Forskare: ”Bullerreform går emot etablerad forskning”

"Den förra regeringen aviserade ett behov av att se över bestämmelserna i miljöbalken för att trygga att verksamhetsutövare (industri, väghållare eller järnvägshållare) som överskrider ett villkor om buller i ett tillstånd enligt miljöbalken, inte ska drabbas av påföljder förutsatt att bullret följer de bullervärden som har angetts i ett bygglov eller i planbeskrivningen till en detaljplan.

Detta innebär att ny bostadsbebyggelse kan komma att uppföras i miljöer som innebär direkta hälsorisker för de boende. Något som knappast kan anses som rimligt då forskningsläget vad gäller miljöaspekter och bullervärden förändras kontinuerligt och kräver kontinuerlig uppdatering av bestämmelser och hantering.
 
I dagarna ligger ett ändringsförslag av miljöbalken för behandling. Det är initierat av den förra regeringen och är rubricerat ”Nya steg för en effektivare plan- och bygglag” (Ds 2014:31). I skrivelsen finns många goda förslag till förenkling och samordning av regler och bestämmelser vad gäller planering av byggd miljö. Vi vill dock rikta uppmärksamheten på en del som enligt vår mening kan ge riskabla konsekvenser.

Ett av lagstiftningsförslaget syftar i korthet till att mer buller skall accepteras trots att forskningsläget snarare är att bullerkraven, som i Sverige är liberalare än i flera andra västländer, måste skärpas i stället för att liberaliseras ytterligare.
 
Förutom att bullret orsakar störning och stress, påverkas sömn samt risken för hjärta kärlsjukdomar. Ökningen av stressproblemen är snabbast i unga åldersgrupper. De samhällsekonomiska kostnaderna av stressåkommor uppgår enligt SIKA:s bedömning från 2003 till 5-10 mdr/år från buller, exklusive sjukvårdskostnader och produktionsbortfall.

Det bästa sättet att minska bullerstörningar är i allmänhet att eftersträva att reducera buller vid källan samt god planläggning av bostäder och bullrande verksamheter. Utredningen vill göra det möjligt att bygga bostäder närmre bullrig verksamhet, utan att denna verksamhet behöver minska sitt buller, och omvänt kan nya trafikleder byggas närmare befintliga bostäder utan hälsomässigt acceptabla bullerskydd.

Men riskerna med detta är stora både för de boendes hälsa och välbefinnande, och med de nya förändringarna i miljöbalken så riskerar oacceptabla boendesituationer att permanentas, även om framtida bullerkrav skulle komma ikapp de nivåer forskningen förordar för medborgarnas hälsosituation.

Det rimliga vore tvärtemot att en förutsättning för att bostäder skall läggas närmre t.ex. industrier, trafikled eller annan bullrande verksamhet är att detta sker utan att de boende utsätts för mer buller utom och inomhus.  Vid en sådan planering måste planläggaren (läs kommunen) se till att bostäderna ges bättre bullerskydd. Om en kommun eller privat byggare lägger bostäder närmre en industri eller trafikled behöver de med nya lagförslaget inte vidta lika omfattande bulleråtgärder som med dagens lagstiftning, eftersom kraven på bullerskydd blir lägre.

Föreslagna förändringar riskerar få stora och katastrofala konsekvenser genom inskränkningar i livskvalitet och ökade svårigheter att göra sig hörda för berörda boende, och kommer således att beröra både befintlig byggnation och nybyggnation.

Frågan bör rimligen istället lösas genom att möjligheten att förlägga bostäder till områden med olämpliga bullernivåer starkt begränsas, och att det krävs av den som tillåter att bostäder byggs närmre bullrande verksamheter att finansiera de åtgärder som behövs för att de nuvarande nivåerna (55dBLeq) uppfylls.

Det bör också tilläggas att utomhusnivåerna är minst lika viktiga för hälsan som inomhusnivåer, särskilt eftersom man inte kan öppna fönstret och vädra utan att släppa in bullret.

Avsikten med förslaget anges vara att buller som har godtagits i ett ärende enligt PBL (plan- och bygglagen) som huvudregel inte ska få leda till senare ingripanden med stöd av miljöbalken. Det kan då leda till skadeståndskrav från exploatören mot kommunen eller annan kravställande myndighet.

Enligt förslaget skall inte ens en tillståndsmyndighet kunna ha synpunkter på att verksamhetsutövaren bör vidta tekniskt och ekonomiskt möjliga skyddsåtgärder som är hälsomässigt motiverade för att begränsa buller, vilket leder till ökade hälsorisker för boende som blir bullerutsatta, och måste anses leda till en kraftig utarmning av Sveriges till nu relativt starka position i miljö och hälsoprevention.

Det är förledande att ingenting sägs om flyg, spår eller vägtrafikbuller.   Lagtexten som sådan ger en uppfattning av att det som åsyftas huvudsakligen är enbart industribuller, men termen åsyftar i själva verket även flyg, spår och trafikbuller.

Betänker man detta blir lagtexten ytterst kontroversiell, eftersom det berör en större grupp människor än de som direkt utsätts för industribuller vid sina bostäder, som troligtvis är att betrakta som något mera av specialfall än exponeringen för det utbredda trafikbullret. Förslaget leder till att bibehållna eller sänkta bullerkrav omöjliggörs för boende invid trafikbuller och industribuller.

Vi säger bestämt nej till detta förslag som innebär hinder för möjligheten att tillämpa miljöbalkens grundläggande kravregler för att skydda människors hälsa, och uppmanar den nya regeringen att inte okritiskt importera en tidigare regerings miljöstrategier utan att inse dess konsekvenser".

Frans Mossberg, Ljudmiljöcentrum vid Lunds universitet
Erik Skärbäck, professor, Alnarp, SLU,
Maria Albin, överläkare, docent, Lunds Universitet
Anders Sjöström, LUNARC/Byggnadsmekanik, Lunds Universitet
Kerstin Persson Waye, Professor, Göteborgs universitet
Dag Glebe, Forskningschef, Sverige Tekniska Forskningsinstitut
Kristian Stålne, Bitr. lektor, Byggvetenskaper, Lunds tekniska högskola
Kristoffer Mattisson, Doktorand, Arbets- o Miljömedicin, Lunds universitet

Erik Klefbom