Ta del av allt innehåll på Aktuell Hållbarhet
Starta din prenumeration

Prenumerera

Klimat

2008: A Space Odyssey – Venus

Publicerad: 30 oktober 2008, 12:13

Venus, aftonstjärnan och morgonstjärnan, en gudinna. Men hennes verkliga natur är betydligt hårdare och tuffare än man kunde tro. Hur hård, vet vi nu ganska exakt. Skulle människan kunna kolonisera Venus? Knappast.


Det var några år sedan Arthur C Clarke skrev sin rymdodyssé och det är dags för en ny. I denna artikelserie ska vi gå igenom alla större himlakroppar i solsystemet och de rymdskepp som för närvarande finns vid dem eller är på väg dit, och de resultat man förväntar sig av forskningen.

Venus: beslöjad, men ändå genomskådad. Venus är den andra planeten från Solen räknat. Med avståndet 0,72 AU från Solen (jorden = 1 AU) borde den vara kallare, men temperaturen på ytan ligger ändå på cirka 450 grader C på grund av det synnerligen täta molntäcket. På Venus har växthuseffekten galopperat så till den milda grad att inget kan leva och en landad rymdfarkost överlever bara i någon timme. Molnen består mest av svavelsyra – snacka om surt regn. På grund av molntäcket kan ytan inte fotograferas från rymden, utan man måste ta till radar för att se den.

Venus Express – 2006 – nutid

Satelliten Venus Express kom fram till Venus 2006 och började dokumentera planetens molntäcke. Venus Express är en ESA-produkt och en direkt vidareutveckling av den mycket lyckade Mars Express-satelliten. Många av instrumenten ombord är helt enkelt uppgraderade versioner av mars-instrumenten. Vi noterar att ingen röntgenspektrometer medföljer denna gång.

Målsättning
> Venusatmosfären roterar fortare än själva planeten. Vilka är de drivande krafterna bakom denna superrotation?
> Vilka grundläggande processer styr atmosfärens cirkulation i allmänhet?
> Vilken sammansättning har den lägre atmosfären och molnen?
> Hur har vattenbalansen sett ut i atmosfären och hur kommer den att bli?
> Hur ser planetens strålningsbalans och växthuseffekt ut nu, förr och i framtiden?
> Hyser planeten för närvarande någon vulkanisk eller tektonisk aktivitet

Får vi svaren på dessa frågor kanske vi kan svara på den viktigaste frågan av alla: Hur kom det sig att vemnus utvecklades helt annorlunda än Jorden trotslikheterna i storlek, grundläggande sammansättning och avstånd till Solen?

Venus Express har hört ”visslare” från Venus molntäcke. Visslare hörs på Jorden också och är den radiosignal som blir resultatet av en blixt när signalen fått färdas en längre sträcka, kanske Jorden runt, och bandpassfiltrerats i atmosfären och dragits ut i längd genom upprepade reflektioner. Det låter som ett sekundlångt klingande eller tjutande. Av detta drar man slutsatsen att blixtar förekommer även på Venus.

Hur fick Venus sina syrliga moln? På ett sätt som vi inte känner till, lyftes en gång vattenånga och svaveldioxid från de lägre atmosfäriska nivåerna till Venus övre atmosfär. Där bröts molekylerna sönder av solljuset och rekombinerades till svavelsyra. Just den här bilden togs av Venus Monitoring Camera (VMC) och är tagen i ultraviolett, 365 nm och falskfärgad. Det är svavelsyramolnen man ser. Venusatmosfären består dock bara av en bråkdel H2SO4 och andra restgaser. Resten är koldioxid (96%) och kväve (3%), men de är osynliga. Av och till sprider sig mörkare band av svavelsyrlighet genom atmosfären, på ett sätt som vi inte förstår, ännu.

Så här ser Venus sydpol ut, enligt Venus Express.

ESAs faktaisda om Venus Express: http://sci.esa.int/science-e/www/object/index.cfm?fobjectid=33011

Venera 13 och 14, ryska landare – 1982

De enda fotografiska bilder som finns från Venus yta kommer från de ryska sonderna Venera 13 och 14, som mjuklandade 1982. Med tanke på att temperaturen på ytan är 450 grader och trycket 100 atmosfärer får det anses som en bedrift att de båda farkosterna levde i hela 127 respektive 57 minuter (innan lödtennet smälte och de sannolikt brann upp inuti).

På grund av det sovjetiska hemlighetsmakeriet fick västvärlden inte reda på framgångarna med Venera-sonderna. Sonderna innehöll till exempel en röntgenspektrometer som skopades full med venusmaterial. Det visade sig att venusytan har i stort sett samma sammansättning som de jordiska havsbottnarna: basalt.

Amerikanen Don Mitchell har kommit över gamla databand från Venera och nybearbetat och färgkorrigerat bilderna. Hans website är mycket intressant i övrigt och du bör läsa igenom den helt och hållet för att få ett bra grepp om den ryska utforskningen av Venus: www.mentallandscape.com.

De ryska venerapanoramorna, här från Venera-13, var cylindriska projektioner och dessutom ganska mörka eftersom de hittills alltid återgivits med olinjär gråskala. Don Mitchell har åtgärdat gråskalefelen i bilden ovan.

Efter att Don tog in bilden i Photoshop och vrängde om den till plan projektion förstår man plötsligt vad bilden föreställer. En plan, vulkanisk slätt med tungt molntäcke. Inga lätta sommarmoln, där inte.

Magellan – 1990-1994

Magellan var en radarsatellit som gick i bana runt Venus mellan 1990 och 1994. Den karterade hela ytan med syntetisk aperturradar. Experimentet slutade med en kontrollerad störtning i atmosfären den 12 oktober 1994 för att mäta vindmotståndet och därmed tätheten.

Radarbilderna av ytan har karaktäristiska gula linjer som anger högre reflektivitet i radar. De ljusa partierna antas vara metalliska förekomster, sannolikt järnmalm. Man ser tydligt hur metallförekomsterna har flutit ut ur vulkankratrar. Radarbilder har givetvis ingen färg, så de gulaktiga färgerna är pålagda senare. Man antar att Venus yta ser gulaktig ut, efter de ryska bilderna och de gulaktiga svavelsyramolnen. Anledningen till att det inte finns någon himmel är att bilden är genererad ur radardata och därefter visad ur en vinkel nedifrån. Man har helt enkelt valt att inte hitta på en konstgjord himmel. Därför finns det heller inga skuggor.

Vulkanen är inte så här brant egentligen. Höjden är överdriven för att det ska se bra ut.

En platt kraterstruktur. Pannkaksvulkaner var ett nytt fenomen man hittade på Venus.

JPLs bildbibliotek från Magellan: www2.jpl.nasa.gov/magellan/images.html

Läs mer

Tidigare artiklar:

http://teknik360.idg.se/2.8229/1.188708/2008-a-space-odyssey–merkurius

http://teknik360.idg.se/2.8229/1.188340/2008-a-space-odyssey–solen

Jörgen Städje

Dela artikeln:

Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.