Ta del av allt innehåll på Aktuell Hållbarhet
Starta din prenumeration

Prenumerera

Klimat

Drake med rötter i it-branschen

Publicerad: 26 maj 2009, 04:41

Miljardären Mats Gabrielsson presenteras som it-pionjär i tv-programmet Draknästet. Men det är länge sedan han lämnade branschen. Här berättar han om planerna på en nordisk datorindustri och åren som hemlig rabattkund hos Microsoft.


Vad vi var duktiga. Det utbrister Mats när har ser bilden från Cebit 1987. En 22 år yngre Mats Gabrielsson lanserar en Victordator med löstagbar hårddisk.

– Det var vi först med, säger han, och vet du – vi var först med att installera Windows som standard.

Där finns en förhistoria. Chuck Peddle, som skapade Commodore Pet, hade startat företaget Sirius som lanserade den första 16-bitarsdatorn, Sirius 1 (som Victor 9000 i Europa).

Strax därefter lanserades IBM PC men Sirius ansågs klart överlägsen. Med bättre grafik, större minne och rymligare disketter blev den ingenjörernas favorit-pc.

– Bill Gates såg operativsystemet Dos som en bisak. Hans hjärta klappade för Basic, som han utvecklat för de första hobbydatorerna och nu lyckats sälja till IBM tillsammans med ett operativsystem som han hade köpt och snickrat till, berättar han.

Chuck Peddle gick som operativsystemets andra kund in med 200 000 dollar i Microsoft och fick 30 procents rabatt på alla framtida operativsystem.

– När jag köpte det sammanslagna Sirius/Victor som var i rekonstruktion fanns detta ”juvelbeströdda” avtal i bolaget. När Microsoft skulle börsnoteras året efter och avtalet skulle offentliggöras i prospektet utsattes vi för påtryckningar. IBM och de andra kunderna skulle ha kommit med ett ramaskri om våra rabatter blev kända, säger Mats Gabrielsson.

– Till slut föll vi till föga och löste upp avtalet mot att bland annat vara den första som lade Windows som standard på datorerna samt tidsbegränsade rabatter, säger han.

Vi möts i Giab-huset vid Ankdammsrondellen i Solna, det blygsamma högkvarteret i Gabrielsson Invests företagsimperium, långt från finanskvarteren. Mest handlar verksamheten om fastigheter och industri, men det första besökaren möter i entrén är en vägg med guldskivor.

Mats Gabrielsson äger skivbolaget MNW så här hänger proggklassiker med Afzelius, Thåström, Imperiet och Ebba Grön. ”Staten och kapitalet” pryder finansmannens vägg!

– Jag specialiserade mig på Handelshögskolan inom informationsteknologi vilket var udda för att inte säga mycket udda. Jag var en av de få civilekonomerna på den tiden som läst systemanalys och kunde programmera, säger han.

– Egentligen skulle jag ha fortsatt med de akademiska studierna, men plötsligt fann jag mig i rollen som managementkonsult, där alla ville åt min kompetens.

Vid 25 års ålder tjänade han pengar som gräs och hade kunder där han rapporterade till styrelsen.

– Jag fick odla mustasch för att se äldre och trovärdigare ut. En av kunderna var Nokia. Jag gjorde en utredning åt dem när de 1978 börjat intressera sig för att distribuera ett kassasystem från Datapoint, säger han.

– I min analys föreslog jag mikrodatorvärlden och skrev om Apple, Pet och Tandy. Men det ansågs för vågat.

Mats Gabrielsson hade tänkt sluta som managementkonsult då och börja studera till läkare men slumpen ville annorlunda. Ett par kompisar på Diehl Datatronic som sålde minidatorer och kontorsdatorsystem var på väg att få sparken då bolaget skulle läggas ner. De erbjöd sina tjänster till Mats Gabrielsson i hans konsultbolag.

Han köpte bolaget för en krona och de delade på bolaget, hälften till honom och en fjärdedel vardera till Stig Lundquist och Torsten Frey.

Mats Gabrielsson blev vd på villkoret att få bestämma allt. I köpet ingick 35 tekniker och programmerare.

– De flesta var överflödiga men vi sålde dem som konsulter och tog sedan ut en övergångsersättning när de andra företagen ville anställa dem. Vi rensade upp i bolaget och fyra fem månader senare hade vi över två miljoner i kassan. Det var mycket pengar 1978. Det var min första företagsrekonstruktion

Slumpen uppträder igen i form av ett erbjudande att köpa ett lager om 50 Commodore Pet från agenten som ska gå i konkurs.

Mats Gabrielsson slår till, får inte tag i någon lastbil men lyckas till slut hitta en chaufför som mutas med fem datorspel.

– Jag skrev ett bokföringsprogram (på kassett!), Stickan ett löneprogram och Totte ett för order och fakturering. Vi tog 9 900 för datorn plus program och skrivare. Tillsammans blev det mellan 18 000 och 25 000 kronor, runt tio procent mindre än vad konkurrenterna tog, säger Mats Gabrielsson.

Det tog tre månader att sälja de 50 systemen. Han träffade Commodores vd Jack Tramiel och Chuck Peddle och fick inte agenturen men de var imponerade, så han fick ändå fortsätta att sälja.

– Programmen kostade bara mellan 1 200 och 1 800 kronor med livstidsgaranti. Men vi tog ut en administrationsavgift på som mest 24 kronor i månaden. En struntsumma för kunden men en guldgruva för oss. Pengarna vällde in. Bara i Sverige sålde vi 12 000 paket om året under den första halvan av 1980-talet. Vi lyckades så bra med exporten av våra program att vi fick Exportpriset alla kategorier 1983.

– 1980 fick vi klart för oss att en konsumentdator skulle lanseras, VIC 20. För att klara av distributionen och få kunskap om konsumentmarknaden ”förvärvade” vi Handic-bolagen på vårt skrothandlarsätt – för en krona.

Handic sysslade med konsumentelektronik som jaktradio, steroutrustningar och kortvågsskannrar. Kanalen visade sig vara ett lyckodrag och den tog upp koncernen till en omsättning på strax under 300 miljoner 1982 med en vinst på över 40 miljoner.

Sirius hade nu gått ihop med kalkylatortillverkaren Victor och hamnat på obestånd.

– Jag insåg att vi måste expandera och det var en utmaning som heter duga. När jag landade i Stockholm ringde jag bankiren Peter Gyllenhammar och sa att jag behöver 250 miljoner och för det får du sälja 20 procent av Datatronic. Det blev 30 procent. Vi åkte tillsammans till New York och letade upp den bästa obeståndsadvokaten. Han flög första klass till Kalifornien och tog in på lyxhotell, vilket gjorde mig förbannad. Men han var bäst så det var bara att betala och vi avvärjde ett konkurrerande bud från en tysk bank. Vi fick in 259 miljoner kronor på en emission, som då var den näst största som hade gjorts i Sverige.

Victor blev en ”svensk” exportframgång, en period världens tredje största pc-märke.

Det fanns också planer på en nordisk datorindustri. Idén var att slå ihop Victor med EIS, Nokia, Norsk Data samt Dansk Regnesentral. Datatronic skulle koordinera med de två sistnämnda och EIS med Nokia.

Det hela slutade dock med att Nokias vd Kalle Isokallio slöt ett separat avtal med Ericsson och den tänkta nordiska storkoncernen blev aldrig av, säger Mats Gabrielsson.

1988 stod Sirius inför ett vägskäl, berättar Mats Gabrielsson.

– Vi var tvungna att växa med mer än 100 procent om året om vi skulle vara med i frontlinjen. Tillväxten skulle ske organiskt, men framför allt genom förvärv av konkurrenter. Styrelsen var på mig att jag skulle gå tillbaka och bli mer operativ vid förvärven. Alternativet var att skaffa en ny vd, säger han.

Proventus som var den största ägaren efter Mats Gabrielsson ville göra en exit och förhandlade med diverse parter om att sälja sin andel till dem, men det slutade alltid med att han skulle bli involverad såsom grundare och entreprenör.

I ett obetänksamt ögonblick skojade han med dem: ”Ni får väl köpa mina aktier så blir det enklare för er”.

En vecka senare ringde Proventus vd upp och frågade om han menade allvar.

– Jag bad om betänketid till efter helgen. Min vän Kim Santesson som jag rådfrågade sa: ”Mats, du är 38 år. Du kommer aldrig att bli 50 med ditt engagemang”. Det avgjorde mitt beslut och på måndagen gjorde vi klart hela uppgörelsen. Efter det gick jag hem och grät, berättar Mats Gabrielsson och blir faktiskt, 21 år senare, blank i ögonen.

– Jag lämnade ett jävligt bra bolag. Vi tjänade 200 miljoner på en omsättning på två miljarder.

Ägarna sålde Victor till Tandy 1989 samma år som Bull köper Diab och ICL köper Nokia. AST köper Tandy 1993 och därmed är den svenska pc-historien slut.

Mats Gabrielsson återkom i branschen en tid senare i ett försök att återuppliva Facit med importerade skrivare, och igen som ägare till återförsäljaren TCM, men det är en annan historia. Eller två. Liksom hans satsning i energiföretaget Opcon.

– Jag har faktiskt ägt världens två största tillverkare av räknemaskiner, Victor och Facit, skrattar han och säger att miljötekniken är ett större kliv än vad persondatorernas intåg var.

Några dagar efter intervjun möts vi för att ta några bilder på stallbacken vid Solvalla, där spelaren och hästägaren Mats Gabrielsson hemvant morsar på uppfödare och kuskar.

Han äger stallet Oxalis med 120 hästar och bedriver avel i Estland. Riskkapitalisten med sin koncern Gabrielsson Invest, sitt delägarskap i 36 bolag och en dryg miljard i riskkapital släntrar avspänd och lätt framåtlutad bort mellan ekipagen och in bland stallarna.

Jag tackar nej till förslaget att satsa mina få korvören på kvällens lopp, osäker på om han skulle bjuda på några stalltips.

Den här artikeln har även publicerats i Computer Sweden.

Pär Rittsel

Dela artikeln:

Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.