Forskare: Därför är baljväxter framtidens hållbara livsmedel

Så mycket som 70 procent av proteingrödorna inom EU:s fodermedelsindustri importeras, merparten som sojabönsmjöl från främst Brasilien, Argentina och USA. Soja är en värdefull baljväxt tack vare sin effektiva kvävefixering och sitt höga innehåll av protein och olja. Men alltför ensidig sojaodling på stora arealer, där naturliga ekosystem slagits ut, riskerar att skapa känsliga odlingssystem som är beroende av bekämpningsmedel och kan hota den biologiska mångfalden. Importen gör att vi i Europa går miste om de ekosystemtjänster som inhemsk odling av baljväxter kan bidra med. Foderimporten innebär också en långväga import av växtnäringsämnen till svenska djurgårdar, där markens balans av växtnäring kan förskjutas mot kraftiga överskott.

Baljväxter behöver inte kvävegödslas för att ge hög avkastning. Tack vare sitt samspel med marklevande bakterier kan de ta sitt kväve direkt från luften. Baljväxternas låga behov av kvävegödsling innebär viktiga miljövinster, eftersom tillverkning och användande av kvävegödsel bland annat leder till utsläpp av växthusgaser. Fleråriga baljväxter som klöver och lusern förbättrar dessutom markens struktur och bördighet, och kan öka markens kolinlagring tack vare sina omfattande rotsystem. Baljväxter i växelvis odling kan även minska ogräs och växtsjukdomar och därmed behovet av bekämpningsmedel. Innan kvävegödsling blev praxis i jordbruket var odling av ärter, bönor, vicker och klöver viktiga inslag i svenskt jordbruk och bidrog med såväl föda som foder. Idag odlas ärter och åkerbönor bara i liten utsträckning, medan klöver och lusern ingår i vallen som ger foder till nötkreatur och får.

Baljväxter är rika på kostfibrer, stärkelse och högvärdigt protein samt flera vitaminer, mineraler och bioaktiva substanser. Stärkelsen har lågt Glycemiskt Index, vilket anses främja ett stabilt blodsocker och reducera risken för typ-2 diabetes. Lägre förekomst av hjärt-kärlsjukdomar i medelhavsländerna kan till viss del tillskrivas kosten som är rik på bönor, linser och kikärter, och i flera asiatiska länder, där man har hög konsumtion av sojaprodukter som tofu, är förekomsten av bröst- och prostatacancer låg. Mer baljväxter på tallriken skulle med andra ord kunna bidra till att befrämja den svenska folkhälsan.

Växtförädling och bättre odlingssystem behövs
Många baljväxter är dessvärre känsliga för växtsjukdomar, skadegörare och svåra väderförhållanden – risker som förväntas öka med ett förändrat klimat. Odlingssäkerheten hos baljväxter behöver alltså förbättras. Det behövs förädlingsarbete för bättre sjukdomsresistens, mindre skördeförluster, bättre kvalitet samt utveckling av resurseffektivare odlingssystem. En lovande strategi är att öka odlingssystemens diversitet (artrikedom) genom till exempel samodling av olika grödor på samma fält. Ny forskning har visat att samodling av spannmål och baljväxter kan öka avkastningen jämfört med odling av samma grödor på separata fält, eftersom växtslagen utnyttjar olika resurser och kompletterar varandra.

Europas foderindustri skulle kunna använda 10 gånger mer inhemska proteingrödor. Att så lite odlas beror på låg odlingssäkerhet hos många baljväxtgrödor, otillräckliga insatser inom växtförädling och rådgivning samt också på att det idag är relativt billigt att importera växtprotein.
En ökad efterfrågan på köttprodukter, inte minst från Kina, kan väntas leda till kraftiga prisökningar på sojabönsmjöl. Det stora beroendet av importerade fodermedel, särskilt protein, gör svensk kött- och mjölkproduktion känslig för fluktuerande priser och fodertillgången på världsmarknaden. Den svaga lönsamheten i EU:s djurproduktion kan därmed bli ännu sämre. En ökad inhemsk odling av proteingrödor skulle stärka vår självförsörjning, vilket är önskvärt för förebyggande riskhantering och ökad ekonomisk och miljömässig säkerhet.

Svenskt jordbruk och forskning kan tillsammans utveckla mer uthålliga baljväxtbaserade produktionssystem och ökad användning av baljväxter som föda, foder och råvara till andra produkter. Vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, kombineras undervisning på olika nivåer med grundläggande forskning om baljväxters biologi och tillämpad forskning om utnyttjande av baljväxter i jordbruket. Forskare vid SLU har i år startat ett nytt nätverk som ska öka kunskapsutbytet och synliggöra den viktiga forskningen om baljväxters roll i uthålligt jordbruk för omvärlden.
En ökning av Sveriges produktion och konsumtion av baljväxter skulle förstärka uthålligheten i svenskt jordbruk, öka livsmedelssäkerheten, samtidigt som svensk mat skulle kunna bli mer hälsobefrämjande.

Erik Steen Jensen, Professor odlingssystem, Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) Alnarp
Bodil Frankow-Lindberg, Professor produktionsbiologi, SLU Uppsala
Kerstin Huss-Danell, Professor växtodling, SLU Umeå
Georg Carlsson, Forskarassistent odlingssystem, SLU Alnarp
Pekka Huhtanen, Professor husdjursskötsel, SLU Umeå
Lena Dimberg ,Universitetslektor livsmedelsvetenskap, SLU Uppsala

Miljöaktuellt, redaktionen