Ta del av allt innehåll på Aktuell Hållbarhet
Starta din prenumeration

Prenumerera

Fredag14.08.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Klimat

Äntligen: Glöm bilköer och trängselskatt

Publicerad: 23 December 2008, 05:47

Storstädernas trafikproblem är lösta. Faktum är att de var så redan 1950.


Kan flygande tefats-bussar lösa trafikpropparna, frågade Science and Mechanics i julnumret 1950. Svaret var ett självklart ja, det såg man ju redan på omslaget! Diskusformade, vertikalstartande flygbussar som tar förortsbor från infartsparkeringar till city var lösningen.

Det här är ingen galen utopi, betonade tidningen, det här en fullt genomförbar konstruktion som är patentsökt och kollad av flygexperter. Om vi med snart 60 års perspektiv ska komma med en invändning så var väl det största problemet inte flygbussen själv utan alla de platta hustak i innerstaden som skulle behövas.

Hur som helst, flygbussens konstruktör var den väletablerade industridesignern George F Miller i Chicago. På hans meritlista stod vitvaror, svetsaggregat, luftvärnskanoner, skootrar, filmkameror (Revere) och järnvägsutrustning för kunder som Motorola och bussbolaget Greyhound.

Hans flygande tefat var tänkt att bli 20 meter i diameter och 3 meter högt. Tre propellerschakt med tre propellrar var (varav en motroterande) gav farkosten en obegränsad manöverförmåga i valfri riktning genom att ändra propellrarnas stigning. Två propellerschakt skulle av säkerhetsskäl räcka för att hålla flygbussen i luften.

Motorerna tänktes från början vara platt byggda kolvmotorer från kända flygmotorfabrikanter som Continental, Lycoming och Jacobs. Med 2.400 härstkrafter vardera blev den sammalagda motorstyrkan 7.200 hästar, vilket skulle räcka till en marschfart mellan 40 och 80 km/t. Jetmotorer ansågs onödigt starka. en stadsbuss som denna behövde inte klara 100 eler 200 knyck.

Passagerarsektionen med två rader säten (av stålrör, skumgummi och vinyl) i grupper om nio runt om ”glasverandan” gav en härlig utsikt. Bagag placerades bakom sittgrupperna. Tak och väggar täcktes av ljudisolerande paneler av svampgummi – en av tidens nymodigheter.

Industridesignern Miller framhöll att farkostens ovan- och undersida var identiska, så att samma moduler i form av aluminiumpaneler och plexiglasfönster kunde användas genomgående. Billigare tillverkning, färre verktyg och enklare lagerhållning!
Konstruktionen var det nog inget fel på …

Pär Rittsel

Dela artikeln:


Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.