tisdag7 februari

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Sök

Starta din prenumeration

Prenumerera

Klimat

Bättre bilar på Månen

Publicerad: 19 januari 2009, 11:36

NASA ska vara tillbaka på Månen år 2020. Då behövs bättre fordon.


Andra biltillverkare håller sina bilsalonger på glittriga mässor. NASA gör det i öknen. Den nya Volvon ska klara en eller annan säkerhetsbestämmelse, medan NASAs bilar ska klara vakuum och soleruptioner.

Luna City kan bli verklighet om 11 år. Då ska NASA vara tillbaka på Månen och den här gången ska man stanna där i flera månader. Long Term Lunar Outpost är ett uttryck att hålla utkik efter. För att klara det behöver en hel del ny teknik utvecklas, för att komma förbi problem man upptäckte när man var där sist.

Bättre bostäder behövs, som både ska kunna hysa ett par astronauter i flera månader, och skydda dem mot eventuella partikelstormar från Solen. Dessutom måste bostäderna ha direkt, trycksatt anslutning till de nya månfordon som NASA funderat ut.

Braka fram över månytan i 10 km/t i bara skjortärmarna. Framtida astronauter ska kunna göra mycket mer per tidsenhet än Buzz och grabbarna hann med. Därför behöver de bättre fordon. Notera mannen som ligger i bubblan framtill. Han använder en webbkamera från svenska Axis.

NASAs nya elektriska månbil Electric Lunar Rover (ELR) kommer att vara trycksatt så att astronauterna ska kunna sitta i skjortärmarna och köra. Anledningen till det är att rymddräkterna är allt för besvärliga att ha på sig längre stunder. Månbilarna måste också kunna bära flera, tyngre laster och skydda astronauterna vid partikelstormar.

Måndammet visade sig vara besvärligt, dels för att det satte sig fast överallt på grund av statisk elektricitet och därefter kan utgöra en hälsofara om det kommer med in i en månbostad på grund av sin finkornighet (stendammslunga). Därför behövs en metod att ha rymddräkterna kvar på utsidan och bara kunna kliva i dem inifrån när man ska ut. Måndammet var till och med så besvärligt att när en astronaut en gång ramlade på månytan och fick hjälmvisiret fullt med damm och var obetänksam nog att försöka torka av det med handen, gjorde han permanenta repor i glaset och såg inte så mycket mer.

Small Pressurized Rover, SPR

NASA håller på och provar ett antal olika konceptbilar för månbruk som ska möjliggöra för astronauterna att komma längre än de gjort förut, bygga en permanent månbas och göra flera vetenskapliga experiment. Man gjorde 20 utflykter med de första månbilarna och för varje månfärd förbättrades månbilen i huvudsak för att förbättra räckvidden. (Astronauterna förbättrade själva också. En gång tejpade man fast ett stänkskydd baktill med silvertejp. Silvertejp fungerar alltså i vakuum och i rymdens kyla.) Nu håller man på och provar olika farkoster på olika ställen i USA där terrängen är som mest mån-lik.

Astronauterna behöver en bättre bil, helt enkelt. Den ska kunna utrustas med en trycksatt kabin för två astronauter som ska kunna arbeta utan rymddräkt och vara utrustad med olika verktyg och belysning på utsidan, ungefär som en batyskaf. Hjulen måste kunna vridas i alla riktningar för att underlätta svåra manövrer bland mångruset. Hytten ska ha fönster åt alla håll så att sikten inte skyms. En prototyp har varit utrustad med träningscykel inuti, så att astronauterna kan trampa cykeln under färd och ladda batterierna.

En SPR sätts samman av en tryckkabin och ett driftchassi (Mobility Chassis). De ska kunna skickas till månen i sammansatt skick eller separat och sättas samman vid ankomsten. Chassiet ska kunna köras för sig själv, av astronauter i rymddräkt och kallas då för Unpressurized Rover (UPR). Olika tunga verktyg ska kunna monteras vid behov, som vinschar, kabelrullar, grävskopor och kranar. Det är faktiskt så att det är lättare att göra tidiga analyser av månmaterial om man kan slippa rymddräkten, varför olika geologiska verktyg kommer att vara viktiga.

Strålskyddet har blivit allt mer uppmärksammat. Ett större solutbrott kan bli livshotande för astronauterna, men att bygga in blyskärmar i farkosterna vore inte tänkbart på grund av vikten. Även om man hade en strålskyddad månbas under marken kanske man inte hinner dit om man är långt borta. Därför har SPR en strålskyddad kabin omgiven av 2,5 centimeter vatten (eller is, på Månen) som dessutom kan användas som energireserv och skulle kunna avge energi till omgivningen om det uppvärmda vattnet tillåts pysa ut. Den strålskyddade kammaren är själva luftslussen, så att inte all luft i kabinen förloras när man ger sig ut på månytan.

Ett av de stora problemen är att få på och av rymddräkterna, dessutom utan att förlora för mycket luft när man öppnar dörren. Den klassiska rymddräkten är mycket komplicerad att kliva in i, men de nya dräkter som är tänkta för år 2020 ska man kunna ta sig in i bakifrån. De ska sitta monterade utanpå månbilens hytt och när man klivit in i en dräkt lösgör man sig bara från hytten och går sin väg. Man slipper ta in dräkterna i trycksatt utrymme och få in måndammet. Dessutom minskas slitaget på dräkterna på detta sätt.

Månbilen bakifrån. Alltihop är baserat på en trycksatt kabin monterad på ett separat driftchassi (gult).
A: Dockningslucka som medger trycksatt övergång mellan månbil och månbil eller månbas. Allt handlar om att slippa förlora dyrbar luft.
B: Övergångar till rymddräkter. Meningen är at man ska kunna ta sig i en monterad rymddräkt på mindre än 10 minuter.
C: Bakre körstation. Härifrån kan månbilen köras av förare i rymddräkt (NASA kallar det för "chariot style", à la romersk stridsvagn).
D: Hjul som kan köras i sidled, vid till exempel dockningsmanövrer.
E: Plattform för arbetsredskap som kranar, vinschar mm.
F: Strålsäkerhetsrum skyddat av 2,5 cm is, som också kan fungera som energilager genom att det frusna vattnet smälts.

Bostäder på hjul

Welcome, Earthling! En samling månhårdvara visas av NASAs experimentfolk. Längst fram en arbetstruck som kan användas till transport av verktyg och andra, mindre månfarkoster, som den självgående undersökaren K10. Bostadsmoduler i bakgrunden.

ATHLETE är ett nytänk inom robotar och bostadsmoduler som i princip är ett terrängfordon. Den stora modulen har sex hjulförsedda ben som både kan rulla fram och gå och klättra som en gående robot. Den ska dessutom kunna användas till att lasta, bära och lossa material.

Borra och skyffla

Den självgående borroboten (Autonomous Drilling Rover) är ett tänkt fordon som skulle kunna fungera som en självständig malm- eller vattenprospekterare vid Månens polarområden. På den här bilden är den i borrläge och ligger på magen, men annars höjer den sig över marken. De båda marsbilarna verkar dessutom få kompisar på Månen. NASAs K10 är en mindre, självgående robotvagn som ska kunna utföra repetitiva uppgifter eller sådana uppgifter som skulle vara oproduktiva om en människa skulle öda tid på dem, som kartografering och vetenskaplig provtagning.

Ska man rensa av större områden för att till exempel bygga bostäder behövs en bulldozer. NASAs plog LANCE är svaret på detta behov, med lättviktsblad som kan fästas på SPR-chassit och göra om den väghyvel.

Fundera på hur stora månlandare det behövs för att transportera dit alla de ovan nämnda modulerna och fordonen. Ta som exempel månbilens tomvikt på 3 ton och att den är stor som en minibuss.

Funktionskrav för månbilen

Fordonet ska kunna klara en besättning på två man, och fyra i en nödsituation

Hjulen ska kunna svänga runt 360 grader så att fordonet kan köra i valfri riktning

Hastighet: 10 km/t
Förväntad aktionsradie: 240 kilometer
Förväntad livslängd: 10 år
Vikt: 3000 kg
Last: 1000 kg
Längd: 4,5 m
Hjulbas: 4 m
Höjd: 3 m
Hjul: 12 stycken med 99 cm diameter, 30,5 cm breda

Läs mer på www.nasa.gov/exploration/home/LER.html

Jörgen Städje

Dela artikeln:

Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev