Ta del av allt innehåll på Aktuell Hållbarhet
Starta din prenumeration

Prenumerera

Söndag27.09.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Klimat

En halv miljard senare

Publicerad: 18 Augusti 2006, 08:13

Det är som att starta ett nytt företag, säger företagsledaren och finansmannen Björn Carlson. Han har svårt att dölja entusiasmen inför sitt nya projekt – att rädda Östersjön med hjälp av den halva miljard han donerat till en miljöstiftelse. Nu är han närmast ivrig att få se resultat.


Björn Carlson gör inte anspråk på att sitta inne med lösningen på Östersjöns snabbt försämrade hälsotillstånd.
Men han är inte rädd för att komma med idéer och tänker inte spara på krutet när det gäller att få snabba resultat.
Han är nämligen inte bara entusiastisk utan också rastlös.
– Det känns som att starta ett nytt företag. Även om det inte är som att driva ett företag vill jag ha in mer företagsekonomiskt tänkande. Både tid och pengar spelar roll, säger Björn Carlson i denna intervju med Dagens Miljö.

Varje sommar i skärgården
Trots att han sedan ett drygt decennium är bosatt i London och driver fondbolag i Dublin vistas han varje sommar i Stockholms skärgård. Och det lär inte bli mindre av skärgården när Östersjöstiftelsen nu på allvar drar igång arbetet att rädda det unika vattnet från övergödning, överfiske och miljögifter.
I november förra året överraskade han både finans- och miljösverige genom sin donation på 500 miljoner kronor till en stiftelse. Sex år tidigare hade han sålt sitt finansbolag till Skandia och sedan dess noga övervägt hur pengarna skulle användas.
– Jag kände att jag bara hade ett skott och tänkte att jag måste fundera igenom ordentligt vad jag skulle göra.
I samarbete med Kungliga Vetenskapsakademien och WWF Världsnaturfonden har Björn Carlson nu fått både styrelse, vetenskapligt råd och vd för stiftelsens kansli på plats för att ta itu med regionens kanske mest akuta miljöfråga.

Professor i nyckelroll
Bland nyckelpersonerna finns professorn i marinbiologi Erik Bonsdorff, som utsetts till verkställande ledamot för stiftelsens vetenskapliga råd.
– Jag har märkt att forskarna tänker annorlunda än jag gör, men Erik Bonsdorff tänker mer som jag och det är det viktigaste. Han ska ta initiativ till åtgärder. Det finns enormt mycket utredningar som bara ligger där. Det finns redan så mycket kunskap och därför ska vi utvärdera det som finns i första hand. Om vi tar initiativ till ny kunskap ska det vara för att få fram underlag för åtgärder, inte för kunskapens egen skull.
– Bland forskare kan man bli så intresserade av en fråga så att man bara vill hålla på med att forska och så får man se vad det leder fram till, men för mig är det viktigt att bedöma både omfattningen och tiden för en forskningsuppgift. Om det tar 20 år att komma fram till något kanske vi ska låta bli eftersom det ändå blir för sent.

Ännu inte så mycket konkret
När vi talar med Björn Carlson i början av sommaren – ett drygt halvår efter donationen och några månader efter att det vetenskapliga rådet tillsatts – har det ännu inte hänt så mycket konkret och man kan ana en viss otålighet.
– Vi har inte kommit så långt ännu och nu behövs det någon som tar tag i vår strategi och använder våra slutsatser. Vi har anställt Katarina Veem som vd för stiftelsen och som tillsammans med Erik Bonsdorff i det vetenskapliga rådet ska ta initativ och börja påverka beslutsfattare.

Du vill storsatsa på lobbying för att rädda Östersjön?
– Just det, lobbyister har blivit en viktig yrkesgrupp och det är tjänster som vi måste köpa in. Det kan handla om att vi måste ha en mängd olika projekt för olika delar av Östersjön för att påverka på bred front. Där behöver vi någon som är driftig och rivig och vet hur man köper in lobbyingtjänster. Katarina Veem är hårt inpluggad på miljösvängen och känner de flesta.

Hur hittade du Katarina Veem?
– Hon fanns ju på WWF i Sverige, men skulle börja arbeta på en högre nivå i Bryssel när jag fick tips från Lars Kristoferson (generalsekreterare för svenska WWF) om att hon var lämplig som vd.
Katarina Veem påbörjade sitt nya vd-jobb för Östersjöstiftelsen den 7 juni, några dagar efter vår intervju.

Varför vill du satsa så mycket på lobbying och hur ska det gå till?
– Lobbying är inte något jag är specialist på, så jag vet inte riktigt hur det går till. Men jag har lärt mig av Henning Rodhe (professor i kemisk meteorologi och ledamot av styrelsen för Östersjöstiftelsen) vilken betydelse det kan ha. När man äntligen fick bukt med svavelutsläppen berodde det på att man hade arbetat med att påverka de vetenskapliga grupperingarna i en rad länder och därmed skapat tryck från många olika håll. Om man får med kollegor i andra länder blir det resultat och nu handlar det bland annat om att Erik ska få med sig sina kollegor i de andra Östersjöländerna för att påverka beslutsfattarna.
– Överfisket av torsk är ett exempel på en viktig fråga för lobbying. Fiskekvoterna beslutas på EU-nivå och om jag har förstått saken rätt finns där en blockerande majoritet från de som vill tömma Östersjön helt på torsk innan man slutar med överfisket. Vi får se om vår lobbying kan väcka de som jobbar med dessa frågor.
– WWF finns i alla länder runt Östersjön och är ett naturligt nätverk för att påverka. I varje land finns också vetenskapliga akademier och nu ska Erik Bonsdorff och Vetenskapsakademiens ständige sekreterare Gunnar Öquist åka runt och informera för att få stöd. Vi behöver samarbeta i en rad sakfrågor och det här är en naturlig sak att börja med.
– Det verkar finnas hur många organisationer som helst som arbetar med Östersjön. Jag vet inte vad vi kan åstadkomma tillsammans men vi ska i alla fall försöka.

Underskattar inte uppgiften
Aktivt opinionsarbete ska alltså bli den enkla lösningen på de komplexa problemen. Men Björn Carlson vill inte underskatta utmaningen:
– Det finns mer dioxiner och andra gifter, inte minst från skogsindustrin, än man tidigare har trott. Sjöfartens miljöpåverkan ökar också kraftigt, konstaterar han själv.

Tror du inte att Östersjöarbetet blir mycket svårare än att driva ett företag?
– Jo, definitivt. Man kan inte styra forskare, det är en helt annan sak än att driva ett företag.
Frågorna är väl också mer komplicerade än inom näringslivet?
– Nja, det kan nog vara väl så komplicerade frågor i ett företag.

Vilka bedömer du är de viktigaste aktörerna i kampen för att rädda Östersjön?
– Naturvårdsverket här i Sverige och i de andra länderna är viktiga, men ytterst är det en politisk fråga och framförallt en EU-fråga.
Vilket parti har den bästa politiken för Östersjön?
– Jag vet inte om något parti har en politik för Östersjön! Jag träffade Maria Wetterstrand (miljöpartiets språkrör) på
IVL:s jubileumskonferens i slutet av maj och vi pratades vid över lunchen men jag fick ingen riktig ordning på hur politikerna tänker. Men jag vet inte om detta ska vara en partipolitisk fråga – ofta är det enskilda personer som är mest engagerade.
– En enorm massa människor har skrivit brev till mig och till Vetenskapsakademien om Östersjön. Det handlar om mulltoaletter, nya tvättmedel och mycket annat. Engagemanget blir bara större och större.
Politikernas Östersjömiljard ger Björn Carlson inte mycket för.
– Ett jättefiasko, det var pengar rakt i sjön.
– Politikerna väljs på fyra år och det finns knappast några verkliga statsmän, utom möjligen Tony Blair, och i vart fall inte i Sverige. Det som tar 15 år att genomföra hamnar därför inte högt upp på agendan, inte förrän det trycks på rejält och det kan lobbyingproffs hjälpa oss med.

Vad pratade du om med Maria Wetterstrand?
– Jag berättade något som hon tydligen inte hade uppmärksammat, kopplingen mellan Östra Länken och långtradartrafiken som går på Finlandsfärjorna. Långtradarna borde naturligtvis gå via Oxelösund i stället för att köra genom City. Jag tror att 60 procent av allt gods som kommer den vägen ska söderut och Oxelösund ligger söder om stan. Varför ska man då dra långtradartrafiken genom innerstan?

Vad tycker du att näringslivet bör göra för Östersjön?
– Det kan jag inte så mycket om men jag pratar ju med folk som vet mycket. Nyligen gjorde en nordamerikansk grupp en utvärdering av kväve- och fosforfrågorna och skrev att de var "förskräckta" över att fosfor fortfarande tillåts i tvättmedel i länderna runt Östersjön. Här finns en miljon människor utan något centralt reningsverk samtidigt som alla dessa båtar också använder tvättmedel. Det är inget obetydligt problem att det släpps ut så mycket tvättmedel med fosfor. Om vi i Sverige inte gör något åt detta är det svårt att påverka andra länder. Vi kan väl göra som Finland, där det säljs fosfatfria tvättmedel?
– Om man kan tillverka fosfatfria tvättmedel i Amerika måste det gå här också. Vi har ju samma leverantörer i form av Procter & Gamble och andra.
– Det här är en fråga där vi kan påverka genom att först förankra idéerna hos vårt vetenskapliga råd, så att det blir seriöst, och sedan tala med företagens forskningschefer och produktutvecklare för att se vad hindret är. Det behöver inte vara så förbaskat komplicerat. Kanske IVL kan leda arbetet med att utveckla en lösning. Vi ska inte bara säga att det är ett problem utan göra något åt det.
En katalysator
Tycker du att näringslivet ska bidra med mer pengar till din Östersjöstiftelse?
– Det vet jag inte, men vi vill i alla fall bli katalysator för nya samarbeten. Det finns många olika organisationer, som Mistra och Naturvårdsverket, som arbetar med sådana frågor, men inte mycket samordning. Om man gör något tillsammans kan det ge rejäla pengar. Det finns också andra privata stiftelser som inte vet riktigt vad de ska göra med sina pengar. Jag fick nyligen kontakt med en sådan stiftelse som har 2,4 miljarder.

Räknar du med att det blir betydligt mer pengar än de 500 miljoner du har skänkt som kommer att användas för Östersjön?
– Genom samarbeten med andra kan de totala insatserna bli mycket mer än 500 miljoner kronor, säger Björn Carlson och jämför med riskkapitalvärldens "seed money" som används för att starta upp nya företag och få igång investeringar från andra placerare.
Hur stor är chansen att arbetet med att rädda Östersjön lyckas?
– Det är en bra fråga! Men den är svår att besvara och det handlar främst om en rörelseriktning. Allt har inte blivit sämre med Östersjön. Inne i skärgården har vattnet blivit bättre tack vare minskade utsläpp vid kusterna. Där är vattnet bättre än för 10–20 år sedan. Nu kommer problemen från sediment ute i sjön.
Hoppas på stabilisering
Naturvårdsverkets chef Lars-Erik Liljelund menar att det bästa man kan hoppas på är en stabilisering av hälsotillståndet.
– Man måste tro på att det kan bli bättre. Och en viktig sak som skiljer Östersjöstiftelsen från andra är att vi inte är beroende och inte behöver vara rädda för att stöta oss med någon. Vi kommer inte att tigga pengar och vi kommer inte att värja oss för det som är kontroversiellt.
– Alla är så vana vid att ta en massa hänsyn, men att det finns cirka 500 yrkesfiskare i Östersjön är egentligen inte något jätteproblem. 500 jobb försvinner ju allt som oftast från näringslivet. Självklart borde man inte få fiska så mycket att man inte har någon fisk alls till slut. Jag skulle önska att Sverige kunde lägga veto mot fiskekvoterna men det kan man tydligen inte göra. Efter övergödningen så är överfiskningen det värsta problemet för Östersjön.
Det är inte bara EU:s fiskekvoter som är för höga, det illegala svartfisket lär också vara betydande.
– Jag vet att WWF har tittat på det och kommer med en rapport. Men jag tycker inte man ska ha kvoter alls – de gör att alla rusar dit och fiskar så mycket man kan och kanske slänger de första fångsterna när man fått upp större fiskar. Det vore bättre att istället reglera den tid man får fiska och ha rätt att landa allt som man får upp. Det är ett bättre styrsystem.
Du har föreslagit att båtarna ska användas till att skörda alger med i stället för att fiska. Varför då?
– Den idén fick jag från en professor på biogas i Linköping. Han menar att alger kan samlas in och rötas till metangas som sedan kan användas till bilar, bussar och uppvärmning. Han tänkte nog främst på rödalger i södra delen av Östersjön. Den här möjligheten att använda Östersjöns biomassa utnyttjas inte alls idag.

Det låter som något Göran Perssons oljekommission borde ta en titt på. Vad tror du om ambitionerna att göra Sverige mindre oberoende av olja?
– Jag är inte insatt i oljekommissionens arbete men i och med att växthuseffekten är så allvarlig tror jag att vi måste satsa på kärnkraft. Även om koldioxidutsläppen inte ökar kommer situationen att bli sämre och sämre under lång tid framöver. Det stora problemet med kärnkraften är slutförvaringen men det tror jag man kan lösa genom att utnyttja bränslet längre och få ut mer energi samtidigt som behovet av långtidsförvaring minskar. Det finns ny teknik för detta på laboratorienivå.

Är du inte orolig för spridningen av kärnvapen?
– Jo, det är naturligtvis en risk. Vapenspridningen är oroväckande, men det borde gå att skilja civil kärnkraft från kärnvapen.

Vilket miljöproblem är det som oroar dig mest?
– Det är klimatfrågan som också är så svår att göra något åt. Det kan finnas en tröskelnivå som ger klimatet en jättechock och som gör att det inte går att leva på jorden. Lokalt är det Östersjön som är den viktigaste miljöfrågan, inte minst för de som bor i Stockholm. Jag har bott här hela livet utom de senaste 12–13 åren då jag bott i London. Jag försöker vistas två tre månader på mitt ställe i skärgården varje sommar.

Du har fyllt 70 år, vad arbetar du med när det inte handlar om Östersjöstiftelsen?
– Tillsammans med en kollega har jag ett företag i Dublin, Nordic Fund, som har ett par fondprodukter för dels tillväxtmarknader, dels europeiska aktier. Jag är styrelseordförande och följer med i verksamheten men inte dag till dag.

Du förvaltar själv Östersjöstiftelsens kapital. Hur placerar du dessa pengar?
– Just nu (i början av juni) är det nästan bara likviditet och en liten del i Asien. Vi blev oroliga för börsutvecklingen för en tid sedan och sålde av de flesta innehaven. Det gjorde att vi inte tappade så mycket (i börsfallen under maj och juni). Just nu är kapitalet 560 miljoner kronor.

Hur kommer du att förvalta kapitalet i fortsättningen?
– Det blir en försiktig strategi.

De senaste åren har debatten kring företags ansvar för miljö och sociala frågor varit intensiv. Hur ser du på företagens samhällsansvar?
– Jag tycker inte att det är så mycket nytt. Samhällsansvar har varit en fråga för företagen länge. Det minns jag från min utbildningstid på Handels på 50-talet.

När du donerade dina 500 miljoner i höstas påpekade du att "många har tjänat mycket pengar på senare år, men man ser inte så många donationer".
– Nej, vi har inte den kulturen i Sverige. I USA och England känns det mer som en skyldighet att göra något positivt om man har råkat få mycket pengar. Det finns många exempel på det från 1800-talet och framåt. I Sverige har vi egentligen bara stiftelser som är till för att kontrollera företagsgrupper, som Wallenbergs och Söderbergs, och för att få skattemässiga fördelar. Det här avspeglas på många sätt. I USA och England är även partierna privat finansierade medan svenska partier är nästan helt skattefinansierade.

Är du besviken på att så få rika svenskar donerar pengar?
– Det vore jättebra om fler donerade pengar i Sverige. Jag vill inte säga att jag är besviken – bara förvånad.
– Folk har frågat mig varför jag är så "generös". Nej, jag är inte generös, det här är bara ett sätt att lösa problemet med att ha mer pengar än man behöver. När jag hade sålt mitt bolag (ett finansbolag som togs över av Skandia 1999) funderade jag på olika alternativ för hur jag skulle använda pengarna. Jag kom fram till att en Östersjöstiftelse skulle vara en meningsfull användning.

Vad tyckte dina barn om ditt sätt att använda pengarna?
– Jag frågade dem förstås, och de tyckte att det var jättebra.

Vilka exempel på donationer skulle du vilja lyfta fram som bra förebilder?
– Bill Gates donationer är i särklass och han gör dem på ett oerhört intelligent sätt tillsammans med sin hustru. Han hjälper utvecklingsländer och tar itu med HIV och malaria och problem av det slaget på ett sätt som gör att han får hela stater med sig. Det är ett fantastiskt exempel på intelligenta donationer.
Av Valter Bengtsson

Miljöaktuellt, redaktionen

Dela artikeln:


Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.