Klimat
Dagens teknikallvar: Titanplåt
Publicerad: 16 januari 2009, 07:48
Amerikanska problem med titan och fotogen under kalla krigets dagar
När Lockheeds labb Skunk Works skulle bygga SR-71-planet (Blackbird) under kalla kriget, som skulle användas för fotospaning över Sovjet (före spionsatelliternas dagar) stötte man på problemet att flygkroppen på vissa ställen skulle bli så varm av luftfriktionen att flygaluminium skulle smälta. Det var särskilt ett ställe på stjärtfenorna som skulle komma upp i över 600 grader när planet höll sin vanliga marschhastighet Mach 3,3.
Under ett mycket kort samtal eliminerade konstruktörerna den enda andra metall som skulle kunnat fungera: rostfritt stål. Ett sådant flygplan skulle bli allt för tungt. Återstod titan. Titan är lätt som aluminium men tål extremt höga temperaturer. Problemet var bara att det inte fanns någon tillverkare av titanplåt i USA. Den enda tillverkaren fanns i Sovjet.
Så Lockheed satte upp en bulvanfirma i Kalifornien som importerade sovjetisk titanplåt under premisserna att det var rika amerikaner som ville ha sportbilar i titan. Eftersom Sovjet alltid prioriterade teknikexport var detta inget problem.
Sen var det bränslet. SR-71-ans jetmotorer gick på en särskild sorts flygfotogen kallad JP-7. Den var inte särskilt svåråtkomlig, utan gick i handeln under namnet Flit. Flit marknadsfördes som ett medel för utrotning av ohyra, men i själva verket var det alltså fotogen. Om nu någon till äventyrs minns Flit-sprutorna? När SR-71-flygningarna låg på topp gick det åt så mycket fotogen att det tidvis var brist på Flit i USA.
Jörgen Städje