Ta del av allt innehåll på Aktuell Hållbarhet
Starta din prenumeration

Prenumerera

Onsdag15.07.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Klimat

Först med nollutsläpp i Antarktis

Publicerad: 24 Mars 2009, 10:49

Belgien bryter dieselkulturen vid Sydpolen och försörjer miljöforskarna med stormtåliga vindturbiner.


Antarktis är garnerat med forskningsstationer som är där för att rädda miljön. Alla uppvärmda och försörjda av dieselaggregat! Den belgiska stationen Princess Elisabeth drivs med solceller och vindsnurror som viker bladen för att tåla stormar och polarkyla.

De hårda vindarna på 90 meter i sekunden med byar upp till 320 knyck har hållit konventionella vindturbiner borta från Antarktis. Men den skotska tillverkaren Proven Energy har länge haft en konstruktion som grundaren Gordon Proven lämnade efter sig. Den har sedan dess förbättrats men bygger fortfarande på att rotorbladen är ledade med ett inre gångjärn på 90 grader och ett yttre med 45 graders vinkel. Bägge så starkt fjäderbelastade att deras stigning minskar när stormen tar i.

Polarstationen är också klädd med solpaneler som bland annat svarar för snösmältning till disk- och tvättvatten, men under den långa polarnatten gör de föga nytta. De nio vindturbinerna ger stationen 230 volts el för uppvärmning, datorer, belysning och mätinstrument. Dessutom – icke att förglömma i ett svenskt perspektiv – för spisar, mikrougnar och dammsugare från Electrolux.

Den belgiska stationen är inte helt ensam om att utnyttja vind och sol på de sydliga nejderna, men först att uteslutande göra det. Nya Zeeland bygger en stor vindkraftsanläggning på Ross Island och givetvis finns det ett antal solceller här och där sedan tidigare. Men i huvudsak är det ditfraktad dieselolja av vinterkvalitet som håller miljöövervakarna varma.

Belgien har ett långt förflutet på Sydpolen. Det började 1897 med expeditionsfartyget La Belgica, som frös fast i isen under 375 dagar. Det gav besättningen gott om tid att studera Antarktis årstider! En av besättningsmännen var förresten Roald Amundsen, som skulle komma tillbaka 1911 för att sätta den norska flaggan på Sydpolen (strax före Robert Scott).

Det här var på den tiden då Belgien var en kolonialmakt (och kungen ägde Kongo). Det dröjde till slutet av 1950-talet innan Belgien återupptog intresset för Sydpolen. Som en av undertecknarna av Antarktisavtalet byggde Belgien en bas och företog en rad expeditioner. Sedan 1985 rullar ett antal statliga forskningsprogram i Belgien och nu är det alltså dags att flytta in i Elisabeth-stationen, som är uppkallad efter en dotter till kronprins Philippe, om någon undrar.

Till sist ytterligare en svensk anknytning. Mätningarna av förändringar i isens tjocklek kommer att utföras med hjälp av satelliten Cryosat-2, som beräknas vara uppe framåt november. Den pratar med Esrange elva gånger om dygnet; levererar data och får instruktioner från styrcentralen som ligger i Darmstadt.

Pär Rittsel

Dela artikeln:


Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.