”CSR kan få samhället att minska sitt ansvar”

De fyra politikerna i panelen var alla överrens om att det var tydligt att näringslivets intresse för ansvar och hållbarhet ökat markant de senaste åren, och att det inte minskat nämnvärt på grund av lågkonjunkturen. Splittringen mellan blocken stod inte oväntat istället i hur mycket man skulle förlita sig på det privata.
– Det målas upp en bild av att näringslivet är den nya demokratin där vi genom pensionsfonder styr och ställer som patroner. Det är en intressant bild, men jag är inte säker på att det är dit vi är på väg, säger riksdagsledamoten Luciano Astudillo (s).

Vänsterpartiets gruppledare i riksdagen, Alice Åström, menade att ett ökat ansvarstagande från företagen skulle kunna få samhället och politikerna att dra sig undan och lämna över sitt ansvar.
– För mig är allt okej med företagens CSR-arbete så länge det står tydligt vem som har ansvaret.

På andra sidan blockgränsen stod Näringsutskottets ordförande Karin Pilsäter (fp) och cenerpartiets gruppledare i riksdagen, Roger Tiefensee. De ville inte känna igen sig i problematiken.
– Det handlar om helt andra frågor. Organisationen CSR Sweden beslutar till exempel inte om hur den svenska skolan ska utvecklas. CSR är dessutom idag en affärsnödvändighet för företagen. Ta företaget Nestle som exempel, den stora Nestle-skandalen skedde för 25 år sedan och den följer fortfarande med företagsnamnet, säger Karin Pilsäter.

Roger Tiefensee tyckte också att Alice Åströms oro var överdriven.
– Det här är inte ett nollsummespel. Att näringslivet blir aktiva betyder inte att politikerna och samhället drar sig tillbaka. Jag tror att det är tvärtom. Jag tror att näringslivet satsningar sporrar oss politiker att göra ännu mer. Jag tror att det kan bli en god spiral, säger han.

Helt lyckades emellertid inte allianskollegorna övertyga oppositionen.
– Vi politiker kan avsättas vart fjärde år. Att avsätta företagsledningar är betydligt knepigare, oavsett aktieägarnas inflytande. Näringslivet är långt ifrån lika transparent som politiken, säger Luciano Astudillo.
Alice Åströms farhågor delar han emellertid inte.
– Sen är det förstås tydligt att näringslivet har fått ett större engagemang i områden som hållbarhet och socialt ansvar. Och det ska så klart uppmuntras, säger han.

Roger Tiefensee tycker att det inte går att se näringslivet ansvarstagande som något svartvitt.
– Förr var det enkelt, staten var god och näringslivet vill vinstmaximera. Idag ser det inte ut så, och det är bra. Om företagen bara hade gjort vad lagen ålade dem att göra hade vi inte alls kommit lika långt som vi gjort idag, säger han.

Alice Åström blev emellertid inte övertygad.
– Företagens ökade vilja att ta socialt ansvar är bra – men som ett komplement. Riksen är ändå att samhället minskar sina insatser och ansvar och överlämnar ansvaret till privata intressen. Att basera saker på frivillighet är riskabelt. Vad händer då företagen inte vill ta sitt ansvar längre? Vad gör man då?