Ta del av allt innehåll på Aktuell Hållbarhet
Starta din prenumeration

Prenumerera

Onsdag28.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Klimat

Därför gick det så fel i Köpenhamn

Publicerad: 21 December 2009, 12:07

Stormaktspolitiken tog över klimatförhandlingarna i Köpenhamn. Mötet slutade i en urvattnad politisk deklaration – och ett nederlag för både FN och klimatet.


Ämnen i artikeln:

Köpenhamn

Statsminister Fredrik Reinfeldt var mycket uppgiven när han på lördagen konstaterade att den rätta politiska viljan saknades och att det till slut var länderna med lägst miljöambitioner som segrat i förhandlingarna.

– Det är så här det ser ut i världen. Jag har träffat flera ledare som inte har någon klimatambition och som inte vill ha något legalt bindande avtal, sade en frustrerad Fredrik Reinfeldt i SVT på lördagen.

Uppoffringsviljan visade sig vara mycket liten och delegaterna som for dit åkte hem ganska tomhänta. De bindande åtaganden som redan fanns framme är de som gäller även efter mötet – en politik som leder till en temperaturökning på minst tre grader.

Under natten mellan fredagen och lördagen manglades texten i slutdokumentet fram. Även om denna text fått stöd från de flesta av FN:s 192 medlemsländer så saknas bindande åtaganden – och de politiska ambitionerna svarar inte alls upp till de höga förväntningarna.

”Det handlar inte längre om att rädda planeten utan om att rädda ansiktet på politikerna” skriver författaren George Monbiot i Guardian

Det var kanske inte alla som trodde på ett starkt bindande avtal. Men efter hand försvann även de skarpa politiska deklarationerna en efter en – framförallt reduktionsmålen till 2020 och 2050 och deltagarnas förpliktelser inför nästa möte i Mexico 2010.

Men allt är inte nattsvart efter Köpenhamn. Uppgörelsen är det första dokument där både i- och u-länder är överens om att stoppa temperaturhöjningen vid två grader. USA, Japan och EU lovade dessutom att skjuta till cirka 25 miljarder dollar till en internationell klimatfond.

En öppen fråga är vilken status Köpenhamnsdokumentet har eftersom det inte antagits av COP 15 utan endast ”noterats”. Det betyder att det är upp till de 192 länderna att acceptera dokumentet. Enligt uppgifter i danska Politiken kommer 188 länder att skriva på – dock inte Bolivia, Cuba, Nicaragua, Sudan och Venezuela.

Direkt efter mötet startade diskussionerna om vem som bär störst skuld till att förväntningarna sveks. Helt klart är att Kinas hårdnackade motstånd mot reduktioner och även mot att FN skulle kontrollera deras utsläppsminskningar bär en del av stor del av ansvaret.

– Det är Kinas fel. Kina gillar inte siffror, sade Fredrik Reinfeldts rådgivare Lars-Erik Liljelund i Observer på frågan om varför förhandlingarna för utsläppskontroller kört fast.

Andra tyckte att USA borde ha kommit med ett bättre bud på utsläppsreduktioner. Storbritanniens förre vice premiärminister John Prescott tyckte att president Obama pressade Kina för hårt, enligt uppgifter i Guardian sårade hans tal den kinesiske premiärministern Wen Jiabao.

”Obamas tal där han la skulden på Kina hjälpte inte” skriver John Prescott.

EU får också sin beskärda del av sleven. Företrädarna för EU togs på sängen när Obama under fredagen satte sig i samtal med Kina, Indien, Brasilien och Sydafrika för att hamra fram grundtexten som senare resulterade i slutdokumentet. Ett grepp som bröt mot FN:s beslutsprocedur.

Naturskyddsföreningen ger EU hård kritik för sitt försök att överge det befintliga Kyoto-protokollet och förhandla fram ett nytt avtal som inkluderade åtaganden från utvecklingsländerna. Något som u-länderna inte alls var beredda att diskutera innan en förlängning av Kyoto-protokollet var i hamn.

– Störst ansvar har förstås USA men EU ligger inte långt efter. Det handlar framför allt om att EU med Reinfeldt i spetsen valde att bara satsa på ett helt nytt avtal vilket ledde in till en återvändsgränd, säger Svante Axelsson, Naturskyddsföreningens generalsekreterare.

En liten grupp länder som förhalat förhandlingarna och som av olika anledningar inte velat ha ett avtal är oljestaterna Kuwait, Sudan, Venezuela och Saudi-Arabien. Flera av dem ser inte ens ut att vilja skriva under det urvattnade politiska deklarationen som togs fram i lördags.

Andra personer delar ut hård kritik mot FN och den breda beslutsprocessen som ganska lätt låtit sig kidnappas av stater med låga miljöambitioner. Den mexikanske presidenten Felipe Calderon som står värd för nästa COP-möte sa att man måste fundera på hur man ska lägga upp mötet 2010 för att undvika misstagen i Köpenhamn.

I en debattartikel i DN på lördagen argumenterar Miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand för en smartare förhandlingsprocess. Den ska ledas av progressiva länder som inte blockerar konstruktiva förslag. En åtgärd skulle kunna vara att införa en flygskatt mellan progressiva länder istället för att vänta på att alla länder godkänner en sådan.

Erik Klefbom

Ämnen i artikeln:

Köpenhamn

Dela artikeln:


Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.