Ta del av allt innehåll på Aktuell Hållbarhet
Starta din prenumeration

Prenumerera

Onsdag03.03.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Klimat

Byt glasögon i klimatpolitiken

Publicerad: 23 Februari 2006, 17:44

2005 var det varmaste året i modern tid, och nya klimat- rapporter duggar tätt. Nu är det hög tid att skärpa kraven och göra klimatpolitiken till success story.


2005 var det varmaste året i modern tid, och nya klimatrapporter duggar tätt. Till exempel var istäcket i Arktis förra sommaren 20 procent mindre än för 25 år sedan. Tecknen på klimatförändring stämmer väl in i bilden av att människan just nu håller på att förändra jordens klimat. Men samtidigt som jorden blir varmare tycks paradoxalt nog den politiska viljan att dämpa klimatförändringarna svalna. I alla fall är EU idag inte alls lika drivande i klimatfrågan som man var inför Kyotobeslutet.
Varför? Jo för att det politiska ledarskapet, med Barosso i täten, tror att den enda vägen till hög tillväxt går genom svagare miljöpolitik – och klimatpolitiken är inget undantag. Detta förlegade synsätt ser minskade koldioxidutsläpp enbart som en samhällskostnad, även om EU-kommissionen inför Kyotoprocessen kunde visa att det var samhällsekonomiskt lönsamt att minska utsäppen med cirka 15 procent. Det berodde på att hälsovådliga och försurande utsläpp också minskar när koldioxidutsläppen minskar.

Men inte nog med att EU:s modeller överskattar miljöpolitikens kostnader och undviker att se synergier mellan olika miljöproblem. De bortser dessutom helt ifrån ett företagsekonomiskt perspektiv där en tuff miljöpolitik tvärtom kan generera tillväxt och nya exportmarknader.
Finns det problem finns det också marknader. Och nu när snart hela världen har fått sjukdomsinsikt om klimatfrågans allvar infinner sig också betalningsviljan för att undvika ett katastrofscenario. Denna nya klimatmarknad skapas primärt av politiska beslut nationellt och internationellt. Erfarenheten visar att hemmamarknaden är en viktig "barnmorska" i att förlösa "klimatsnåla" exportindustrier.
Exemplen är många. Allt från de uttjatade danska vindkraftverken, som idag är en av Danmarks största exportindustri, till den senaste helomvändningen när det gäller miljöbilar från Saab och Volvo. Hela miljöbilsboomen på den svenska marknaden startade i och med ett riksdagsbeslut om att ge skatterabatter till förmånsbilar. Och nu är Saabs etanobil räddningsplankan i annars vikande försäljningssiffror. Miljöbilens uppgång och stadsjeepens fall på statustrappan är den snabbaste och mest intressanta förändringen av konsumenternas värderingar på länge.

Detta är bara ett litet exempel på att Sveriges klimatpolitik har möjligheter att utvecklas till en "success story". Försäljningskurvorna för värmepumpar och biobränsle pekar rakt upp. Utsläppsminskningarna i Sverige har gått både fortare och lättare än vad de flesta bedömare vågat hoppats. Idag ligger vi redan på minus 3,5 procent jämfört med 1990. Problemet är att klimatmålet (minst -4 procent till 2010) är för lågt om vi skall nå riksdagen långsiktiga mål om 50 procents minskning till 2050. Men med tanke på att priset på olja och utsläppsrätter idag är en kraftigare motor i klimatarbetet än vad man förutsåg när klimatmålet sattes, finns grund för ökad optimism. Det behövs emellertid kraftigare styrmedel för att förstärka tillväxten i denna miljötekniksektor. Sverige måste effektivisera energianvändningen snabbare, kasta ut oljepannorna och byta ut bilparken så att vi kan vi byta vår jumboplats till första plats i EUs "bränslesnåla liga".

Ska vi verkligen få till stånd de nödvändiga och omfattande utsläppsminskningarna måste en synvända till inom EU. Sverige kan visa vägen. Framgångsnyckeln ligger i att se klimatpolitken som ett växthus för ny teknik. Perssons oljekommission kan vara ett uttryck för denna synvända. Men ska regeringen göra Sverige oljeoberoende till 2020 måste den också leverera en klimatproposition som åtminstone skärper klimatmålet till minus 10 procent till 2010. Annars har Persson satt på sig fel glasögon – de närsynta som bara ser fram till den 19 september.
Svante Axelsson
Generalsekreterare för Svenska Naturskyddsföreningen

Mikael Nyberg

Dela artikeln:


Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.