Ta del av allt innehåll på Aktuell Hållbarhet
Starta din prenumeration

Prenumerera

Fredag30.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Klimat

Debatt: ”Gör Anders Borg till miljökommissionär 2014”

Publicerad: 21 Februari 2013, 10:01

Ingenjörerna räcker inte till och ekonomerna räknar fel. SACO:s samhällspolitiske chef Gunnar Wetterberg grunnar över tillväxtens dilemma och kommer fram till att vår drivne finansminister borde leda miljöarbetet.


Ämnen i artikeln:

Anders Borg

"Man kan undra om barnen nångonsin får ett glas öl", sjöng Hasse Alfredsson. Lugn – de kan få två. Miljön är ett mycket värre problem.

Med jämna mellanrum återkommer den offentliga debattens Titanic-tema. Vi befinner oss på ett sjunkande skepp – våra barn är den första generationen som kommer att få det sämre än vi själva.
Med ekonomin är det med stor sannolikhet – trams. Men för klimateffekten och miljön finns det allt starkare skäl att oroa sig.

Sedan industrialiseringen började har vi praktiskt taget hela tiden blivit lite rikare år för år. Många människor kommer i sitt arbete på hur de kan runda hörnen lite snabbare än tidigare. Produktiviteten ökar, heter det på ekonomspråk, de senaste årtiondena med ett par procent om året.

Mer blir gjort på kortare tid. Företagen tjänar mer, lönerna stiger. När lönerna ökar med ett par procent årligen fördubblas hushållens köpkraft ungefär vart trettionde år. Det finns inga tecken på att den trenden kommer att brytas. Två bärs! är därför svaret på Hasses vånda.

Den gnagande osäkerheten gäller miljön. Kommer det att komma grums i ölen? eller kommer bordet att slås omkull?

Det har ekonomerna och andra forskare inget riktigt bra svar på. Det finns en del hopp. Att vi köper fler platt-TV-ar för tillväxten är en myt. Med mer pengar vill vi ha fler tjänster, och tjänsterna är för det mesta mer skonsamma mot miljön. Mer och bättre vård och omsorg är inte så farligt, trots att det bidrar till tillväxten. Ny teknik slår ofta igenom därför att den gör mer av mindre resurser, även det till fördel för miljön.

Optimismen har dock rättvisan mot sig. Om Kina, Indien och Afrika ska leva på samma nivå som vi, då är det svårt att vara lika hoppfull. Även om tekniken blir snålare kommer mängden användare att drabba jorden hårt.

Därför borde klok miljöpolitik bli huvudsaken för alla partier. Glädjebudskapet om produktiviteten säger att vi använder våra resurser alltmer effektivt. Då gäller det också att använda dem rätt.
När jag hade ansvaret för Finansdepartementets långtidsutredningar 1992 och 1995 skrev Per Molander "Miljön som långsiktig restriktion" (LU 95, bilaga 2).

Där analyserade han några av de största miljöfrågorna ur en teknikers synvinkel, och bedömde som ekonom hur man mest effektivt skulle kunna hantera dem. Svaret blev att kostnaden inte var oöverstiglig, om man hanterade hoten rationellt och i tid. Den analysen vore det angeläget att upprepa – men också att låta resultaten omsättas i handling.

På samma sätt borde en annan
LU-analys upprepas, "Nationalförmögenheten" (LU 92, bilaga 11). På samma sätt som BNP- beräkningarna kan jämföras med resultaträkningen i ett företag kan beräkningarna av nationalförmögenheten jämföras med balansräkningen – och det är balansräkningen som avgör vår överlevnad. Genom att mäta samhällets samlade resurser och hur de förändras, de fysiska lika väl som de skapade och förvärvade, kan man följa hur den årliga bruttonationalprodukten påverkar de grundläggande tillgångarna. Det är ett perspektiv som bara blir mer angeläget för varje år som går.

Framförallt borde miljön bli utrikespolitikens huvuduppgift. Den internationella konkurrensen och kryphålen är den starkaste invändningen mot många miljöåtgärder. Att få så många stater som möjligt att bedriva en effektiv, gränsöverskridande miljöpolitik borde vara världssamfundets huvuduppgift.

För några månader sedan skrev Expressens Ann-Charlotte Martéus om det översvämmade Rom. Turismen är det mest påtagliga resursslöseriet. Flyget har blivit så billigt att det hotar både kultur och natur. Det är hög tid för en riktigt fläskig flygskatt – men inte bara i ett land. Att först samla EU och sedan driva frågan vidare till en internationell konvention, det vore ett rejält dagsverke för svensk miljöpolitik.

Den 1 november 2014 är det
dags för en ny EU-kommission att träda till. Varför inte med Anders Borg som miljöansvarig? Att låta Sveriges mest drivande politiker få EU-kommissionens viktigaste arbetsfält skulle betyda att en svensk kommissionär äntligen kunde göra skillnad.

Gunnar Wetterberg

Samhällspolitisk chef på Saco, har tidigare arbetat på bland annat Utrikes- och Finansdepartementet och Riksrevisionen.

Erik Klefbom

Ämnen i artikeln:

Anders Borg

Dela artikeln:


Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.