Forskare: Konsumera mindre och må bättre

Rika människor, grupper och samhällen måste inse att det är dags att ta ett kliv tillbaka så att Jordens resurser räcker till alla. Minskad konsumtion leder också ofta till ökat välmående. De slutsatserna drar Åsa Callmer, forskare vid KTH, i en ny doktorsavhandling. 

Åsa Callmer menar att Sverige i allra högsta grad är ett rikt samhälle och att detta gäller för de allra flesta svenskar. Detta bekräftas också av Världsnaturfonden årliga statistik som visar att vi svenskar lever på ett sätt som kräver fyra jordklot. Med hjälp av begreppet ”tillräcklighet” vill Åsa Callmer i sin doktorsavhandling belysa hållbarhetsfrågan ur ett nytt perspektiv. 

– En slutsats jag drar är att vi behöver prata mer om tillräcklighet i hållbarhetsdebatten i Sverige. Vi måste prata mer om vad som är tillräckligt i ett konsumtionssamhälle och hur vi kan styra om samhället så att vi kan leva inom de planetära gränserna, säger Åsa Callmer till Aktuell Hållbarhet. 

Åsa Callmer är forskare vid avdelningen för urbana miljöer och regionala studier på KTH. 

– Jag vill också lyfta upp tillräcklighetsperspektivet i samhällsplaneringen. En slutsats här är att även om många kommuner och regioner pratar om hållbar konsumtion så är det väldigt sällan fokuset läggs på att konsumtionsvolymerna måste minska. 

I avhandlingen tittar Åsa Callmer specifikt på begreppet tillräcklighet när det gäller materiell konsumtion. Här är en slutsats att människor kan få ett ökat välbefinnande och känna mer lycka genom att begränsa sin konsumtion. Hon har bland annat studerat människor som använt sig av den så kallade konmari-metoden, utvecklad av den japanska städkonsulten Marie Kondo och som handlar om att rensa i sina hem.

– Jag har både undersökt grupper som valt att ha ett köpfritt år och jag har tittat på människor som använder konmari-metoden. Båda dessa grupper får ofta ett ökat välmående genom att på olika sätt minska sin konsumtion. 

I avhandlingen diskuterar Åsa Callmer också frågan om ekonomisk tillväxt och hur det står i kontrast till begreppet tillräcklighet och planetära resurser. Hon tittar bland annat på hur kommuner och regioner försöker arbeta med minskad och hållbar konsumtion samtidigt som de arbetar för ökad ekonomisk tillväxt i regionen. Här uppstår det ofta svårhanterliga målkonflikter. 

– Ett samhälle som styrs av tillräcklighet håller sig inom ramen för de planetära gränserna och samtidigt uppfyller kraven för grundläggande mänskliga rättigheter. Ett sådant samhälle behöver förmodligen styra mindre mot ekonomisk tillväxt och mer mot andra värden som ekologisk hållbarhet, välmående, bättre hälsa och så vidare. Går det över huvud att nå hållbarhetsmålen samtidigt som vi har ekonomisk tillväxt? Det är viktigt att vi har den diskussionen. 

En del hävdar att teknisk utveckling är det som kommer att lösa hållbarhetsproblematiken. Vad tycker du om det? 

– Det är bland annat synen på teknisk utveckling som gjort att jag vill lyfta tillräcklighets-perspektivet. Det pratas ofta om hur mycket vi kan uppnå med mer effektiv teknologi och att teknologi kan hjälpa oss ur klimatkrisen och många andra av de fällor vi satt oss i. Tillräcklighet är ett annat sätt att se på hållbarhetsfrågan. Här handlar det snarare om vilka värderingar vi vill att samhället ska bygga på. Är det alltid positivt med teknisk utveckling och är mer effektivt alltid bättre? Kanske gör den tekniska utvecklingen oss ännu mer beroende av ny teknik och därmed av ännu mer konsumtion av naturresurser, den konsumtion vi måste minska. Snarare än att tänka ”mer effektiv” behöver vi tänka ”mindre”. 

I slutändan handlar det enligt Åsa Callmer också om rättvisa. 

– Som rika samhällen måste vi ta ett ansvar och ta ett steg tillbaka. Det handlar om att vi måste backa från det alltför stora miljöutrymme som vi upptar i dag om andra samhällen och individer ska ha möjlighet att utnyttja sin beskärda del av jordens resurser.