Ta del av allt innehåll på Aktuell Hållbarhet
Starta din prenumeration

Prenumerera

Söndag11.04.2021

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Klimat

Debatt ”Öresundskraft är en del av lösningen, inte problemet”

Publicerad: 16 Oktober 2014, 08:03

Den 18 september publicerade Miljöaktuellt en artikel med rubriken ”Fossilfritt Skåne kommer att elda plast”. Miljöaktuellt menade bland annat att Öresundskraft utnyttjar ”ett eget kryphål” för att förbränna plast till fjärrvärme, skriver Lars-Inge Persson från Öresundskraft.


Ämnen i artikeln:

MiljöaktuelltNaturvårdsverket

Vi vänder oss mot den formuleringen. Fler än tvåhundra fjärrvärmeföretag, liksom stora kundorganisationer, använder Värmemarknadskommitténs (VMK:s) definition[1] på fossila bränslen och hur utsläppen ska redovisas.  Att kalla det för ”ett eget kryphål” för Öresundskraft är befängt.

Miljöaktuellt skriver ”fossilfritt” i rubrik och ingress. Det rätta ordet är ”fossilbränslefritt”, det vill säga fritt från olja, kol, bensin och naturgas. Detta står i klartext på Regions Skånes hemsida, vilket vi påtalade inför artikeln. Vi och VMK betraktar inte avfall som ett fossilt eller förnybart bränsle, utan som en restprodukt som ursprungligen inte var avsedd att bli bränsle. Det ska också tilläggas att runt 3 procent av vår totala fjärrvärmeproduktion går till Region Skåne; därmed är andelen plast som ”belastar” Region Skåne cirka 900 ton, inte 6000.

Plasten i avfallet är av olika sorter. För en del saknas både insamlingssystem och avsättning. För plastförpackningar finns visserligen producentansvar och insamlingssystem, därtill ett frivilligt system för lantbruksplast. Men som Förpacknings- och tidningsinsamlingen (FTI) själva konstaterar så materialåtervinns endast en fjärdedel av all förpackningsplast. Av den totala mängden plastavfall på cirka 560 000 ton plast per år så energiåtervinns runt 60 procent.[2] Det gör inte plasten till ett energiåtervinningsproblem.

Däremot utgör den ett materialåtervinningsproblem av rang. Plast är tekniskt sett ett av de mest besvärliga materialen att återvinna (det finns runt 700 olika sorter). Och all plast lämpar sig inte för materialåtervinning. Det finns bland annat en risk för att farliga ämnen återcirkulerar i produkter som tillverkas av återvunnen plast.

Icke desto mindre vet vi att materialåtervunnen plast sparar energi och utsläpp jämfört med förbränning.  Det är vår och Region Skånes utgångspunkt. Det är också EU:s utgångspunkt, vars avfallsdirektiv år 2011 infördes i svensk lagstiftning[3]. Och där är avfallshierarkin utgångspunkten. Den ska vara prioriteringsordning för lagstiftning och politik på avfallsområdet. Vi ska röra oss uppåt i trappan, inte nedåt. Vilket i allt väsentligt är en fråga som måste lösas långt innan avfallet når våra tippfickor. Det handlar om bättre konsumentkunskap, effektivare system för insamling och materialåtervinning och naturligtvis, att minska den totala mängden sopor i vårt samhälle.

Sverige har alltid importerat bränsle och vad det är har förändrats över tid: kol, olja, gas, pellets och nu avfall. Men till skillnad mot andra bränslen får vi betalt för avfallet. Våra engelska kunder betalar oss på samma sätt som svenska kunder för att få sitt avfall behandlat.  Än viktigare är att avfallsimporten bidrar till att minska utsläppen av växthusgaser. När alternativet är deponering så reduceras
CO2-utsläppen med flera hundra kilo för varje importerat ton, inräknat plast och transporter! Vi hjälper alltså Europa uppåt i avfallstrappan.[4] Det betyder inte att deponering är huvudalternativet. Inte heller att energiåtervinning i högeffektiva anläggningar som Filbornaverket kan lösa Europas avfallsproblem.

På sikt handlar det om att länder som England bygger egna anläggningar och fjärrvärmesystem för effektiv energiåtervinning. Om att införa källsortering och återvinningscentraler. Om förbättrade konsumentkunskaper, ändrade köpvanor och en cirkulär ekonomi som Miljöaktuellt så förtjänstfullt ger exempel på i det aktuella numret (sid 56-57). På sikt handlar det också om energieffektivisering och mer förnybar energiproduktion.

Först då kan vi på allvar få bort plasten i förhoppningsvis krympande avfallsströmmar.

Lars-Inge Persson, chef för kraft och värme, Öresundskraft

Fotnoter
[1] Överenskommelse i Värmemarknadskommittén 2013
[2] Förpacknings- och tidningsinsamlingen
[3] Naturvårdsverket
[4] Profu – Tio perspektiv på framtida avfallsbehandling, sid 37

Erik Klefbom

Dela artikeln:


Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.