Ta del av allt innehåll på Aktuell Hållbarhet
Starta din prenumeration

Prenumerera

Fredag14.08.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Klimat

Analysen: Björklund hade slut på miljömetaforer

Publicerad: 5 Juli 2012, 17:27

När Jan Björklund pratar om allvarliga miljöfrågor så är ambitionen tydlig och engagemanget känns äkta. Tyvärr är han väl teknisk vilket knappast kommer att locka fler än de redan miljöfrälsta. Det skriver Jon Röhne i sin analys av almedalstalet.


Jan Björklund tvekar inte att ta till extremtydliga metaforer i sina Almedalstal. I år inledde han till exempel med "Skottet träffade i vänstra benet" och berättade därefter om den 12-årige Hibo som efter sju sorger och åtta bedrövelser till slut lyckades ta sig från Mogadishu till Sverige där hon fick vård, fred och skolgång.

När Jan Björklund någonstans i mitten av talet tog upp de obligatoriska "två minuter miljöfrågor" var han ovanligt pratglad och engagerad. Han talade om Östersjön, övergödning och bottendöd. Han gick också rakt på sak då han konstaterade att Östersjön var ett av världens mest förorenade innanhav och samtidigt erkännde klimatfrågan som den viktigaste miljöfrågan. Slutligen och kanske viktigast, uppmanade han sina allianskollegor att tillsammas med Folkpartiet återinföra kadmiumskatten i jordbruket.

Jan Björklund miljötal höll helt klart måttet. Några tydliga metaforer a la Björklund blev det däremot inte. Något som få heller hade väntat sig.

Bristen på målande metaforer när man pratar om miljöfrågor är Björklund så klart inte ensam om. När en almedalstalare ställer sig på scenen, för det här gäller i stort sett samtliga partiledare, så kan man räkna med en kavalkad av berättelser om enskilda fall och öden – gärna om utsatta människor på samhällets botten. Oavsett vad det handlar om – arbetslöshet, lågavlönade arbetare, skola eller omsorg så tycks det finnas ett outtömmligt förråd av fängslande berättelser som fångar lyssnare och skapar engagemang hos gemene man och väljare.

När det däremot handlar om miljö – då får samma almedalstalare något tekniskt i rösten och på två till tre minuter hinner man avklara både problem och lösning – och eventuellt ett löfte om finansiering. Det här är förstås synd. De miljöfrågor Jan Björklund tog upp är förstås viktiga. Och hans ambitioner, som till exempel att återinföra kadmiumskatten i jordbruket, är behjärtansvärda.

Men Jan Björklunds språk och formuleringar talar tyvärra bara till de redan insatta. Och det som verkligen behövs i miljöfrågorna är engagemang. Och ett bra sätt att skapa engagemang är just genom de fänglsande berättelser som Jan Björklund annars är så bra på.

Jon Rohne

jon.rohne@aktuellhallbarhet.se

Dela artikeln:


Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.