Ta del av allt innehåll på Aktuell Hållbarhet
Starta din prenumeration

Prenumerera

Klimat

Chandrayaan-kollen 2008-10-29

Publicerad: 29 oktober 2008, 11:56

Teknik360 följer rymdutvecklingen. Här är veckans rapport om rymdsonden Chandrayaan-1.


Indien är numera med i rymdkapplöpningen och har skaffat sig inträde i den exklusiva klubb med länder som ägnar sig åt utforskning av Månen. Man kan fascineras både av Indien som nation och av den indiska kulturen och den urgamla vediska vetenskapen, men vi på Teknik 360 föredrar att fascineras av Indiens raketer och satelliter.

Chandrayaan-1 har en spännande tid framför sig, med bland annat grundlig kartering av månen, både topografiskt och vad gäller mineraler och grundämnen.

Dagens driftläge 2008-10-29

Efter uppskjutningen 22 oktober är Chandrayaan-1 nu nästan halvvägs framme vid Månen, efter att den fjärde banmanövern (EBN-4) utfördes tidigt på morgonen, indisk tid. Under denna manöver brändes drivmotorn av med 440 newtons kraft under 3 minuter. Detta förde in sonden i en ny bana vars högsta punkt från Jorden (apogeum) ligger på cirka 267.000 kilometer. Den lägsta punkten är fortfarande omkring 465 kilometer över jordytan, att beteckna som Low Earth Orbit (LOE) någonstans i närhen av rymdfärjans arbetshöjd.

I denna bana tar det farkosten 6 dagar att gå ett varv runt Jorden.

I den nästa, och sista, brännfasen kommer banan att höjas ytterligare, för att ta sonden 384.000 kilometer över Jorden och föra den i närheten av Månen.

Historik

Uppskjutning: 2008-10-22
Första banmanövern (EBN-1): 2008-10-23 (avstånd 37.900 km från Jorden)
Djuprymden: 2008-10-26 (avstånd 150.000 km från Jorden)
Fjärde banmanövern (EBN-4): 2008-10-29 (267.000 km från Jorden)

Hur tar man en sond till Månen?

Det är en fyrstegsprocess. Första steget är att skjuta upp sonden i omloppsbana runt jorden och kontrollera att den mår bra och att allt är som det ska. Banan kallas för parkeringsbana och där kan sonden ligga och vänta tills allt är klart.

Nästa steg är att bränna av drivmotorn i flera omgångar för att få omloppsbanan elliptisk, med Jorden som ena centrum. Man bränner motorn om och om igen, typiskt i 3 – 9 minuters pulser så att ellipsen sträcks ut för att till sist, efter ett antal varv, vara så lång att sonden når fram till Månens bana. Dessa avfyrningar kallas för EBN, Earth Burns.

När banan är tillräckligt hög, ungefär 380.000 kilometer och Månen befinner sig på rätt ställe, skjuter man av bromsraketerna så att ellipsbanan bryts och Månens gravitation kan fånga upp sonden (Lunar Orbit Insertion). Den kommer då in i en elliptisk bana runt Månen istället.

Slutligen bromsar man den genom att skjuta av bromsraketerna upprepade gånger så att den elliptiska banan ändras till en cirkulär, på avsedd höjd över Månen. Dessa inbromsningar kallas LBN, Lunar Burns. Der är bara att bromsa tills flyghöjden blir den önskade, vilket bör vara fallet efter LBN-4. Då är man framme i en cirkulär parkeringsbana på 100 kilometers höjd.

Tidigare artiklar

Läs mer om farkosten och syftet i artikeln http://teknik360.idg.se/2.8229/1.187364/indien-ger-sig-in-i-rymdkapplopningen

Jörgen Städje

Dela artikeln:

Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.