Ta del av allt innehåll på Aktuell Hållbarhet
Starta din prenumeration

Prenumerera

Tisdag01.12.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Klimat

Debatt: Därför är många miljöriskbedömningar undermåliga

Publicerad: 30 September 2011, 06:19

”Att inte göra en hydrogeologisk bedömning inför sanering av ett förorenat område, är som att försöka sopa ett golv iförd ögonbindel” skriver sju debattörer som menar att det går att väsentligt förbättra och förstärka de miljöriskbedömningar som görs idag.


Sverige har halkat efter de flesta andra utvecklade länder när det gäller att tillämpa vetenskapen om grundvatten – hydrogeologi – för att lösa miljöproblem. Länsstyrelser, miljödomstolar, entreprenörer och andra aktörer inom miljöområdet behöver integrera hydrogeologi i beslutsprocessen, om miljökvalitetsmålen ”Grundvatten av god kvalitet” och ”Giftfri miljö” ska kunna realiseras. Där sägs bland annat att alla prioriterade förorenade områden ska vara sanerade till år 2050 – detta inbegriper även grundvattnet.

Ironiskt nog kan denna brist på hydrogeologisk kunskap förklaras med att vi har mycket god tillgång på vatten i Sverige. Det finns gott om ytvatten och att utvinna grundvatten från svenska glacifluviala avlagringar är vanligtvis enkelt. Dessa förutsättningar har skapat en tradition där hydrogeologi inte fått någon framträdande roll i vetenskapliga sammanhang. Undantaget geovetenskapliga utbildningar med hydrogeologi som kurstillval, har det inte funnits någon hydrogeologisk utbildning i Sverige före 1990-talet. Internationellt, där det varit ekonomiskt nödvändigt att effektivt exploatera grundvatten, började många universitet att ge kurser i hydrogeologi redan på 1950-talet.

På 1980-talet börjande man internationellt även att använda hydrogeologisk kunskap vid efterbehandling av förorenade områden. Tidigare hade hydrogeologiska expertis helt fokuserat på vattenproduktion. Idag så kräver tillsynsorgan i många utvecklade länder att det görs professionella hydrogeologiska analyser av förorenade områden och skälen till detta är många, bland annat:

- Människors exponering för miljöföroreningar sker troligast via intag av förorenat vatten. Enligt Svenskt Vatten får 50 procent av den svenska befolkningen sitt dricksvatten från grundvattnet
- Akvifärer vars grundvatten fyller våtmarker, sjöar och älvar med vatten. De är sålunda vanliga, men osynliga vägar när det gäller förorening av känsliga akvatiska ekosystem, samt
- Grundvattnet är det viktigaste mediet för landtransport av föroreningar. Föroreningar inom ett område kan spridas flera kilometer från ursprungskällan.

Om man inte förstår beteendet hos grundvattnet inom ett förorenat område så är det i princip omöjligt att bedöma miljöriskerna och behovet av efterbehandling. Trots detta faktum så inkluderar ytterst få miljöprojekt eller miljökonsekvensbeskrivningar en komplett hydrogeologisk studie.

Naturvårdsverket uppskattar att det finns upp till 83 000 förorenade områden i Sverige, varav cirka 20 % är allvarligt förorenade. I USA har cirka 80 % av starkt förorenade områden visat sig ha problem med förorening av grundvattnet. Med detta som utgångspunkt skulle alltså runt 10 000 av våra mest förorenade områden kunna ha förorenat grundvatten som ska vara åtgärdat fram till 2050. Det är därför häpnadsväckande att en översikt av genomförda marksaneringar som sammanställts av Naturvårdsverket visar att endast 55 förorenade områden i Sverige genomgick sanering av grundvattnet mellan 1994 och 2005.

Att inte göra en hydrogeologisk bedömning för att fastställa omfattning och utbredning av en grundvattenförorening, inför sanering av ett förorenat område, är som att försöka sopa ett golv iförd ögonbindel; när du inte ser var smutsen är så blir heller inte städningen effektiv. Detta medför att kostnader överskrids, milstolpar uteblir, konflikter mellan berörda parter uppstår och kvar blir en plats som inte är så ren som den borde vara.

Att integrera hydrogeologi i en miljömässig beslutsprocess kan bara förbättra chansen att lyckas – det finns dock ingen garanti för det. Det är fortfarande idag tekniskt omöjligt att sanera de flesta platserna till ett jungfruligt skick. Detta gäller framförallt för klorerade lösningsmedel – en vida spridd form av miljöförorening som man i Sverige endast har börjat ta itu med.

Hydrogeologer kan väsentligt förbättra och förstärka de miljöriskbedömningar som görs idag. De kan på ett säkrare sätt bestämma omfattningen av en förorening, sätta upp riskbaserade åtgärdsmål samt utforma system som kan minska spridningen av föroreningar.

Svenska hydrogeologer har av tradition arbetat relativt isolerat och inte kunnat luta sig mot en organisation som fört deras talan och lyft fram värdet av deras kompetens. En svensk gren av International Association of Hydrogeologists (IAH) håller på att bildas för att möta detta behov. Alla professionella inom grundvattenområdet som är intresserade av att ansluta sig kan kontakta författaren för vidare information.

Jeff Lewis, Ph.D, FOI-CBRN
Martin Bergvall, Ph.D, Tyréns
Sven Follin, Ph.D. SF GeoLogic AB
Lotta Lewin Pihlblad, statsgeolog, SGU
Patrik Lissel, WSP Environmental
Jan Sjöström, Ph.D. FOI-CBRN
Kent Werner, EmpTec

Miljöaktuellt, redaktionen

Dela artikeln:


Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.