Ta del av allt innehåll på Aktuell Hållbarhet
Starta din prenumeration

Prenumerera

Tisdag29.09.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Klimat

Chilensk miljöaktivist hoppas på Reinfeldt

Publicerad: 12 Maj 2011, 09:55

Juan Pablo Orrego, vinnare av Right Livelihood Award-priset, reser just nu runt i Europa för att lyfta frågan om de enorma vattenkraftverk, katastrofala för miljön, som planeras i den chilenska delen av Patagonien. Nu hoppas han att Fredrik Reinfeldt tar upp frågan vid sitt besök i Chile nästa vecka.


Ämnen i artikeln:

ChileFredrik Reinfeldt

Patagonien i södra Chile, ett av världens mest unika naturområden, hotas av gigantiska dammbyggen. De som vill utföra arbetet är bland annat privata bolag med historiska kopplingar till Pinochetregimen där ett av de största konglomeraten numera delvis ägs av den italienska staten. Mängder av djur- och växtarter som inte finns någon annanstans på jorden riskerar att försvinna, tusentals kvadratkilometer landområden kommer att läggas under vatten, en kabelväg behöver göras cirka 2 200 kilometer genom landet, bland annat genom flera ursprungsbefolkningars marker, och elen – den kommer att levereras till dem som efterfrågar den mest; den chilenska gruvindustrin som i sin tur utgör ett stort miljöproblem i norra delen av Chile.

– Det mest ironiska, säger Juan Pablo Orrego, är att man använder klimatet som alibi för att genomföra allt detta. Vilket hån va, att storskaligt förstöra miljön och sedan skylla på att man gör det för att hejda klimatförändringarna, trots att det snarare handlar om att minska de stigande utgifterna för importerad kol, olja och gas.

Juan Pablo Orrego. Foto: Anders Hellberg

För tillfället leder Orrego en paraplygrupp i Chile bestående av ett 70-tal organisationer som arbetar med dammfrågan. Miljöaktuellt träffar honom i en liten kontorslokal, belamrad med överfulla bokhyllor, på Södermalm i Stockholm. Kontoret tillhör Right Livelihood Award Foundation, ofta beskrivet som det alternativa nobelpriset. Det som var tänkt att bli en kortare intervju tar nästan tre timmar.

– Bra att någon lyssnar, säger Orrego, skrattar, och förklarar därefter att så inte alltid varit fallet på denna resa.

Innan sitt besök i Sverige befann sig Orrego på Enels årsmöte i Italien. Enel är det statliga italienska bolag som numera är direkt inblandat i flera av de dammbyggen som är på gång i Chile. Tanken var att Orrego och två andra personer från Chile skulle få tio minuter på sig att berätta om alla de miljöproblem och sociala problem som följer med dammbyggena. Men när mötet väl började lät Enels ledning meddela att tiden var nedskuren till fem minuter – inklusive tid för översättarna att göra sitt jobb.

– Inte ens en minut var fick vi. Det säger en del om hur mycket de är beredda att lyssna på farhågorna från den chilenska miljörörelsen.

Orrego vann The Goldman Environmental Prize 1987. Året efter vann han Right Livelihood Award. Då handlade det om hans arbete med att skydda Biobío, landets näst längsta flod, från de sex dammar som var planerade. Därefter har hoten mot landets övriga floder bara ökat, och nu är det framför allt Patagonien som står i fokus.

– Hittills har det blivit tolv års kamp om Biobío, fyra år om Patagonien. Tröttna kan man göra, men man får aldrig ge upp.

Orrego sitter med ett vitt A4-ark som han snabbt fyller med olika siffror när han ger en snabbkurs i Chiles märkliga geografi. Landet, med 17 miljoner invånare, är 4 320 kilometer långt, (att jämföra med Sveriges 1 572 kilometer). Samtidigt snittar man på endast 150 kilometer i bredd. Stilla havet ligger i väst, i öst sträcker sig bergskedjan Anderna. I norr har man Atacamaöknen, en av de torraste platserna i världen. Slutligen, i söder, Patagonien med sin magnifika natur.

– Chile är som en ö, vi är helt isolerade. Den biologiska mångfalden är fantastisk, inte för att vi har särskilt stort antal med arter, utan för att många av de växter och djur vi har är endemiska, det vill säga de finns ingen annan stans på jorden.

Juan Pablo Orrego föddes 1949 – han var alltså 24 år gammal när kuppen drabbade Chile den 11 september 1973.

– Min pappa var kommunist och min mamma var socialist. Klart vi fick problem när Pinochet kom till makten. Mamma tvingades fly till Ecuador.

Länge var Orrego ointresserad av politik. Det var musik som gällde. Han var med i bandet Los Blops, där han spelade bas, sjöng och skrev flera av låtarna. Superpopulära, enligt Orrego själv. De spelade till och med in en låt tillsammans med Victor Jara, berättar han.

– Google us, man, you gonna have a laugh!

Men politiken satte till slut sina spår.

– Vänner mördades eller försvann. Det var hemskt. Du vill inte höra om det. Till slut såg jag ingen annan utväg än att lämna landet.

Orregos farbror bodde vid den här tidpunkten i Kanada och kunde ordna ett jobb på ett bageri. I Kanada kunde Orrego samtidigt studera antropologi och miljövetenskap. Under denna tid fick han på allvar upp ögonen för Sydamerikas ursprungsbefolkningar, något som lärde honom mycket om miljötänkande.

– Jag började se hur sofistikerade de här människorna var. Att det gemensamma bästa kunde styra deras handlande. Det var ett helt annat synsätt på samhället, naturen och på människan än vad jag var van vid. Ingen egoism.

Ordet Orrego ofta använder är interdependens, att vi måste inse att allt är sammankopplat. Att det i princip inte går att leva utan att det man gör påverkar någon annan, som i sin tur påverkar någon annan.

– De här människorna, ursprungsbefolkningarna, har mycket att lära oss. Om vi inte klarar av att leva våra liv utan att i allt snabbare takt förstöra naturen är vi dömda. Vi behöver en ordentlig förändring av vår mentalitet, av vår kultur.

Ett av de stora problemen för Chile har länge varit energiförsörjningen. Dåligt med olja, gas och kol gör att landet nu importerar runt 70 procent av sin primärenergi. Framför allt är det gruvnäringen och annan industri i norra delen av Chile som slukar de största mängderna energi.

Lösningen ses av många företag och politiker vara de stora oexploaterade floderna i landet. Enligt Orrego är problemet att folket i Chile inte längre har kontroll ens över det egna vattnet. Man har därmed inget att säga till om i frågan.

Bakgrunden är att företag, under Pinochet sista månader vid makten 1990, kunde registrera vattenrättigheter helt gratis.

– Rättigheterna gällde i princip för evigt. Du behövde inte ens säga vad du tänkt använda vattnet till. Men har du väl rättigheterna över vattnet i en flod kan du nu neka andra, till exempel bönder, att ta vatten därifrån. Du äger inte floden, men du kontrollerar den.

Ett av de statliga chilenska bolagen, Endesa, förstod vartåt det lutade i slutet på 80-talet. Bolaget såg till att registrera ett stort antal av de viktigaste vattenrättigheterna. Bolaget privatiserades 1989 och vid makten satt då flera av de militärer som tidigare arbetat direkt under Pinochet.

Åren gick och 1997 blev Endesa uppköpt av ett spanskt bolag, som i sin tur, 2009, blev uppköpt av Enel, som delvis alltså ägs av den italienska staten.

– Ett annat land har nu makten över vårt vatten! Man måste bli imponerad. Det hela var från början otroligt intelligent skött. Helt galet när man tänker på det i dag, men ändå väldigt skarpsinnigt genomfört.

På samma sätt är det enligt Orrego när man nu använder klimathotet som ursäkt för att använda floderna till att bygga de nya jättedammarna.

– Att lägga tusentals kvadratkilometer med vegetation, i princip väldigt viktiga kolsänkor, under vatten främjar knappast klimatet. Att man dessutom tillåts utplåna växt- och djurlivet, köra över ursprungsbefolkningarnas rättigheter och ta död på floderna i landet, det är samma princip som när man gav bort vattenrättigheterna gratis – helt galet när man tänker på det, men väldigt skarpsinnigt genomfört.

Fredrik Reinfeldt. Foto: Pawel Flato.

Nästa vecka, den 19 maj, kommer statsminister Fredrik Reinfeldt att träffa Chiles president Sebastián Piñera samt landets energiminister Lawrence Golborne. Juan Pablo Orrego ser att Sverige kan spela en viktig roll här. Dels med tanke på att Sverige, i och med att vi engagerade oss starkt mot militärdiktaturen i Chile har ett gott rykte i landet, dels eftersom vi har haft en egen konfliktfylld historia kring just utbyggnaden av de svenska älvarna.

– Vad er statsminister bör säga till vår president, är att Chile precis som Sverige är ett av världens rikaste länder i världen när det kommer till förnybar energi. I Chile har vi allt serverat framför oss. Potentialen för solenergi är ändlös, vi har en mycket hög vindpotential, vi har geotermisk potential, vågpotential, bioenergipotential, en otrolig effektiviseringspotential. Och vi har vattenkraft. Jag är verkligen inte emot vattenkraft, men jag är emot den storskaliga utbyggnad som nu planeras utan någon som helst hänsyn till Chiles unika natur.

Huruvida dammbyggena kommer att diskuteras nästa vecka återstår dock att se. Miljöaktuellt har utan framgång sökt statsministern för att höra vad som ska beröras när punkter som klimatförändringar och energifrågor nås på agendan. ”Vi kommer tyvärr inte ha möjlighet att ordna en kommentar från Fredrik Reinfeldt”, låter hans pressekreterare meddela.

Anders Hellberg

Ämnen i artikeln:

ChileFredrik Reinfeldt

Dela artikeln:


Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.