”Använd torven – för klimatets skull”

Under de senaste veckorna har bland andra Vattenfall fått kritik för sin användning av torv. Senast i Dagens industri den 6/5 där Maria Gardfjell (MP) benämner torven som Sveriges motsvarighet till kolkraft. Uttrycket och debatten bygger dock på okunskap. Att använda torv minskar växthusgasutsläppen och därför bör användning av energitorv tillsammans med biobränslen i stället uppmuntras.

Faktum är att dikade, av människan dränerade, torvmarker för jord- och skogsbruk läcker mer växthusgaser än hela transportsektorn i Sverige.

Problemet är större i Sverige, Finland och de baltiska länderna jämfört med övriga Europa. Dessa dikade torvmarker för skogsbruk och jordbruk står för över 25 procent av Sveriges växthusgasutsläpp. I övriga EU är problemet betydligt mindre, och frågan tas därför inte på allvar.

De dikade torvmarkerna är ett resultat av att samhället subventionerade dränering för att utöka jord- och skogsbruksarealen i Sverige. Staten gav bidrag till detta ända fram till 1990-talet. Följden är att vi fått Sveriges största källa till växthusgasutsläpp.

Det finns bara två vägar framåt. Den ena är att lägga alla dikade torvmarker under vatten, alltså göra sjöar av dem. Men det kommer att kosta samhället enorma resurser och dessutom förstöra över en miljon hektar skog- och åkermark som finns på dessa dikade torvmarker.

Den andra är att ta bort torven från de dikade markerna och därefter efterbehandla markerna till kolinbindande biotoper. Efterbehandling ingår alltid i dagens stränga miljökrav vid torvbruk.

Torv kan med fördel användas för odling, strö och energitorv och fordonsbränsle. Energitorv ger också samförbränningsfördelar och effektivare förbränning i kraftvärmeverken, följden blir vinster för klimatet.

För att minska våra nationella utsläpp måste torven ses i ett nytt klimatljus, där hänsyn tas till torvens livscykel, så att den inte oxiderar bort av sig själv till ingen nytta utan i stället kan få en positiv roll i klimatbalansen.

Hans Rothenberg (M), riksdagsledamot
 Mats Olsson, professor em, SLU, Uppsala

.

.

.

.

.

Anders Hellberg