Ta del av allt innehåll på Aktuell Hållbarhet
Starta din prenumeration

Prenumerera

Söndag20.09.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Klimat

Debatt: ”Dagens politiker måste gå från ord till handling”

Publicerad: 3 Februari 2011, 08:17

Åsa Romson, riksdagsledamot och miljöpolitisk talesperson i Milöjpartiet berättar att partiet gör en översyn av partiprogrammet och ger sin syn på hur en grön politik för klimat och miljö bör se ut.


Ämnen i artikeln:

MiljöpartietPolitik

Moderaternas partisekreterare och tidigare miljöpolitiska talesperson Sofia Arkelsten skrev på denna debattplats 27 januari om behovet av miljöpolitisk idéutveckling inom Moderaterna.

Inom Miljöpartiet pågår också diskussioner om ny politik, men perspektiven skiljer sig märkbart åt. Om Moderaterna gör sina lösningar avhängiga individen och intäkter i statsbudgeten så går diskussionerna i Miljöpartiet ut på att forma en politik som samordnar individernas agerande och som genererar bättre miljö i såväl hög- som lågkonjunktur.

Miljöpartiet inleder nu en översyn av sitt partiprogram som senast reviderades 2005. Grunden för politiken är som alltid solidaritet med utsatta grupper både i Sverige och i andra länder, solidaritet med djur och natur, och solidaritet med kommande generationer. Tanken är att programrevideringen ska lyfta blicken från dagspolitiken och säkerställa att partiet tar nya steg, medvetet både om de framgångar som nåtts i svensk miljöpolitik och nya utmaningar som vuxit fram. Vi vet alla att flera stora miljöproblem hänger över jorden, men också att några tidigare hot har kunnat avvärjas; ozonhålet minskar och havsörnen är tillbaka. För att utveckla nya förslag tror jag man bör ta med sig ett antal perspektiv som varit upp till debatt de senaste åren.

Skärp kraven på företag – det mår både företagen och miljön bra av
Företagens roll i miljöomställningen har förändrats över åren. Från att ha haft rollen som enbart bovar som måste regleras har vi nu det alltigenom goda företaget som självt vill förbättra miljön och därför inte behöver regleras. Men företagens vilja att minska miljöpåverkan varierar stort. Både direkt lönsamma och andra, mer kostsamma åtgärder genomförs i väldigt olika utsträckning beroende på omständigheter på varje företag. För att få ut mer miljönytta och för att värna om de företag som utvecklat miljöbättre lösningar måste de miljöregler som politiken sätter för företagen hela tiden följa med i utvecklingen. Låga miljökrav ökar inte konkurrenskraften utan kan försena omställningen i flera branscher och leda till onödigt stora utsläpp. Ta till exempel byggsektorn och kraven på energieffektiva hus. Här menar forskare att kraven kan skärpas betydligt utan att företagen får svårt att bygga.

Det goda exemplet som drivkraft – också i internationell politik
I Sverige har vi varit stolta över att vi gått före i klimat- och miljöpolitiken jämfört med andra länder. De senaste åren har det dock varit regeringens politik att det är i andra länder snarare än i Sverige som miljöomställningen ska ske. Detta för att det är kostnadseffektivare enligt en del beräkningar, ”mer miljö för pengarna” som Arkelsten brukar uttrycka det. Det låter ju klokt men argumentet används främst för att motsätta sig ökad takt i miljöarbetet i Sverige. Då blir man ingen föregångare.

Klimatområdet är typiskt. Där verkar regeringen bygga strategin för globala miljöförhandlingar strikt efter gammal ekonomisk teori om att var och en bara gör det som de tjänar mest pengar på, alternativt förlorar minst. Att sälja delar av de svenska krediterna för minskade klimatgasutsläpp under Kyotoavtalets första period blir då logiskt, för varför skulle Sverige redovisa högre klimatmål än vad vi måste internationellt? Denna strategi är det många länder som använder och de senaste årens klimatmöten visar en dyster bild med länder som mest bråkar om att få göra så lite som möjligt själva. Motsatt strategi, som vi gröna vill framhäva, är att Sverige istället driver på i internationella förhandlingar genom att visa gott exempel. I så fall skulle internationella klimatförhandlingar mer likna en mässa för företag där alla står och vill bjuda över varandra. Tänk vad nivån på det gemensamma avtalet skulle kunna bli då!

Ge människor makt att förändra – och möjlighet att göra rätt
Samhället genomsyras av en allt starkare tro på individen och individuellt ansvar för att minska klimat- och miljöpåverkan. Det är viktigt att alla medborgare känner miljöansvar men risken är stor att ansvaret att lösa komplexa problem sprids ut på ett sätt som försvårar bra lösningar för miljön. Infrastruktur är ett bra exempel, det är knappast rimligt eller särskilt resurseffektivt att var och en försöker lägga räls på sin gräsmatta för att effektivisera sina resor. Individernas miljöpåverkan kan också minska om de miljöbättre beteendena underlättas och de miljösämre försvåras. Det behöver inte bara handla om att via miljöavgifter göra miljöskadliga saker dyrare, det handlar lika mycket om att göra de miljösmarta enklare att välja. Ta sopsortering som exempel. Om det närmaste platsen att slänga sina sopor är en återvinningsstation med flera fraktioner är det mycket troligare att fler sorterar sina sopor än om det närmaste stället enbart erbjuder att man slänger en blandad soppåse. Varje gång det är billigare och enklare för individen att handla på sätt som är onödigt miljöbelastande finns en potential för politiken att se vad som kan göras för att det sammantagna resultatet för miljön ska bli bättre. Sådan politik inskränker inte som vissa vill göra gällande den individuella friheten utan bygger vidare och samordnar dessa krafter för att tjäna det allmänna bästa och en bra miljö.

Alla partier pratar klimat och miljö – samtidigt avstannar miljöarbetet
Något som också växt sig starkare sedan 2005 är att alla partier, nu även Moderaterna, pratar klimat- och miljöpolitik. Man kunde tro att detta skulle leda till ökad takt i svenskt miljöarbete men det verkar snarare ha inneburit en mer splittrad miljöpolitisk debatt och mer begreppsförvirring. Att de kraftiga sänkningarna av inkomstskatterna förra mandatperioden av moderater gärna beskrivs som en del av en grön skatteväxling (där just sänkningen av jobbskatter skulle vara viktigare för miljön än höjningen av miljöskatter) är bara ett exempel på förvirringen.

Men tittar man på hur aktivt miljöpolitiken genomförts de senaste åren syns en vikande trend. Minskningen av klimatgasutsläpp i Sverige sker allt långsammare, miljöskatterna minskar i styrning eftersom de inte följer med köpkraften och både jord- och skogsbruket har getts större dispenser från miljöskyddet. Naturskyddsföreningen sammanfattade mandatperioden som den första där miljöpolitiken gått mer bakåt än framåt. Att fler pratar om miljöpolitik har alltså inte lett till fler åtgärder. För Miljöpartiet är det en viktig utmaning att tydliggöra miljödebatten och få den att gå framåt.

Utgångspunkten för miljöpolitiken måste vara tillståndet i den fysiska miljön och människans möjlighet att påverka. Vi ser och stödjer ökade krav från medborgare på att politiken ska leverera lösningar på allt mer komplexa miljöproblem. Lösningar som gör att samhället totalt sett står bättre rustat för framtidens samhälle. Omfattningen av den omställning som samhället står inför med de globala miljöutmaningarna kan knappast överskattas. En del känner oro inför de förändringar som krävs, men jag är övertygad om att framtidens samhällsmedborgare kommer se sina liv som mer moderna och i många delar bättre än dagens. Men för det krävs att dagens politiker går från ord till handling.

Åsa Romson
riksdagsledamot och miljöpolitisk talesperson (MP)

Miljöaktuellt, redaktionen

Ämnen i artikeln:

MiljöpartietPolitik

Dela artikeln:


Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.