala energiförbrukning inte ökar. En halvering per användare skulle innebära att dubbelt så många människor kan få tillgång till kommunikation och media för samma energikostnad, säger Jens Malmodin på Ericsson Research.

Enligt studien fanns det 2007 över tre miljarder mobiler i användning, en miljard datorer och 1,7 miljarder tv-apparater. Idag finns redan 4,5 miljarder mobiltelefoner.

– Makroperspektivet är viktigt för att följa trenden för de produktgrupper som har störst klimatpåverkan. Även om mer energieffektiva produkter tas fram så kan en ökad mängd produkter ge upphov till negativa miljöeffekter sammantaget, säger Åsa Moberg, forskare på Centre for Sustainable Communications vid KTH.

– Samtidigt vet vi att it-kommunikationsteknologins möjlighet att minska de globala koldioxidutsläppen är betydligt större än de utsläpp sektorn själv genererar. Men detta faktum är ingen ursäkt för att inte fortsätta arbeta med energieffektiviseringar inom sektorn, tillägger Dag Lundén på Teliasonera.

Så vad kan vardagsmänniskan göra för att dra sitt strå till miljöstacken? Sluta konsumera papperstidningar, verkar vara uppenbart. En följd av detta är att vi bör vägra all form av pappersburen reklam. Titta mindre på tv (inte särskilt svårt med dagens utbud) och om tv:n ändå brinner upp, skaffa en energisnål sort. 3dtv kommer förmodligen att vara en död trend om 2-3 år, så undvik att köpa en ny apparat bara för detta. Människans informationshunger bör istället stillas genom att vi läser mera elektroniska dokument på Internet på våra energisnåla datorer med lcd-skärmar och inte byter datorer som tokiga vartannat år bara för att shoot-em-up-spel börjar gå lite långsamt. En följd av detta bör bli att vi bör vägra vara med i uppdateringsspiralen som kräver nya programsviter vartannat år, som i sin tur kräver kraftfullare datorer. Det går lika bra att ordbehandla på en tio år gammal ordbehandlare. Det är ändå dina fingrar som är långsammast i sammanhanget.

Men det här fungerar bara om alla vägrar uppgradera sin programvara (och då talar jag inte om säkerhetsuppgraderingar, förståss), om vi alla låter bli att påverkas av flashiga förpackningar i butikerna, inte slänger kläder bara för att de inte följer de senaste trenderna (som varar tre veckor), låter bli att köpa kläder som redan är slitna och använder frikyla istället för luftkonditionering där så är möjligt.

Kläder med förtillverkade skador som minskar livslängden (och ökar tillverkarnas vinst), är det någon sorts välfärdssjukdom?

För, som KTH skriver i sin utredning: Om vi ska kunna begränsa den globala uppvärmningen till 2 grader krävs det att Sverige minskar sina koldioxidutsläpp med cirka 85 % fram till år 2050. Det kommer att bli en enorm utmaning. De stora skurkarna är inte du och jag, utan pappers- och massaindustrin (sluta med papperstidningar, eller som vår syntgigant Ralph Lundsten en gång sade om fenomenet ”att skövla hela skogar varje dag för att sprida vinklat nonsens” (Lustbarheter, 1997)), metallförädling och livsmedelsindustri.

Praktiskt förslag

Får undertecknad som avslutning presentera en idé som kanske kan göra Sverige till föregångsland i linje med detta? Varför kan inte just din bostadsrättsförening eller hyresgästförening förklara just ert bostadsområde som reklamfri zon? Den lilla skylten med ”Ingen reklam tack” som allt fler sätter på dörren, får allt sämre genomslagskraft. Då vore det bättre och rationellare om det satt en stor skylt vid infartsvägen, så att alla reklamutdelare visste att det var förbjuden mark. Skulle man gå ännu lägre och dessutom vägra lokaltidningar, som ändå bara är reklam, vore vi ett steg närmare Lundstens dröm. De enda som blir ledsna blir pappersinsamlarna. Varorna som annonseras, prissätts ändå efter försäljningen plus reklamkostnaderna, och handen på hjärtat: köper du Colgamyrs nya schampo med gröna och blå kraftkorn bara för att du sett det i en annons, eller köper du billigaste flaskan? Det är ju iallafall bara natriumlaurylsulfat som gör nytta och resten är färgämnen och konserveringsmedel.

Läs hela studien

http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/j.1530-9290.2010.00278.x/pdf

Jörgen Städje

Dela artikeln:


Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.