Ta del av allt innehåll på Aktuell Hållbarhet
Starta din prenumeration

Prenumerera

Klimat

Avatar – ett inlägg i miljödebatten

Publicerad: 16 juni 2010, 04:09

Det var länge sedan det hände något nytt på människa-maskinsidan. Men filmen Avatar visar science fiction-teknologier som snart blir verklighet. Se Avatar som ett inlägg i miljödebatten.


Ämnen i artikeln:

CleantechTeknikMiljöteknikGreentechForskningIngenjör

En avatar är en ersättningsperson som agerar för oss där vi inte själva kan vara, till exempel på Internet, eller som i  filmen, i den dödliga atmosfären på planeten Pandora. Som det skulle visa sig var det inte atmosfären som var det dödligaste, utan människorna, som kom för att förstöra planeten i sin jakt på metallen/mineralet unobtanium.

Egentligen bör Avtar ses som ett inlägg i miljödebatten, samtidigt som den visar urinvånarnas kamp mot de stora gruvbolagen. Ett bra exempel på vad som händer när miljöaspekterna inte tas i åtanke är scenen när de väpnade styrkorna fäller Home Tree utan att ha förstått vad de ställer till med i ekosystemet, ja utan att ens ha fattat att det finns ett ekosystem som är mera avancerat än de kunnat drömma om. Det är precis vad urinvånarna i utvecklingsländerna får uppleva på daglig basis idag  För militärledningen är varelserna som helst bara vill leva i fred ”the hostiles” som man ska banka skiten ur.

Avatar är en film full med bildskärmar högt och lågt, men för ovanlighetens skull stör det inte utan verkar vara genomtänkt. Annat var det i filmen ”2010” från 1984 där alla blinkade lampor mest fick mig att sitta och vrida mig i biostolen. Vad som har hänt är att tekniken dels kommit ifatt oss, dels har filmskaparna funderat lite mer innan de implementerat framtida teknik.

Om unobtanium var lite som en torr ostmacka i kylskåpet, som redan förekom i filmen The Core från 2003, så var resten av filmen så oerhört mycket mera nytänkande, främst vad gäller gränssnitt mellan människa och maskin. Var står vi egentligen idag i den på den fronten? Sanningen är att det inte hänt så mycket på 25 år som man skulle önska. Våra huvudmetoder för hantering av datorer är fortfarande tangentbord, mus och bildskärm och bildskärmen står där den står, framför tangentbordet, eller kan med möda bäras omkring.

Genialiska drag

Det tycks inte gå att leva utan bildskärmar för jordmänniskorna, men i Avatar har man gjort en del logiska vidaresteg, som det är beklagligt att de stora bildskärmstillverkarna av idag inte fattat själva. De är tvungna att låta en SF-författare ta dem i örat och visa hur det ska gå till. De enda som idag kan njuta av transparenta head-up-dsiplayer är stridspiloter.

Se bara på neurologen som står och betraktar den tredimensionella bilden av Sullys skalle på sin halvtransparenta skärm. Han beslutar sig för att undersöka Sully närmare och håller upp en mindre skärm intill den stora och med en elegant handrörelse viftar han över bilden till den portabla skärmen som han sedan kan gå omkring med.

Många filmer har visat på tredimensionella displayer med en bild som flyter ute i rummet, och Avatar är inte annorlunda.

Ska tredimensionellt data visualiseras för människan och våra primitiva ögon så är detta metoden att göra det på.

Filmskaparna har gått längre än brukligt och visar även manöverorganen, en sorts enhandmanövrering a la styrkula.

Handdatorer

Avatar är en film om mänsklig (nja, Na’vi:sk) samvaro, först och främst, men på andra plats kommer vetenskapen. Forskningsledaren Grace Augustine har till exempel den ultimata handdatorn i ett snöre runt halsen, med samma fönstersystem som alla andra bildskärmar i filmen (notera de blå, orange, gröna och grå rutorna till höger). Hon kör in ett litet gult mikroskop i en trädrot och kan se bilden på skärmen direkt. Den kan också visa elektrisk aktivitet, tycks det.

Det är ju så här en handdator ska se ut och fungera.

Datahandsken har stannat på ritbordet

Stora, rörelseförstärkande robotar har börjat komma fram för militära ändamål, men de visades med stor bravur redan i filmen Alien:Resurrection från 1997 när Sigourney Waever bankade på monstret med sin stora robot. I Avatar visar man verkligen vad datahandskar skulle kunna användas till.

I vår värld tycks datahandsken aldrig ha blivit till något, utan finns bara på exotiska foton av exotiska tillämpningar.

Anslutningen

Ofta är SF-filmer helt uppåt väggarna vad gäller teknologi, men i Avtar har man lyckats väldigt bra, alltså med dagens mått mätt. Anslutningen mellan människorna och avatarerna görs genom en hjärnscanner som synes fungera med magnetresonansmetoden (jämför Functional MRI) och som visas i bilden nedan har man förstått konceptet med MR-scanning ganska bra. Det där som snurrar runt huvudet på huvudpersonerna är sändaren, som skickar ut det roterande magnetfältet, som antennen sedan fångar upp resultatet av. I en riktig MR-scanner sveper man inte runt magneten utan skapar det dynamiska fältet med fasskillnader mellan flera fasta spolar, men idén är helt rätt och så ser det bättre ut på film.

Antennen ska vara så nära patienten som möjligt och den är det tunna plåtnät man fäller ned över Jake Sully på bilden. Den är dessutom full med fiberoptik, inte så illa tänkt eftersom störnivåerna är höga inuti MR-kameran.

Under anslutningsprocessen ser vi dessutom en antydan till REM, Rapid Eye Movements, i en närbild av Jake, som man observerar vid drömsömn.

Life will be different when we’re all online

En annan idé som bara nästan var nytänkande var detta att hela planeten fungerar som en enda intelligens, kallad Eywa. Det såg vi redan i Stanislav Lems Solaris från 1972 där hela planeten Solaris var en enda stor hjärna, men i Avatar är intelligensen godartad och folket kunde koppla in sig på nätverket och vara  tillsammans.

Naturligtvis är det så här man ska ansluta till Internet. Man drar ut en förbindelse från nervsystemet och pluggar in den i planetens globala nätverk och kommunicera med alla andra på en gång. Då är det en fördel om allt annat också är nätverksanslutet, hela naturen till exempel, så man kan undersöka den, felsöka den och så vidare.

Avatar är något annat

Se filmen Avatar för något mer än den tycks framstå som. Den är något betydligt djupare än bara en skjuta-slagsmålsfilm med militära element. Man ska inte försöka ändra på planetära ekosystem som man inte vet något om.

Avatar är viktig, om man föredrar att se den på rätt sätt.

Och snälla James Cameron, kan vi få slippa ”Avatar, new Generation”? Idén med Avatar var genialisk och nytänkande. Gör den inte till en TV-serie a la Stargate. Smutsa inte ned Avatar-glorian.

Läs mer

Vi är på gång med nya gränssnitt, men det är primitivt: http://techworld.idg.se/2.2524/1.165953/sa-styr-du-datorn-med-ogonen

Jörgen Städje

Dela artikeln:


Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.