Ta del av allt innehåll på Aktuell Hållbarhet
Starta din prenumeration

Prenumerera

Tisdag29.09.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Klimat

Debatt: Därför gynnar viltvård även miljömålsarbetet

Publicerad: 8 Juni 2011, 06:23

För att åstadkomma en skog till nytta för alla krävs att vi formulerar gemensamma målbilder, skriver naturvårdsstrategen Fredrik Widemo i en debattartikel som innehåller nya rön om hur viltvård och arbete mot miljömålen går hand i hand.


Det har varit en intensiv vår för naturvården i skogen, men kanske inte på det sätt man hoppats under det internationella skogsåret. Larmrapporter om att andelen underkända avverkningar och körskador i skogen ökar har varvats med rapportering om hur skyddsvärda miljöer avverkats. Samtidigt har Skogsstyrelsen arbetat med att revidera paragrafen som reglerar miljöhänsynen i skogsbruket, och med regeringsuppdraget Kunskapsplattform för hållbart skogsbruk. Uppdraget är utfört och redovisat.

Idag påbörjas en dialog mellan olika aktörer i skogen, för att nå längre mot miljökvalitetsmålet Levande skogar. Vid dagens inledande möte är det hög tid att på allvar ta utgångspunkt i skogen som ett multifunktionellt landskap, i enlighet med Skogsstyrelsens devis ”skog till nytta för alla”.

I efterdyningarna till vårens rapporter om bristande hänsyn vid slutavverkningar har mycket av debatten kommit att handla om hur vi mäter hänsyn. Mäter Skogsstyrelsen rätt saker? Gör man det på rätt sätt? Och, inte minst, är det möjligt för brukaren att förstå och tillämpa reglerna? Ska vi få någon måluppfyllelse i skogen måste det självfallet finnas uppsatta mål och vara möjligt att mäta vår framgång. Vi behöver en tydlig lagstiftning, möjlighet att kontrollera att reglerna följs och påföljder för dem som avsiktligt bryter mot reglerna. Diskussionen är därmed viktig, men samtidigt otillräcklig.

Vi saknar idag i stor utsträckning övergripande visioner, positiva drivkrafter och incitament för att uppnå en balans mellan produktion och miljöhänsyn i skogen, vilket varit ett skogspolitiskt mål sedan 1993. Mål och visioner saknas varken inom produktionen eller inom naturvården, men de är ofta motstående. Därmed slår den beryktade pendeln fram och tillbaka. Genom att utnyttja mångfalden av mål och incitament som multifunktionella landskap ger, kan man dock minska svängningarna. På sikt går det förhoppningsvis även att närma sig en mer stabil balans.

Ett gott exempel på hur alternativa verksamheter kan bidra till måluppfyllelse inom miljökvalitetsmålen är viltvård, inklusive jakt. En viltanpassad markanvändning sätter fokus på att bruka delar av landskapet mindre intensivt, och att skapa variation. Därmed gynnas inte bara viltet, utan även övrig biologisk mångfald. En mer varierad markanvändning är positiv i sig, då den skapar större variation i livsmiljöer på landskapsnivå. Viltvården strävar dock inte sällan även efter att uppnå strukturer som är definierade mål inom naturvården och miljöhänsynen i skogen, exempelvis flerskiktade, lövdominerade miljöer och våtmarker. Därmed ökar betydelsen av viltvård som en del av naturvården ytterligare.

Tillsammans med professor Göran Ericsson, SLU, och professor Roger Bergström, Skogforsk och SLU, har jag undersökt attityderna till vilt och viltvård hos landets jaktkortslösare. Drygt hälften av de jaktkortslösare som även var markägare uppgav att man utför viltanpassad skogsskötsel på deras jaktmarker. Detta innebär sammanlagt nästan 52 000 markägare. De flesta försökte gynna älg och rådjur, men cirka 10 000 markägare angav även att man försöker gynna tjäder genom anpassat skogsbruk.

Tiotusentals markägare arbetar aktivt för att gynna lövträd, bärris och örter. Samtidigt sköter de skogsbryn och kantzoner mot fukt- och vattendrag extensivt, med fokus på att släppa ned ljus till marken och skapa variation. Man försöker även hålla kvar vattnet i landskapet. På så vis skapas ett nätverk av mer extensivt brukad skog. De viltanpassade områdena fungerar därmed även som gröna korridorer i produktionsskogen för delar av mångfalden. Viljan att förvalta våra vanliga viltarter utgör uppenbarligen en ansenlig drivkraft att bedriva skogsbruk på ett mer varierat sätt, i linje med naturvårdens mål.

Viltvård och jakt är en form av markanvändning, och jakträtten följer markägandet. Ett viltanpassat brukande ger jakträttshavaren direkta vinster i form av rikare viltstammar och mindre betesskador, vilket kompenserar för ett potentiellt produktionsbortfall på delar av arealen. Samtidigt får man kollektiva nyttigheter i form av ett mer rikt, varierat och naturskönt landskap. Andra motsvarande verksamheter är exempelvis sportfisket, och viljan hos privata markägare att bevara traditionella strukturer och landskapselement.
Många parallella mål för markanvändningen ger större variation i landskapet och större måluppfyllelse inom miljömålsarbetet. Åtgärderna bygger ofta på frivillighet, och det räcker därmed inte sällan med rådgivning för att nå längre. Fokus på multifunktionellt brukande är därmed även kostnadseffektivt.

Vill vi nå så långt som möjligt mot miljökvalitetsmålen är det nödvändigt att utnyttja alla de incitament som multifunktionella landskap ger. För att åstadkomma en skog till nytta för alla krävs att vi formulerar gemensamma målbilder, som vi även har gemensamma intressen och förutsättningar av att nå. Ju fler vi är som deltar i miljömålsarbetet i skogen, desto bättre. Startskottet för dialogen går idag, då Skogsstyrelsen samlar aktörerna inom skogen.

Fredrik Widemo
Naturvårdsstrateg, Svenska Jägareförbundet
Docent i zooekologi, Uppsala universitet

Miljöaktuellt, redaktionen

Dela artikeln:


Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.