Stort slöseri att inte använda askan från energiåtervinning

I Sverige har vi ett smart energisystem där vi tar vara på alla resurser. Vid förbränning av biobränslen används mestadels restprodukter från skogen och vårt avfall energiåtervinns. Istället för att bygga sopberg omvandlar vi avfall till fjärrvärme och el. Energiaska är det restmaterial som blir kvar i fjärr- och kraftvärmeverk vid framställning av värme och el. Att kunna använda så mycket som möjligt även av askan, är ett steg för att öka resurseffektiviteten ytterligare.

Varje år produceras cirka 800 000 ton bottenaska från avfall i Sverige. Det består av material som inte är brännbart, till exempel glas, porslin, järnskrot och grus. Det mesta av denna bottenaska, som kallas slaggrus, används för att täcka gamla deponier. Men de flesta deponier är nu färdigtäckta och då finns inte längre en självklar användning för slaggruset. En liten del av askan, cirka 10 procent, klassas som farligt avfall. Dessa askor deponeras på ett säkert sätt genom att först stabiliseras. Men resten av askan, det vill säga slaggruset, bör man finna användning för.

I exempelvis Nederländerna och Danmark används slaggrus redan i stor skala. I Sverige är däremot användningen försumbar. Ny svensk forskning visar att slaggrus skulle kunna användas mycket mer, i till exempel vägkonstruktioner, än vad som görs i dag. Det skulle på så sätt kunna ersätta jungfruliga material som naturgrus och bergkross. EU-direktiv anger dessutom att vi ska minska uttaget av just naturgrus och bergkross (Vattendirektivet 2000/60/EG).

Tyvärr finns det en hel del som hindrar denna användning, vilket är ett stort resursslöseri. Ett sådant hinder är att ny lagstiftning inom EU för klassning av avfall riskerar att omklassa alla bottenaskor från avfallsförbränning som farligt avfall. Vi motsätter oss inte att det finns askor som ska klassificeras som farligt avfall. Problemet är att EU-lagstiftningen förordar en trubbig summeringsmetod som lämpar sig illa för komplexa avfall som askor. Används denna metod kan det innebära att även det användbara slaggruset klassas som farligt avfall och vi skulle bli tvungna att deponera 800 000 ton bottenaska på deponier för farligt avfall. I onödan.

Energibranschens mål är ett hållbart och resurseffektivt energisystem där lämpliga askor i så stor utsträckning som möjligt återanvänds och ingår i kretsloppet och den cirkulära ekonomin. Vi tar ansvar för att bidra till en miljöriktig användning av energiaskor genom att stödja forskning på området.

De hinder som finns i dag leder till överdriven osäkerhet och motstånd mot att använda slaggruset. För att uppnå en resurseffektiv användning av slaggrus krävs att:

- Naturvårdsverket tar frågan på allvar och inser att 800 000 ton slaggrus riskerar att klassificeras som farligt avfall, årligen.
- Naturvårdsverkets klassificering av aska som farligt respektive icke farligt avfall är faktabaserad och med rimliga avvägningar av risker. Det innebär att Naturvårdsverket behöver samarbeta med branschen för att undvika en övertolkning av askornas farlighet, en risk som finns när EU:s trubbiga summeringsmetod används.
- Myndigheter stiftar och tolkar lagar och förordningar för att prioritera och underlätta ett miljöriktigt utnyttjande av askor samt ser till att tillståndsgivningen blir en enklare, tydligare och snabbare process.
- Naturvårdsverket uppdaterar handboken ”Återvinning av avfall i anläggningsarbeten”, Handbok 2010:1.
- Deponiskatt inte läggs på sådant avfall som av miljöskäl måste deponeras.

Först när dessa bitar är på plats kan vi utnyttja askan som den resurs den är och därmed spara jungfruliga råvaror. Detta i sin tur skulle vara ett viktigt steg mot ett cirkulärt samhälle.

Pernilla Winnhed, vd Energiföretagen Sverige

Raziyeh Khodayari, ansvarig miljö, hållbarhet, energitillförsel och energiaskor Energiföretagen Sverige