Forskaren gräver i PFAS-skandalen: ”Tydligt hur mörkläggningen såg ut”

Den 20 december 2022 kom beskedet: hovrätten beslutade att boende i blekingska Kallinge, som druckit av PFAS-förorenat vatten, inte har rätt till skadestånd från det kommunala vattenbolaget. Något de tidigare fått rätt till enligt tingsrätten. PFAS-skandalen i Ronneby är en långdragen historia. 2013 upptäcktes förhöjda halter av PFAS i dricksvattnet – boende i samhället hade även förhöjda halter av evighetskemikalierna i sina kroppar och skandalen var ett faktum.

Försvarets övningsplats i Kallinge – härifrån läckte PFAS från brandskum ner i grundvattnet.

Foto: Johan Nilsson/TT

Så småningom visade det sig att kemikalierna gick att koppla till brandskum som använts av flygvapnet vid brandövningar på Kallinges flygplats.

Det är den här historien som toxikologen Mattias Öberg på Karolinska institutet nu gräver i, tillsammans med journalisten Izabella Rosengren och radioproducenten Axel Winqvis, i podd-dokumentären ”Mörkt vatten”.

Det hela började med ett bokprojekt.

– Jag skickade in det som då var en halv bok till förlaget Volante, som svarade att det här vore en perfekt historia för att också göra en podd, säger Mattias Öberg.

Började som bokprojekt

Förlaget kontaktade i sin tur ett produktionsbolag och streamingplattformen Spotify (där poddens första avsnitt släpps i dag, torsdag). Anslaget i poddserien är annorlunda mot andra vetenskapspoddar, menar Mattias Öberg. ”Mörkt vatten” tar mer inspiration av true crime och thrillers för att berätta om evighetskemikalierna PFAS, deras påverkan på människor och miljö, och varför de har spridits.

– Den skiljer sig från andra vetenskapspoddar. Tanken är att inte bara berätta det som en rak vetenskaplig historia om ”vad är PFAS?” utan att utgå ifrån frågan ”vad har hänt i Kallinge?” och spåra det bakåt. Det blir lite mer av en true crime-berättelse, säger Mattias Öberg. Själv var Mattias Öberg närvarande i tingsrätten, kallad som expertvittne.

Medlemmar i PFAS-föreningen efter hovrättens dom, som gick på vattenbolagets linje.

Foto: Johan Nilsson/TT

– Det som slog mig när vi var nere i Karlskrona var att det fanns ett enormt fokus på vad vetenskapen sagt om PFAS men väldigt lite om hur det kunde bli så här och vem som egentligen bär ansvaret i vid bemärkelse. Det beror såklart på att juridiken ser ut så, produktansvarslagen riktar in sig på ansvar för en produkt snarare än moral och etik, säger Mattias Öberg.

Kommunens vattenbolag vill inte på sig ansvaret eftersom de anser sig ha agerat rätt utifrån vad de visste då och vilka regler de hade att följa, Försvarsmakten slår också ifrån sig ansvar och menar att de gjort rätt (men Försvarsmakten bekostar ändå en ny vattenledning).

– Befolkningen har försökt kräva ansvar, de har tagit kontakt med regeringen. Vi var flera forskare som krävde tillsättningen av en haverikommission, säger Mattias Öberg.

Svenska forskare försökte slå larm

Men podden söker sig bakåt mot 60- och 70-talet och hittar tidiga varningar för PFAS-kemikalier. En journalist på Sveriges Radio delade med sig av amerikanska dokument som visar på en mörkläggning av riskerna med PFAS-kemikalierna.

– Det blev väldigt tydligt hur mörkläggningen i USA såg ut, och strategin bakom den. Det är de spåren vi följer, säger Mattias Öberg.

Redan i skarven mellan 1960- och 1970-talet fanns det också svenska forskare som försökte slå larm om riskerna.

– När vi kommer till cliffhangern mellan avsnitt två och tre så kommer vi till Sverige. Vad har myndigheterna här känt till och när fick de egentligen reda på detta för första gången? Vid den här tiden finns det svenska forskare som slår larm om att PFAS finns i brandskum, säger Mattias Öberg.

– Det riktigt nya här är att det inte är någon rent amerikansk mörkläggning eller påverkanskampanj, här involveras i högsta grad svenska myndigheter och forskare.

Flera instanser behöver dra lärdomar av detta för att undvika något liknande i framtiden, menar Mattias Öberg.

– Myndigheterna behöver förstå hur vetenskaplig kunskap skapas. Den dyker inte bara upp, utan den formas, säger Mattias Öberg.

Försprång för företagen

För forskarnas del beskriver Mattias Öberg en situation där företagen historiskt haft ett försprång. Forskare har behövt arbeta med att utreda en kemikalie i taget och företagen har på det sättet haft en möjlighet att förbereda alternativ under tiden som utredningar pågår. Att lagstifta kring hela kemikaliegrupper, något som nu är aktuellt i just fallet PFAS-kemikalier, är en väg fram.

Viktigast i allt ändå är forskarnas oberoende – Mattias Öberg lyfter fram önskemålet om en slags mellaninstans, en ”barriär”, med oberoende forskare som blir en mellanhand när pengar går från företag till forskare.

– När det gäller miljörisker vill företagen så gärna undvika att man hittar problem, ibland medvetet men ibland också omedvetet där de brinner för sin produkt och hittar alla möjliga sätt att argumentera för att den är bra. Vi behöver separera så att pengarna inte går direkt mellan företag och forskare.