Ta del av allt innehåll på Aktuell Hållbarhet
Starta din prenumeration

Prenumerera

fredag14.05.2021

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Klimat

Chandrayaan-kollen – slutet

Publicerad: 31 augusti 2009, 08:41

Slutet gott – allting gott? Nej, det kan man inte säga om den indiska månsondens slutliga öde.


Den indiska fotosatelliten Chandrayaan-1 låg i bana runt månen på 200 kilometers höjd från den 19 maj i år på grund av, vad man får förmoda, var termiska problem i den betydligt lägre 100-kilometersbanan. ISRO, Indian Space Reserach Organisation berättade ingenting om varför man höjde banan. Den 26 april 2009 slutade stjärnsensorn, som farkosten använde för sin orientering, att fungera vilket resulterade i sämre bildkvalitet,. trots att man utarbetade en alternativ metod för navigering, enbart med hjälp av gyroskop.

Chandrayaan-1 fungerade någorlunda i drygt nio månader, eller närmare bestämt 312 dagar, gick fler än 3400 varv runt Månen och skickade hem 70.000 bilder, som ingen verkar ha fått se. ISRO menar att 95% av de vetenskapliga målen uppnåddes trots att färden fick avslutas långt innan de planerade 2 årens drift förflutit. Den 25 augusti 2009 var det slut för alltid. ISRO tappade kontakten med satelliten klockan 1.30 indisk normaltid och har inte kunnat återupprätta den.

2008-10-22 – 2009-08-25

Satelliten Chandrayaan-1s liv och leverne har kontinuerligt skildrats här på Teknik360 i elva reportage, från det första 2008-10-22 på uppskjutningsdagen. Det känns som en ära att ha fått följa en rymdfarkosts hela liv från födelse till död på tämligen djup teknisk nivå.

Chandrayaan är död! Länge leve Chandrayaan!

Teknik 360 på ISROs hemsida. Chandrayaan-kollen ligger i topp på Chandrayaan-sajten den 31 augusti 2009. Vi tillmäts ett visst värde, tycks det. ISROS egen nyhetsbulletin kommer på andra plats.

Satteliten hade 11 instrument, tillverkade i Indien, USA, England Tyskland, Sverige och Bulgarien, som alla tycks ha hållit ut till the bitter end. Man räknar med att farkosten kommer att ligga kvar i bana i cirka 1000 dagar innan den kraschar på Månen. I vilket fall som helst har indierna bevisat att de är kapabla att bygga månfarkoster och de vilar inte på hanen. Som tidigast 2013 tänker de skicka upp Chandrayaan-2 med en månbil som ska åka runt på Månen och ta prover. Härnäst är det Mars som hägrar.

Vi hänger oss därför åt lite indisk rymdhistorik.

Dessa fantastiska, hemkörda 16-elements kryssyagisar användes vid kommunikation med den tidiga satelliten Aryabhata 1975. Som kontrast finns undertecknads egna dubbla stackade åtta-elementare här: www.qedata.se/bilder/historik/antenn.jpg

1981 hade man nått fram till mikrovågor och byggde denna fina parabolantenn för kommunikation med jordresurssatelliten Insat, som tycks vara i drift än idag. Utrustning som vilken radioamatör som helst skulle bli själaglad för.

Men Indien är ett otroligt mångfacetterat land, vilket denna sista bild visar. Satelliten Apple transporteras någonstans, vart den nu ska, på oxkärra 1981.

Idag är det inte så roligt längre. Indierna har superdatorcentraler och ett modernt rymdkommunikationsnät, med ett namn som påminner om det amerikanska, Deep Space Network. Romantiken med kryssyagisar i trä är borta för alltid.

Läs mer

Förra, och näst sista, Chandrayaan-kollen: http://teknik360.idg.se/2.8229/1.239534/chandrayaan-kollen—stjarnsensorn-vack

Om farkosten, syftet och omloppsbanorna: http://teknik360.idg.se/2.8229/1.187364/indien-ger-sig-in-i-rymdkapplopningen

Den nya Chandrayaan-sajten som säger lika lite som den gamla: www.chandrayaan-i.com

ESAs Chandrayaan-sida: www.esa.int/esaSC/SEM5DO4N0MF_index_0_m.html

Jörgen Städje

Dela artikeln:


Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.