Ta del av allt innehåll på Aktuell Hållbarhet
Starta din prenumeration

Prenumerera

Fredag15.01.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Klimat

Eka Chemicals vd sätter stopp för investeringar i Sverige

Publicerad: 10 Oktober 2006, 10:41

Nu försvinner investeringarna från den svenska basindustrin – om inte staten ser till att Vattenfall ger företagen lägre elpriser. Det hävdar Jan Svärd, vd för Eka Chemicals och ordförande för de svenska basindustriernas branschorganisation SKGS. – Det är bara i Sverige som stora företag inte kan sätta sig med det statliga kraftbolaget och förhandla om priset, säger Jan Svärd.


Det bolag Jan Svärd själv leder, Eka Chemicals, har sett kostnaderna för den svenska verksamheten skjuta i höjden i takt med elpriset, medan kostnadsökningen varit mycket mer måttlig i andra länder.
– För tio år sedan var Sverige bolagets bästa land när det gäller elpris och totalkostnad. Nu är Sverige vårt dyraste land, säger Jan Svärd.
Förslagen från Göran Perssons oljekommission var inte populära hos basindustrier som Eka Chemical.
– Vi kan gå från en svår situation till en katastrof för svensk basindustri, sa Jan Svärd redan i somras när kommissionens förslag presenterades.
Maktskiftet tycks än så länge inte ha medfört någon kraftigt ökad optimism vad gäller basindustrins framtidsutsikter, att döma av ett uttalande från SKGS i slutet av september. SKGS påpekade då att energipolitikens mål att ge svensk industri el till internationellt konkurrenskraftiga priser har havererat.
Jan Svärd avvisar argumentet att svenska elprishöjningar beror på en anpassning till övriga Europa.
– Att jämföra elpriserna med Tyskland och Japan är inte relevant, eftersom de inte har vår industristruktur. Vi har samtidigt en transportnackdel och vi måste vara bättre på något.

Stämmer det inte att elpriserna i Sverige har varit lägre än i övriga Europa?
– För privata konsumenter har elpriserna varit lägre i Sverige, men storkonsumenter inom industrin köper till andra priser eftersom de utgör en fantastisk baslast. Vi vet att industrierna i konkurrentländerna förhandlar till sig priser som är lägre än de som vi betalar i Sverige.
– Den avreglerade elmarknaden är en av de största myter som finns. Om priserna går upp borde också produktionen öka, men det kan den inte göra idag eftersom produktionen är så genomreglerad och tillståndsprocesserna enormt långdragna.
– Så istället för att vara avreglerad är produktionen oerhört reglerad och med få producenter. Problemet är att vi ändå låtsas att den är avreglerad, medan man i andra länder inte låtsas.
Jan Svärd påpekar att företagen i konkurrentländerna kan förhandla om priserna med kraftbolagen, som ofta ägs av staten eller kommuner.
– Till och med i USA, där vi också har verksamhet, är elmarknaden starkt reglerad. I ett fall köper vi el av ett kraftbolag som ägs av tre stater, i ett annat fall ägs det av en kommun – och de är oerhört angelägna om att vi ska vara kvar och därför kan vi teckna långa, förmånliga kontrakt. Likadant är det nere i Europa. Det är bara i Sverige man inte kan sätta sig med det statliga kraftbolaget och förhandla om priset, säger Jan Svärd.

Vill ni ha samma möjligheter att prisförhandla i Sverige?
– Det är enda lösningen för basindustrin. Av de 150 terrawattimmar el som går åt i Sverige, köper basindustrin drygt 40. I genomsnitt är elkostnaderna nu större än personalkostnaderna för basindustrin. Vi har haft en kostnadsökning på fem miljarder om året bara på el de senaste åren eftersom priserna har satts på en öppen bristmarknad.
– Antingen måste man dela upp marknaden så att vi får en marknad bara för basindustrin, eller så måste vi kunna teckna långa kostnadsbaserade kontrakt. Något av det måste vi göra på kort sikt. På längre sikt vore det bra med en riktigt avreglerad marknad.

Kan du ge exempel på länder där industrin kan få lägre elpriser än i Sverige?
– Frankrike, Österrike och Norge är några länder. I Finland bygger man ut kärnkraften och löser problemet. I Östeuropa och Ryssland är priserna mycket lägre. I Kanada, där vi konkurrerar hårt, är priserna också lägre liksom i Brasilien, Chile och USA.

Betyder det att ni slutar investera i Sverige?
– Ja. Eka har lagt ned i Trollhättan och Örnsköldsvik samtidigt som vi byggt i Norge, Brasilien, Chile och Kanada. Nästan alla investeringar har hamnat utanför Sverige.
– De flesta av våra tillgångar är tunga investeringar i produktionskapacitet, som inte kan skrotas eller flyttas om elpriset förändras. Investeringarna har man kvar tills de slitits ut efter 20–30 år.
– Tendensen är densamma för hela basindustrin. Investeringarna är mycket lägre än de borde vara.

Kommer denna utveckling att fortsätta?
– Det beror på vad som händer med elpriset. Men det finns ingen logik i utvecklingen. Sverige skulle kunna fortsätta ha stark konkurrenskraft – skogen och malmen finns ju här och vår högre utbildning i de aktuella områdena är outstanding i världen. Så jag hoppas vi kan vända uvecklingen.
– Politikerna måste ta sitt förnuft till fånga och se till att vi antingen får en äkta avreglerad marknad eller en separat elprismarknad för basindustrin. När vi pratar med politikerna säger de många bra saker, men i praktisk handling har vi inte sett någon förbättring. Kanske har det ändå kommit en attitydförändring på sistone, säger Jan Svärd.

I samband med oljekommissionens rapport sa du att vi "går från en svår situation till katastrof" om kommissionens förslag genomförs. Vad är du mest kritisk till?
– Problemet är egentligen inte de förslag som oljekommissionen har lagt fram utan det som saknas i rapporten. Man berör elfrågan väldigt lite. Vind- och vågkraft kan marginellt förbättra situationen och det är positivt, jag har absolut inget emot nya energikällor. Problemet är att vi har minskat tillgången på el samtidigt som elpriset har ökat till fantastiskt höga nivåer. Det är elpriserna som är katastrofen.
Många av förslagen från oljekommissionen tror Jan Svärd innebär att man konverterar från olja till el, vilket också kommer att öka risken för elprishöjningar.
Ser du inga konkurrensfördelar med att ligga i frontlinjen när det gäller att komma bort från oljeberoendet?
– Det är lovvärt att försöka bli av med oljeberoendet men utan att göra något åt elsituationen är förslagen inte realistiska. Jag vill ha en kraftfull utbyggnad av elproduktionen, inte att den som nu stryps.
– Det behövs en rejält utbyggd kärnkraft och vi måste också se över vattenkraften. Kommissionen undvek kärnkraften och vattenkraften nästan helt, trots att det är det som är mest avgörande för elsituationen.
– Jag tror inte att man vågade ta upp det av politiska skäl. Det var väl inte gångbart i den konstellation som oljekommissionen befann sig. De borgerliga partierna har i alla fall sagt att de inte ska avveckla mer kärnkraft.

Hur menar du att en utbyggnad av kärnkraften kan gå till?
– Det behövs inget nytt verk men de nuvarande kan få mer kapacitet. Det har varit mycket diskussion om att de gamla verken ska rustas upp och få mer kapacitet men det har hittills bara varit prat utan handling och det ser aldrig ut som att det kommer att hända något.
Hur mycket mer kärnkraft vill du ha?
– Vi har en situation där vi varje år importerar el samtidigt som konsumtionen årligen ökar med en halv till en terrawattimme. Om vi ska kunna påverka elpriset behöver vi 10 TWh till och för varje år som går behövs ytterligare en TWh.
– Det kan jämföras med den avvecklade kapaciteten i Barsebäck som gav 6,5 TWh och det nya som nu byggs i Finland och som ger 12 TWh.
– Om vi får drömma skulle det byggas en ny rektor vid ett av de befintliga verken och allra helst i de södra delarna av landet eftersom Barsebäck försvunnit. Jag vet inte om Oskarshamn eller Ringhals skulle passa bäst, men en utbyggnad vid någon av dem vore rimlig.

Hur vill du utveckla vattenkraften?
– Eftersom utsläppen av koldioxid är det största miljöproblem vi har måste vi försöka göra något för att öka kapaciteten utan att öka utsläppen. Då är det kärnkraft och vattenkraft det handlar om – med lite tillskott från vindkraft. Trots det har skatten på både kärnkraft och vattenkraft höjts och det stimulerar knappast utvecklingen.
– För de små vattenkraftverken, som ger mer el än vindkraften idag, tar man nu också bort de gröna certifikaten. När vattendomar förnyas finns inget exempel på att man får öka produktionskapaciteten utan det handlar nästan alltid om det motsatta – att man måste släppa igenom mer vatten än tidigare.
– Vattenkraften är en fantastisk energikälla och man borde stimulera den.
– Sverige har en unik position i världen med den stora tillgången på vattenkraft och kärnkraft som inte släpper ut koldioxid. Om vi utnyttjade denna fördel offensivt kan vi ha bättre konkurrenskraft än andra länder.

Eftersom du är så kritisk till oljekommissionen och elprisutvecklingen undrar man om du bara ser miljöfrågorna som kostnader – eller även som en konkurrensfördel.
– Det beror på vad som görs och hur. Det är bra att Sverige har satsat så mycket på forskning och utveckling för att vi ska bli mer effektiva. En tydlig och klar miljöpolitik är också bra. Problemet på miljöområdet är att tillståndsprocesserna är otroligt långsamma. Om vi vill bygga till tar det flera år att få tillstånd. Och om vi har en fabrik, med tio olika enheter, där vi vill bygga till en enda av dem måste vi söka tillstånd för alla delar.
– Alla är överens om att det är ett idiotiskt system och att det behöver förenklas och bli kortare väntetider, men vi har inte märkt några förbättringar ännu. Sådant gör också att investeringar hamnar utanför Sverige. Om jag ska välja mellan Sverige och Frankrike är det klart att jag väljer Frankrike, för där är tillståndet klart på tre månader.
– Ett exempel är det våtstyrkemedel [för hushållspapper] som vi utvecklade i Kungälv men där vi år 2000 tog beslutet att bygga fabriken utanför Bordeaux i Frankrike. Den stod färdig 2001.

Har ni ingen nytta av arbetet med miljö och CSR, corporate social responsibility?
– CSR-arbetet är viktigt för oss, men vi kan inte ha ett regelsystem som skiljer sig från andra länders. Om Sverige exempelvis har en speciell tillämpning av [EU:s kemikaliedirektiv] Reach blir vårt land helt klart lidande. Poängen med Reach är ju att vi ska ha en standardisering.

Är du rädd att det blir en hårdare tillämpning av Reach i Sverige?
– Ibland får jag en känsla att det kan bli så, men om det sker skulle vårt företag i så fall kunna lämna in produkter för bedömning i andra länder i Europa.

På vilken sida stod ni i striden kring Reach, ville ni ha hårdare eller mildare krav?
– Det är inte juste att säga att striden stod mellan hårdare eller mildare krav. Kemibranschen vill att kemikalierna ska bedömas på risk – ju högre risk, desto hårdare krav. Kemiindustrin har aldrig varit emot en bra riskbedömning.
– Däremot ville vi inte att mellanprodukter – de som aldrig lämnar kemiföretagen – skulle ingå i kontrollen. Det vore absurt, eftersom miljön utanför processerna inte utsätts för de kemikalierna.
– Reach blev en kompromiss – det blir mer byråkrati, men inte så mycket som vi befarade. Vi kommer att ha ett antal heltidsanställda som enbart jobbar med ansökningar och det kostar mycket pengar. Bara för oss på Eka Chemicals handlar det om 10-tals miljoner kronor första året, sedan blir det lite mindre per år. Det som var bra i kompromissen är att allt inte behöver bli färdigt samtidigt, utan det sker en infasning under 5–10 år. Det kommer att vara en fin marknad för kemister de närmaste tio åren.

Koncernledningen i Akzo har utsett Eka Chemicals till strategiskt område för tillväxt – hur märks det?
– De senaste åren har tillväxten främst skett i Sydamerika och Asien. Bara i Brasilien har vi investerat cirka 60 miljoner euro de senaste tre åren. Vi har också byggt en papperskemikaliefabrik i Kina och investerar nu i ytterligare en. En annan viktig utveckling är att vi allt mer utnyttjar avancerade IT-lösningar för att fjärrstyra egna och våra kunders kemianläggningar.

Hur går det för svenska delen av Eka Chemicals – försäljningen har ju backat de senaste åren?
– Vi har sålt en stor del av verksamheten, samtidigt som vi växer i Sydamerika och Asien. Våra viktigaste marknader, massa- och pappersindustrin i Europa och Nordamerika har haft ett par tuffa år vilket återverkar på vår verksamhet. Detta betyder att vi arbetat hårt med rationalisering av verksamheten i bland annat Sverige.

Hur arbetar Eka med hållbar utveckling och corporate social responsibility i länder som Brasilien?
– Våra produkter och system för till exempel blekning av pappersmassa har gjort denna tidigare förorenande process till en miljöanpassad produktion. I Brasilien har vi haft en stor roll i Veracelprojektet som utvecklat lokalt skogsbruk med plantager och industri samt utvecklat samhället med lokal utbildning och 1000-tals nya jobb.

Vilken betydelse har miljö- och sociala frågor för er strategi att vara den mest attraktiva partnern för pulp- och pappersindustrin?
– Inget företag som inte tillgodoser stränga krav på miljö och sociala hänsyn kan idag bli framgångsrikt. I vissa länder är lagstiftningen mindre utvecklad men opinionstrycket blir alltmer globalt och lika starkt i alla länder. Slutkunderna och konsumenterna blir också allt mer miljömedvetna.

Vad gör ni konkret för att minska miljöpåverkan i framtiden?
– Ingen ny produkt eller process utvecklas idag som inte minskar påverkan på miljön. Vår viktigaste uppgift för framtiden är att utveckla nya produkter och system som gör att papperstillverkning blir hållbar, effektiv och billigare.
Av Valter Bengtsson

Miljöaktuellt, redaktionen

Dela artikeln:


Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.