Brända sopor blir vägmateriel

Sopförbränningen i Sverige utökas till det dubbla inom fyra år. Det betyder att att mängden restprodukter ökar i motsvarande grad. En fjärdedel av det förbrända avfallet blir aska. Det mesta blir bottenaska medan en mindre mängd giftig flygaska blir kvar efter rökgasreningen.

Avfallsbolaget Sysav har fått avsättning för sin slagg, som bottenaskan kallas. Det skriver Ny teknik. Undersökningar, gjorda tillsammans med bland andra RVF, renhållningsverksföreningen, visar att slaggruset i princip har egenskaper jämförbara med naturgrus.

– Efter siktning av de 42 000 ton bottenaska som bildas i förbränningsanläggningen varje år är det 30 000 ton som blir slaggrus, säger Raul Grönholm på Sysav till Ny teknik.

Ungefär en tredjedel av gruset behövs för täckning på Sysavs egen deponi, men resten har använts som förstärkningslager vid externa anläggningsprojekt. Föroreningsinnehållet i slaggen är relativt lågt och dessutom hårdare bundet än i flygaskan. För att bli kemiskt stabilt och få bättre bärighet måste slaggruset lagras i sex månader innan det kan användas. När det väl ligger på plats, till exempel i en väg, gör Sysav uppföljande provtagningar på grundvattnet för att kontrollera att inga skadliga ämnen lakas ut ur materialet.

De intäkter Sysab får för slaggruset äts snabbt upp av analyskostnader och administration, men varje ton företaget vi slipper lägga på deponi kan sparas till annat avfall, och dessutom kommer företaget undan avfallsskatten på 370 kronor per ton.

Liknande projekt pågår även på andra håll i landet, och en stor del går också åt till att täcka över deponier som ska avvecklas. Renhållningsverksföreningen har tillsammans med avfallsbolag och forskare arbetat fram ett förslag till riktlinjer för att kvalitetssäkra slagggruset.

Valter Bengtsson