måndag6 februari

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Sök

Starta din prenumeration

Prenumerera

Klimat

2009: A Space Odyssey – Pluto

Publicerad: 28 januari 2009, 12:54

Den lilla planeten längst ut, som inte är en planet längre. Pluto är döpt efter Disneys populära hund.


Det var några år sedan Arthur C Clarke (frid över hans minne) skrev sin rymdodyssé och det är dags för en ny. I denna artikelserie ska vi gå igenom alla större himlakroppar i solsystemet och de rymdskepp som för närvarande finns vid dem eller är på väg dit, och de resultat man förväntar sig av forskningen.

Pluto är huvudsakligen brun. Bilden visar Pluto i verkliga färger med den största upplösning vi hittills kunnat åstadkomma, och är sammansatt av flera bilder tagna med Hubbleteleskopet. Bilden skapades genom att man undersökte ändringarna i ljusstyrka när planeten förmörkas av månen Charon och därför visar bilden den halva av planeten som alltid vänder mot Charon. Charon och Pluto är ungefär lika stora och är därför låsta i omlopp till varandra. Faktum är att parets masscentrum inte ligger i Pluto utan någonstans mitt emellan dem.

Plutos bruna färg anses huvudsakligen komma från fruset metan som eroderats av den svaga, men dock, energetiska solstrålningen. Det mörka bandet nedanför Plutos ekvator ser ganska komplext ut och anger att ytan påverkats av en okänd process, kanske ett eller flera stora nedslag.

Pluto är 2300 kilometer i diameter vid ekvatorn (Jorden är 12.000) och ligger på ett medelavstånd på 39 astronomiska enheter (AE) från Solen. På den här bilden ser Pluto och Charon ut att lysa, men det är på grund av reflekterat solljus. Charon är å sin sida 1206 kilometer i diameter och ligger på 19.500 kilometers avstånd från Pluto. Det är väldigt liten skillnad i diametrar, men Charon är lättare, med bara 1,65 ton/m3, medan Pluto väger 2,03 ton/m3, så Pluto förblir ändå närmast masscentrum. Man får förmoda att Pluto har mera sten än Charon, som till största del förmodligen är vatten.

Plutos bana runt solen är synnerligen elliptisk, med sin yttersta punkt 49 AE från solen, medan den innersta ligger på 30 AE. Vid dessa tillfällen, alltså en gång på 248 år, är Neptunus solsystemets yttersta planet, med sitt avstånd på 29,7 AE. När Pluto är som närmast solen ligger dess yttemperatur på 55 K och när den är som längst bort sjunker den till 33 K. Medeltemperaturen är svala, sköna 44 K eller –229 grader Celsius.

I mitten av 2005 hittade man två nya månar runt Pluto. Ursprungligen fick de namnen S/2005 P1 och S/2005 P2 men har senare döpts om till Nix och Hydra. Nix är den innersta, med ett avstånd på 48.600 kilometer och Hydra den yttersta, med ett avstånd på 64.700 kilometer och med sina fjuttiga diametrar på omkring 40 kilometer är de förmodligen infångat rymdskrot. Astronomerna är snitsiga intill det otroliga på att hitta på namn på celesta objekt och Nix var mörkrets gudinna och moder till Charon, som ju var färjkarl vid färden över floden Styx mot dödsriket i den grekiska mytologin. Hydra var ett niohövdat monster som alltså går i bana runt solsystemets nionde planet. Nix och Hydra har dessutom samma initialer som rymdfarkosten som snart är framme, New Horizons. Ack.

Pluto och Charon i syntetiska bilder, framtagna med multipla exponeringar från Hubble. Avståndet är inte skalenligt. Bilderna är från Marc W. Buie vid Lowell Observatory.

Plutos avplanetifiering

Pluto degraderades till dvärgplanet i augusti 2006. För att få någon ordning på allt det som far runt i solsystemet var man till sist tvungen att sätta upp vissa regler, och tyvärr föll vår kära gula hund nedanför strecket.

1. En planet är en himlakropp som a) går i bana runt solen, b) har tillräckligt stor massa så att dess egen gravitation är starkare än andra krafter, så att den kan dra ihop sig och erhålla hydrostatiskt ekvilibirium och sålunda bli nästan rund, samt c) har rensat den närmaste rymden runt sin omloppsbana.

2. En dvärgplanet är en himlakropp som a) går i bana runt solen, b) har tillräckligt stor massa så att dess egen gravitation är starkare än andra krafter, så att den kan dra ihop sig och erhålla hydrostatiskt ekvilibirium och sålunda bli nästan rund, samt c) inte har rensat den närmaste rymden runt sin omloppsbana och d) inte är en satellit.

3. Alla andra objekt, förutom satelliter som går i bana runt solen skall kallas för ”Små kroppar i solsystemet” (Small Solar-System Bodies),

Kuriosa

Pluto upptäcktes 1930 av Clyde Tombaugh på Lowellobservatoriet i Arizona. Han var egentligen född i grannstaten New Mexico och myndigheterna där blev mycket upprörda när deras favoritplanet inte fick kallas planet längre. Eftersom vissa amerikaner är tokiga har man därför lagstiftat om att Pluto visst är en planet och att den ska firas den 13 mars allt framgent.

Numera känner man till flera objekt som går i bana runt Solen, som är större än Pluto. Eris är ett av dem. Återigen slår astronomernas fantastiska uppfinningsrikedom till. Eris var nämligen osämjans gudinna.

New Horizons framme i juli 2015

Pluto har för närvarande ingen besökare och har heller aldrig haft någon, men New Horizons är på väg. Voyagersonderna kom aldrig dit, utan tog en skarp vänstersväng ut mot solsystemets ytterkanter efter Neptunus, istället.

Målsättningen
New Horizons ska huvudsakligen undersöka:
> Atmosfärens sammansättning och uppförande
> Planetytans utseende och geologiska strukturer (berg och dalar)
> Hur solvinden inverkar på Plutos atmosfär

Kameran Ralph ska fotografera ytan i synligt ljus (Multispectral Visible Imaging Camera, MVIC) och mäta dess spektrala sammansättning i infrarött ljus (Linear Etalon Imaging Spectral Array, LEISA).

Spektrometern Alice arbetar i ultraviolett och ska huvudsakligen försöka se atmosfärens sammansättning.

REX är ett radioexperiment, en mottagare som ska lyssna dels på signaler från Jorden för att se hur de böjs av i Plutos atmosfär, dels ska den lyssna på radiostrålning från själva planeten.

LORRI, eller Long Range Reconnaissance Imager, är ett teleskop med en spegel på 20,8 centimeter, som ska ge högupplösta bilder av ytan med en upplösning på ungefär 100 meter.

SWAP, eller Solar Wind Analyzer around Pluto ska mäta strömmen av laddade partiklar från Solen nära Pluto, undersöka om Pluto har en magnetosfär, samt hur fort Pluto förlorar sin atmosfär.

PEPSSI, eller Pluto Energetic Particle Spectrometer Investigation är också en plasmamätare, som ska söka efter neutrala atomer som lämnat Plutos atmosfär och därefter laddats när de nåtts av solvinden.

SDC, eller Student Dust Counter är ett instrument som ska mäta antalet och storleken på de kosmiska partiklar man stöter på längs New Horizions hela färd. Det är ett helt nytt forskningsfält som täcker ett område som ingen kunnat analysera tidigare.

Den svarta grejen som sticker ut till höger är RTGn, alltså strömförsörjning med hjälp av radioaktiva isotoper. Den har kylflänsar för den måste kylas eftersom den fungerar på termoelementprincipen.

Den här bilden tog New Horizons Lorri-teleskop själv av Pluto. Den vet var den ska!

Mera om pluto och Charon: http://www.boulder.swri.edu/~buie/pluto/plutomap1.html

Jörgen Städje

Dela artikeln:

Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev