Debatt: Därför tiger partierna om bullret

”Ljudmiljöer och buller är miljöfrågor som fortsätter ha en hög angelägenhetsgrad. Många upplever sig berörda på olika sätt och hör av sig till miljökontor och kommuner, men även till universitet och forskningsinstitutioner med klagomål och oro.

Det är dock ofta svårt att få respons och ännu svårare att nå resultat med sina klagomål. Lagstiftningen är i allmänhet luddig och rör sig mest om rekommendationer och påföljder ringa. Störande buller inkräktar på privatliv och integritet, går varken att stänga ute eller stänga av, vare sig det gäller buller från grannar, trafik, flyg, vindkraftverk eller annat.

Ljud och liv hänger samman och ingen vill ha en ljudlös värld, men som med mycket annat har utvecklingen lett till att samhället tvingas reglera ljud och buller för att kunna skapa ett hållbart samhälle med icke-destruktiva ljudmiljöer.
 
Senare tids forskning har visat på allt starkare samband mellan bullerstörningar och hälsa. Vi mår sämre av att leva i buller. Det blir en ”stressor” – en stressfaktor som aktiverar beredskap till flykt, handling eller kamp. Inte alltid mycket på en gång, men ackumuleras i stressnivåer som belastar våra kroppar och sinnen. Sedan ett antal år har forskare funnit allt starkare band mellan exponering för trafikbuller och hjärt/kärlsjukdomar som högt blodtryck, hjärtinfarkt och stroke. Färsk forskning har även kunnat knyta trafikbuller till utveckling av typ 2 diabetes.

Problem vad gäller ljudmiljöer, buller och störningar tycks inte bli mindre utan eskalera. Raderna av tunga fordon och långtradare på våra motorvägar blir längre och längre för varje vecka och varje år som går. I rapporten Burden of Desease – from Environmental Noise (2011) beräknar Världshälsoorganisation WHO att upp till en och en halv miljon friska levnadsår (DALY´s – disability adjusted life years) förloras varje år i Europa på grund av trafikrelaterat buller.
 
Frågor om buller och ljudmiljö är dock inte alltid lätta att handskas med. Ett stort antal områden berörs på olika sätt, ekonomi, våra sätt att leva tillsammans, etik, rätt och fel, hälsa, hörsel och psykologi – hur vi fungerar som människor, med varandra och i oss själva – det finns stora variationer mellan individer och på hur vi reagerar på ljud. Akustiken är viktig; hur ljud bildas och fortplantas i material och miljöer, ett forsknings- och utvecklingsintensivt fält som betyder mycket för upplevelser av ljudmiljöer. All denna denna svårfångade komplexitet gör sitt till för tystnaden om bullret.
 
Varför är det då så tyst om bullret?
Det är obekvämt att tala om buller, att öppna öronen kan få stora konsekvenser – för individer och samhälle – men inte lika stora som att strunta i det. Det är svårt – vi har likheter men också olikheter – den enes buller kan vara den andres musik. Att åtgärda ljudmiljöer kostar för enskilda och företag – men blir billigare för samhället. Klagomål på bullerstörningar upplevs ofta som irriterande inslag för verksamheter som helst skulle slippa restriktioner.
Därför är det så tyst om bullret.
 
Varför är regeringen så tyst om bullret!
Genom att hålla tyst om bullret och tiga ihjäl massiva forskningsresultat från hela världen hoppas regeringen smyga igenom en öppning för byggindustrin att bygga bostäder på mer bullriga platser. Genom att, för att få önskvärda resultat, tillsätta en enmansutredning att utreda hela den urbana trafikbullerexponeringen hoppas man kunna kunna smyga igenom en lagändring som kommer att ge negativa (och kostsamma) hälsokonsekvenser för massor av människor!
Därför håller regeringen tyst om bullret.
 
Varför håller de politiska partierna så tyst om bullret?
Därför det är en politiskt obehaglig fråga. Den vinner få röster.
Åtgärder kostar pengar och får ovänner på många håll.
Uppmärksamhet på buller avslöjar den ljudverklighet vi lever i och manar till förändring. Uppmärksamhet på tystnad avslöjar att den oftast inte får höras alls. De flesta politiker kan prata men få kan lyssna – Därför håller de politiska partierna tyst om bullret"

 Frans Mossberg, forskare vid Ljudmiljöcentrum vid Lunds universitet

Erik Klefbom