Att leva i hållbarhetsbubblan

Som journalist i hållbarhetsbranschen är det lätt att förledas att tro att allting är fixat. FN:s globala hållbarhetsmål får allt större genomslag i världen, en stor majoritet av Sveriges folkvalda står bakom en klimatlag och varje dag har vi på Aktuell Hållbarhet  kontakt med människor som i sin yrkesroll jobbar entusiastiskt för en mer hållbar värld i det lilla och i det stora. Det är som att vi inte längre behöver diskutera frågan ”om”, utan kan gå vidare och enbart fokusera på ”när” och ”hur”.

Men så nyktrar en till och inser att entusiasmen i hålllbarhetsbubblan inte nödvändigtvis återspeglar verkligheten. Fortfarande är en försvinnande liten del av fordonsparken elektrifierad, fungerande återvinning är snarare undantag än regel och endast en tiondel av ekonomin kan betraktas som cirkulär. Även om hållbarhet är ordet som definierar godhet är det fortfarande många som säger något annat mellan skål och vägg.

På en av Stockholms innerstads så kallade elitskolor, med de allra högsta intagningspoängerna, med kungligheter och före detta partiledare som alumner, har ambitiösa elever i en fördjupningskurs om journalistik under våren producerat skoltidningar av hög kvalitet. I den extra tjocka sommarutgåvan har de tagit sig an hållbarhet.

”Isar smälter, naturkatastrofer och förändringar i klimatet är några av de negativa följderna av en icke hållbar värld” , konstaterar de unga skribenterna. De bestämmer sig för att gräva där de står och ta sin rektor på pulsen om hållbarhet. De går ut hårt och vill diskutera avsaknaden av pappersinsamling på skolan och får ett rakt svar:

”Vi kan inte ha pappersinsamling då det är dyrt, inte fungerar på skolan och vi har inte de avtalen som krävs för att vi ska kunna ta hand om papper som samlas in. Digitaliseringen är endast till för att skolan måste, enligt Skolverket, inte för att spara papper.”

Nästa fråga från eleverna, ”Vad har skolan för framtidsplaner vad gäller hållbar utveckling?” och rektorn fortsätter:

”Det finns ingen plan för framtiden eller för nutiden heller. Vi har inga mål, visioner om att locka elever till att bidra till en hållbar utveckling. Matsalen följer de krav som de behöver för att eleverna ska få i sig rätt näring. Vi har inget särskilt miljötänk där eller liknande. Det ligger inte i skolans profil att fokusera på miljön utan vi har andra visioner och mål.”

Sedan försöker eleverna locka sin skolledning med att Skolverket delar ut diplom till skolor som anstränger sig i miljöarbetet, men det känner rektorn inte till, hen vill inte ha något sådant diplom.

De unga journalisterna fortsätter sin granskning bland lärare och personal och får av skolans anställda mest förvånade blickar. Återvinningen av flaskor och burkar är det enda som lyfts fram som ett fungerade miljöarbete då ”…panten tas hand om av städare så det är inget problem.”

De smått förvånade eleverna på skolan med devisen ”Kärlek som grund  – Ordning som stöd  – Framsteg som mål” intervjuar också två rektorer på andra skolor. De  konstaterar att läroplaner och skollag där miljöarbete och kunskap om miljö är obligatoriskt inte fungerar i deras värld.

Så kan det också se ut i det alltmer hållbarhetsfokuserade samhället. En enskild motståndsficka eller en verklighet som vi inte vill se? Något att fundera på samtidigt som vi önskar alla elever, lärare och rektorer ett fantastiskt och vilsamt sommarlov.

Björn Anderberg
redaktör, Aktuell Hållbarhet