Ta del av allt innehåll på Aktuell Hållbarhet
Starta din prenumeration

Prenumerera

Lördag26.09.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Klimat

Debatt: ”Därför är det hög tid för klimatanpassning”

Publicerad: 8 November 2010, 18:45

”Att minska utsläppen av växthusgaser räcker inte. Vi måste börja anpassa redan nu”, skriver sju namnkunniga nordiska forskare och pekar på att antal utmaningar som kräver konkret handling.


Att minska utsläppen av växthusgaser kommer inte att räcka för att vi ska kunna undvika negativa effekter av klimatförändringarna. Även här i Norden måste vi förbereda oss, men hittills har det gått långsamt. Vi ställs inför en rad frågor, som till exempel: Hur mycket regn kan våra städer hantera innan vattnet börjar rinna in i källare eller tunnelbanetunnlar? Hur kommer människor med hjärtproblem att påverkas av högre temperaturer? Kommer de träd som skogsägarna planterar idag frodas i ett klimat som förändrats snabbt och successivt? Den kanske mest angelägna frågan för oss är på vem faller ansvaret för de åtgärder som behövs för att samhället ska klara av ett förändrat klimat?

Jämfört med andra områden betraktas de nordiska länderna som mindre sårbara för klimatförändringar, åtminstone om man bara ser till de direkta effekterna. Länder som Sverige, Norge, Finland, Danmark och Island har vad som kallas hög anpassningskapacitet i och med att det finns ekonomiska resurser, utbildning, institutioner och teknik som kan minska klimatförändringarnas negativa konsekvenser. Måttligt högre temperaturer kan även ha en del positiva följder, t ex genom att bidra till lägre uppvärmningskostnader och längre växtsäsong. Men effekterna överlag handlar om mycket mer än temperatur och regnmängder. De inbegriper frågor om hur samspelet med sociala förändringar kan göra ett samhälle mer eller mindre sårbart. Det kan handla om ekonomi, arbetstillfällen, och förutsättningar för hur planeringen på längre sikt ska ske.

Som forskare ser vi ökande intresse och medvetenhet om klimatanpassningens utmaningar hos beslutsfattare och människor som arbetar med samhällsplanering. Finland och Danmark har redan nationella klimatanpassningsstrategier, medan Sverige har valt en mer decentraliserad modell som bl a inbegriper ett koordineringsansvar för landets länsstyrelser. I Norge kommer en rapport om anpassning till klimatförändringar inom kort att presenteras för den norska regeringen. Däremot är det få konkreta åtgärder som har vidtagits för att hantera de klimatförändringar som redan är på gång och som klimatforskarna ser som oundvikliga.
Forskningen om klimatanpassning har identifierat fyra faktorer som bidrar till att det går långsamt.

Det första är att det fortfarande finns okunskap och förvirring om klimatförändringarna, både bland allmänhet och bland beslutsfattare. I den allmänna debatten betonas ofta osäkerheterna istället för att sätta fokus på de risker där vi vet att samhället måste agera. Då förbiser man att osäkerheten betyder att riskerna lika gärna kan vara underskattade som överskattade. Dessutom beror de samhälleliga effekterna av klimatförändringarna i framtiden i hög grad på hur vi agerar idag.

För det andra är ansvarsförhållandena oklara. Diskussion om anpassning sätter ofta fokus på lokala behov, inte minst behov av information, infrastruktur och institutioner. Den dimensionen är viktig, men intervjuer med lokala aktörer visar att de ofta väntar på att staten ska tala om vad de ska göra, ska förse dem med information och resurser eller komma med styrmedel. Dessutom berör många av de problem som är förknippade med klimatförändringar frågor som hör hemma på en mer övergripande nivå än den lokala. Det kan vara risker som är förknippade med världens livsmedelsförsörjning eller att det kan bli fler klimatflyktningar. Sådana frågor kan mycket väl påverka även nordiska länder. Samtidigt ser politiker till de egna väljarna när de ska agera inom sin geografiska sfär.

Ett tredje skäl till att arbetet med klimatanpassning går sakta är att man lutar sig mot de nordiska ländernas i mångt och mycket höga anpassningskapacitet. Verkligheten, inte minst på lokal nivå, kan se helt annorlunda ut. Många kommuner har flera överhängande frågor att hantera, som minskande folkmängd, ökande krav på service, budgetnedskärningar, alltmer begränsad kapacitet att ta sig an miljöfrågor (som i Norge), eller skattestopp (som i Danmark). Då kan pengar för anpassning till ett framtida klimat hamna långt ner bland prioriteringarna. Ibland sätts fokus på investeringar som kan bli kontroproduktiva i förhållande till klimatanpassning, som att bygga nära vatten.

Ytterligare ett skäl till bristen på åtgärder är att många beslutsfattare och de som arbetar med planering saknar den typ av underlag som de tycker att de behöver, som detaljerad lokal information om hur klimatet kommer att förändras och vilka effekter det får. Det är omöjligt att göra lokala detaljerade förutsägelser, men det borde inte förhindra att vi planerar för klimatförändringar eftersom det finns en mängd robust information för att göra riskbedömningar som också tar hänsyn till osäkerheterna.
Dessutom kommer det framtida klimatet att påverkas inte bara av tidigare utsläpp av växthusgaser utan av framtida utsläpp. Att minska utsläppen är sannolikt det mest grundläggande sättet att minska osäkerheten om det framtida klimatet och därmed behovet av anpassningsåtgärder. Att minska klimatförändringarna och anpassning måste gå hand i hand.

En del anpassningsarbete är på gång. Ett exempel kommer från Norge där några av de kommuner som gick i bräschen i arbetet med att minska utsläppen av växthusgaser (t ex Fredrikstad och Stavanger) nu tagit en ledande roll i klimatanpassningsarbetet genom att ge det prioritet på den lokala politiska dagordningen. I Sverige är Slussen i Stockholm ett exempel där förändringar i nederbörd, flöden i vattendrag och vattennivåer nu finns med i diskussionen när man planerar för en ombyggnad. I Finland har anpassningsåtgärder med hänsyn till översvämningsrisker blivit integrerade i den regionala planeringen av markanvädning. De finns också med i arbetet med nya regler kring dammsäkerhet. I Danmark har Köpenhamns nya tunnebanesystem, Metron,designats utifrån antaganden om en allt högre havsnivå och många kommuner som renoverar sina dagvattensystem dimensionerar dem efter en förväntat ökning av de vattenmängder som system måste klara.

De exempel som finns vad gäller hänsyn till klimatförändringar i samhällsplaneringen borde tjäna som inspiration för en bredare diskussion där forskare, beslutsfattare, och de som arbetar praktiskt på olika håll i samhället för en dialog om hur vi ska förbereda oss för klimatförändringarna. Ett steg i den riktningen är den första internationella konferens om klimatanpassning i de nordiska länderna, som äger rum i Stockholm den 8-10 november.

Ingen har Lösningen för en framgångsrik klimatanpassning, men det är hög tid för en verklighetsnära dialog om hur de nordiska länderna ska anpassa sig till en förändrat klimat, inte bara i teorin utan också i konkreta åtgärder.

Karen O’Brien, pofessor vid Institutt for Sociologi og Samfunnsgeografi vid uiversitet i Oslo
Annika E Nilsson, senior research fellow vid Stockholm Environment Institute
Richard JT Klein, professor och senior research fellow vid Stockholm Environment Institute
Markku Rummukainen, professor och programchef för forskningsprogrammet Mistra-Swecia
Carlo Aall, forskningschef vid Vestlandforsking, Norge
Timothy R Carter, research professor vid Finlands Miljöcentral (Syke)
Michael Goodsite, professor vid Danmarks miljøundersøgelser, Aarhus Universitet

Miljöaktuellt, redaktionen

Dela artikeln:


Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.