Ta del av allt innehåll på Aktuell Hållbarhet
Starta din prenumeration

Prenumerera

Torsdag29.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Klimat

Elefantmuller finessrik kommunikation

Publicerad: 16 Februari 2009, 12:08

Förut trodde man bara att elefanter kunde varna varandra för hot genom att stampa i marken. Nu vet man bättre. Mycket bättre.


Elefanter har ett mycket avancerat seismiskt system för kommunikation baserat på koder och identifikation av individer. På det allra senaste har forskare vid Stanford funnit att det subsoniska systemet används väldigt ofta när elefanthonor vill locka till sig hannar. Forskarna har provat att sätta in falska meddelanden via högtalare nedgrävda i marken, för att locka bort elefanter från farliga ställen, till exempel odlad mark. Möten mellan vilda elefanter och hårt arbetande bönder blir ofta dödliga. En elefanthord kan äta upp ett helt års odling på bara en dag och kan förstöra materiel och människan värjer sig i värsta fall genom att skjuta elefanterna.

Kan man locka undan dem genom att skicka subsoniska meddelanden kan en oblodig lösning stå för dörren.

En elefant som lyssnar med en tå i marken. Att ställa sig med en tå i marken antas öka känsligheten för seismiska signaler när elefanten lyssnar på ljud som fortplantas genom benstommen.

Forskare hade observerat att elefanter vid ett vattenhål plötsligt stelnade till, ställde sig på tårna med frambenen och plattade ut öronen längs huvudet (stängde till öronen) och uppenbarligen lyssnade till seismiskt muller via benstommen i frambenen. Normalt stelnade hela flocken till och stod och ”lyssnade” i flera minuter. Efter detta provade man att gräva ned högtalare i marken och skicka larmsignaler på prov. Det visade sig att elefanterna bara svarade på larm från individer de kände. Larm om rovdjur som spelats in i andra nationalparker ignorerades.

Det seimiska mullret kan färdas mer än 20 kilometer. Det rör sig om toner vid eller under 20 hertz. Elefanterna har tre huvudsignaler ”välkommen”, ”varning” och ”låt oss gå härifrån” Forskarna provade detta genom att jämföra med andra ljud, som till exempel syntetiskt framställda toner, rockmusik och tystnad. Att elefanterna ibland ställer sig på ett ben när de lyssnar kan ha med riktningsbestämning att göra.

Spektrogrammet för signalen “Vi går härifrån”. Vad som för ett otränat öra kan låta som ett primitivt trumpetande visar sig ha ett avancerat innehåll.

Elefanterna anropar varandra antingen för att överföra ett meddelande, eller när de gör ett låtsasanfall mot ett rovdjur. Ljuden vid låtsasanfallen är sannolikt en varning till andra elefanter. De utsänder ljudet både i luften (vokalisering) och i marken (seismiskt) samtidigt. Ljudet i luften dör ut ganska snart men det seismiska ljudet kan färdas mycket långt.

Den här elefanten lyssnar med snabeln tryckt mot marken. Sannolikt är snabelns riktning ett sätt att känna riktningen till ljudet.

Dräktiga elefanthonor kallar på hannar genom att sända särskilda koder genom marken. Hannar på så långt håll som 3 kilometer, som uppfattar signalen ställer sig på ett visst sätt. De riktar sig mot signalen och pressar snabeln mot marken. Efter ett tag vänder de sig åt motsatt håll och provar med snabeln igen. Detta är uppenbarligen ett sätt att hitta riktningen. Snabeln är antingen känsligare än ljudöverföring via benstommen eller också används den som ett sätt att triangulera fram källan.

Parningslätena gav mycket starka gensvar hos könsmogna hannar och forskarna funderar på om sådana läten skulle kunna användas till att locka bort elefanter från potentiellt farliga ställen, till exempel odlingar.

Två kända elefanter anropar varandra, dels med signaler i luften, dels med seismiskt muller. Det kallas för kontaktsignalering.

Forskningen kan också ge svar på elefanternas ovanliga förmåga att alltid kunna hitta nu färsk växtlighet att äta. Man tänker sig att de kan höra eller känna det avlägsna mullret av åska. Elefanter på så långt håll som 160 kilometer från ett åskväder har observerats börja röra sig mot åskmullret.

Då återstår bara den gamla funderingen om huruvida djur kan känna annalkande jordbävningar. Elefanterna ligger i så fall bra till. Det finns rapporter om att rid-elefanter i Thailand kände (till) tsunamin 2004 och flydde till högre liggande marker innan vågen kom. Det räddade både elefanterna och de som red på deras ryggar.

Jörgen Städje

Dela artikeln:


Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.