De fem vanligaste myterna om hållbarhet

I december kommer den tredje boken av hållbarhetscoachen och föreläsaren Jessica Cederberg Wodmar. I ”50 myter om hållbarhet” sticker hon hål på de vanligaste myterna inom hållbarhetsområdet.
– Vi omges av en massa hållbarhetsinformation och det kommer ständigt nya rön. Men informationen har en tendens att vara väldigt svartvit. Jag ville bredda perspektiven och visa att det finns många fler nyanser av hållbarhet än det ensidiga som vi så lätt fastnar i, säger Jessica Cederberg Wodmar till Aktuell Hållbarhet.

Boken riktar sig i första hand till människor som är intresserade av hållbarhet, men som inte är experter. En del av de företeelser som Jessica Cederberg Wodmar tar upp är sådant som många människor gör i tron att det främjar hållbarhet, men som egentligen inte gör någon större skillnad.
– Återvinning av plast är ett sådant exempel. När det gäller återvinning av plast är vi fortfarande försökskaniner. Det har vi varit i 12 år nu och utvecklingen har inte gått framåt. I Finland sorterar man bara tre typer av plast för där är man ärlig med att resten inte återvinns. I Sverige uppmanas vi att lämna in all plast till återvinningen för att de ska träna på oss. Det som inte återvinns blir energi och det är ju inte så dåligt. Problemet är att många står hemma och diskar sin plast i tron att den återvinns. Det gynnar inte hållbarheten att människor känner sig lurade, samtidigt som de företag som tillverkar plasten kommer undan. Det är bättre att människor får veta hur det faktiskt ligger till så att de kan börja pressa företagen att de tar fram nya förpackningar som går att återvinna, säger Jessica Cederberg Wodmar.

Finns det inte en risk att människor slutar anstränga sig för att leva hållbart om de får veta att saker de gör inte spelar någon roll?
– Nej, de myter jag tar upp här är inte svartvita. De handlar ofta om att saker utvecklats. Om vi tar kemtvätt som ett exempel så var det en jättestor miljöbov en gång i tiden. Det är det inte idag. Men folk är inte uppdaterade. Jag möter jättemånga människor som inte vill kemtvätta sina kläder eftersom de tror att det är miljöfarligt. Då kanske man hellre slänger eller ger bort plagg istället för att kemtvätta dem. Det är ju ett enormt resursslöseri och betydligt värre än att kemtvätta. Om hållbarhetsarbete ska gå framåt måste vi vara nyfikna och hänga med i utvecklingen. Människor måste vara välinformerade och förstå flera olika aspekter av hållbarhet.

Fem hållbarhetsmyter som motverkar sitt syfte enligt Jessica Cederberg Wodmar

Myt 1: I Sverige återvinns det mesta av plasten.
”Den mesta av plasten som lämnas in till plaståtervinningen bränns och blir energi. För att det ska bli möjligt att återvinna mer av plasten måste industrin först ta fram återvinningsbara förpackningar.”

Myt 2: Vi tror att vi vet mycket om mikroplast.
”Det finns i dagsläget inte ens en metod att mäta mikroplast från tvätt av kläder. Här behöver vi få mycket mer fakta och kunskap på bordet så att vi kan börja förstå vidden av problemet. Det finns en mängd olika aspekter kopplade till mikroplast och vissa av de flesta inte ens till”.

Myt 3: Det spelar ingen roll om man hälsar på grannarna.
”För att skapa ett tryggare samhälle behöver vi skapa ett klimat där vi möter varandra, ser varandra och bryr oss om varandra. Då spelar det stor roll om vi hälsar på grannar och pratar med våra medmänniskor.”

Myt 4: Unga är oengagerade.
”Det är de inte. Unga är bara engagerade på ett annat sätt. Unga är extremt engagerade i folk i deras närhet. Även om de kan upplevas som besvärliga eftersom de kan vara inkonsekventa och krävande så är det en fantastisk generation som är lika engagerade som tidigare generationer. Vi måste helt enkelt handskas med att de är både besvärliga och oumbärliga.”

Myt 5: Att ta bort flaskvattnet från företaget är ett stort steg för hållbarheten.
”Många företag är stolta över att de tagit bort flaskvattnet men de bjuder fortfarande på ost- och skinksmörgåsar på varenda företagsfrukost. Flaskvattnet har ett stort symbolvärde men att ta bort flaskvattnet i Sverige är en lågt hängande frukt eftersom vi har väldigt bra kravatten. I många andra länder är flaskvatten nödvändigt eftersom man inte kan dricka kranvatten där. På vissa ställen kan det därför vara bättre att fokusera på vikten av ett bra återvinningssystem för PET-flaskor. När företag och privatpersoner i Sverige drog ner på flaskvattnet för några år sedan ökade istället försäljningen av vin, öl, saft och läsk och det kräver ju ännu mer resurser.”

Lina Rosengren