Energi
Folkpartiet får ny energipolitisk talesperson
Publicerad: 23 januari 2015, 11:24
Miljöaktuellt har pratat med Maria Weimer, riksdagsledamot från Uppsala län, som nu tar över ansvaret för energifrågorna.
Den här artikeln publicerades i omvärldsbevakningen Miljöaktuellt Idag den 23 januari.
Maria Weimer har i veckan utsetts till ny energipolitisk talesperson för Folkpartiet. Hon är riksdagsledamot från Uppsala län och blev personkryssad in i riksdagen i valet 2014.
– Jag har varit aktiv i Folkpartiet väldigt länge, och engagerad i bland annat miljöfrågor och i EU-frågor, säger Maria Weimer till Miljöaktuellt.
– I höstas kom jag in i riksdagen och har sedan dess suttit med utrikesfrågor. Men så fick jag alltså ett erbjudande om att jobba med energipolitiken, som jag tackade ja till med stort intresse.
För Maria Weimer väntar nu bland annat arbete med den blocköverskridande energikommission som regeringen aviserat ska påbörja sitt arbete i februari. I den så kallade decemberöverenskommelsen gjordes klart att alla partier som slutit överenskommelsen ska delta i kommissionen. Energiminister Ibrahim Baylans (S) pressekreterare bekräftar i ett mejl till Miljöaktuellt att även V och SD kommer bjudas in.
Enligt energiministern är regeringspartiernas ingång i dessa samtal att ”kärnkraften ska ersättas med förnybar energi och energieffektivisering och att Sverige på sikt ska ha 100 procent förnybar energi”.
När Miljöaktuellt frågar Maria Weimer hur hon ser på Folkpartiets ingång i de kommande samtalen svarar hon:
– Vi har två ben i vår energipolitik. Vi tror väldigt starkt på förnybar energi och på den nya miljötekniken. De förnybara energikällorna är det stora framtidshoppet. Men vi tror också på att vi behöver svensk kärnkraft, i alla fall under överskådlig framtid. Det är våra ingångsvärden.
Maria Weimer tillägger att det fortfarande är oklart dels vilket tidsperspektiv som kommissionen kommer ha och dels inom vilka ramar som kommissionen ska arbeta.
– Ska vi titta på energipolitiken tio år i framtiden eller handlar det om 20, 30 eller 40 år? Och ska vi bryta loss frågor som vi förhandlar om separat, eller ska vi komma överens om helheten?
Anders Hellberg