Ta del av allt innehåll på Aktuell Hållbarhet
Starta din prenumeration

Prenumerera

Lördag06.06.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Klimat

Därför ökar valfångst koldioxidutsläppen

Publicerad: 26 Februari 2010, 11:39

Genom att inte äta valar och andra större fiskar kan vi låta dem binda stora mängder kol i havens djup.


Ämnen i artikeln:

FiskeKoldioxidHav

Det verkar ju vara en enkel slutsats, eller hur? Men för valfångstnationer är det ett hårt gupp att ta sig över. Man kan ju fundera på om vi människor faktiskt behöver äta valar? Förmodligen inte. Nu visar det sig att valfångsten bidrar till koldioxidutsläppen. Under 100 års valfångst har människan släppt ut ungefär 100 miljoner ton koldioxid i atmosfären genom att äta upp eller på annat sätt låta valkött förmultna.

Hade valen fått vara kvar i havet hade den bundit kolet i sin enorma kropp och när den dog 50 år senare skulle den sjunka till botten och potentiellt kunna binda kolet där, om bara havsdjupet var stort nog. Vi vet alla vad som händer med organiskt material som faller ned på havsbotten. Det blir uppätet av andra, mindre djur som lever där nere. Och dör, och blir uppätna av andra mindre djur, som fortsätter att leva där nere. Kolet blir kvar i havsdjupen.

Men om människan går på som vi brukar, halar vi upp kolet på land, steker det och bränner det eller förbränner det på annat sätt.

Det har varit kongress i Portland i USA och man har diskuterat oceanvetenskap. Dr Andrew Pershing från Maines universitet talade om valfångst och beskrev valarna som ”havets skogar”. Han hade beräknat ungefär hur mycket kol som lagras i valarna allt eftersom de växer. De är naturligtvis gjorda av kol, som allt annat levande och när man fångar dem och tar upp dem ur havet tar man bort en del kol ur lagringssystemet. Kolet hamnar slutligen någon annan stans, nämligen i atmosfären.

Under de senaste hundra åren vi ägnat oss åt valfångst som industri har vi släppt ut ungefär lika mycket kol som om vi bränt ned 130.000 kvadratkilometer skog. Det är kanske inte så mycket jämfört med de miljarder ton som människan producerar varje år, men valarna spelar ändå en viktig roll när det gäller att lagra kol i det marina ekosystemet. Om man bara lät dem få vara i fred och växa skulle de hålla kvar en del växthusgas, ungefär samma mängder som de skogsplanteringsåtgärder man använder för att tjäna kolkrediter. Sålunda skulle man kunna använda samma resonemang kring kolkrediter på valarna för att låta dem leva och bygga upp beståndet.

Dr Andrew Pershing fortsätter: ”Man borde beräkna ungefär hur mycket kol som kan lagras i en fullvärdig population fiskar och valar och låta olika länder sälja fiskkvoter som kolkrediter. Krediterna kunde sedan användas till att minska utfiskningen och hjälpa till att bevara dessa arter.

En annan professor, Daniel Costa, från University of California i Santa Cruz sade det helt riktiga: ”Det här är just en sån här grej som får en att tänka: Det var så enkelt. Varför har ingen kommit på det förut?”

Jörgen Städje

Ämnen i artikeln:

FiskeKoldioxidHav

Dela artikeln:


Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.