Fredagskommentar: Självklart är befolkningsfrågan viktig för klimatet

Jag har skrivit om befolkningsfrågan förut men nu är det dags att göra det igen. Detta sedan en ny diskussion blossat upp i media. I veckan fick frågorna också ytterligare svar i form av en färsk forskningsartikel, som har flera svenska forskare som författare.

En av de personer som gjort starkast intryck på mig i befolkningsfrågan är Lester Brown, grundare av den välrenommerade miljöorganisationen World Resources Institute.

“Att ge kvinnor möjlighet att bestämma över sin egen reproduktiva hälsa är den enskilt effektivaste biståndsåtgärden för att åstadkomma en hållbar utveckling”, sa han när jag intervjuade honom i Sverige 2010.

Förklaringen är enkel. De allra flesta kvinnor vill inte ha fler barn än de kan ge en bra uppväxt. Om det är sannolikt att fler barn överlever vill de inte skaffa fler än kanske ett eller två barn – för att ha råd att köpa bra mat till dem, betala deras skolavgifter med mera. Att ge kvinnor tillgång till insatser för reproduktiv hälsa och familjeplanering är därmed ett effektivt sätt att minska befolkningsökningen – och samtidigt minska fattigdom. Blir det mindre folk blir det också mindre miljöpåverkan från allt det som människor orsakar – från fossil förbränning och markomvandling till vattenförbrukning, avfall och kemikalieutsläpp. Bra för klimatet alltså. Eller?

Det är här diskussionen nyligen blossade upp i Aktuell Hållbarhet. Det var sverigedemokraterna Martin Kinnunen och Staffan Eklöf som i en debattartikel menade att “de ansträngningar som görs för klimatet kan omintetgöras av en ökande befolkning, med rättmätiga krav på en rimlig levnadsstandard”. I sin artikel berömde de rapportering på Svt:s Aktuellt, där det framgick att FN:s klimatpanel i sin senaste rapport skriver att befolkningsökningen är ett av de största hoten mot möjligheten att rädda klimatet. Men, hävdades det i Aktuellt och i sverigedemokraternas debattartikel, detta faktum hade strukits ur sammanfattningen för beslutsfattare, av politiska skäl. Varpå meteorologen Markku Rummukainen, som deltagit i arbetet med IPCC:s rapport, replikerade att Aktuellts rapportering var missvisande; IPCC:s sammanfattningar är inte politiska och inget hade "strukits". Vidare pekade han på att befolkningsfrågan haft en framträdande roll i klimatrapporterna sedan länge.

Nu i veckan fick frågan en naturlig fortsättning i och med att ny forskning presenterades av Linnéuniversitetet i Växjö. Det är bland andra Giangiacomo Bravo, professor vid Linnéuniversitetet i Växjö, som i en vetenskapligt granskad forskningsartikel publicerad i den vetenskapliga tidskriften Sustainability analyserat vilken roll befolkningstillväxten spelar i olika länder, i relation till individuella utsläpp från bland annat konsumtionen. För sin analys har de delat in världens länder i de fyra inkomstgrupper som Världsbanken använder, och som bygger på ländernas bruttonationalkomst: låginkomstländer, lägre medelinkomstländer, övre medelinkomstländer och höginkomstländer.

Forskarna har analyserat 30 års utsläppsdata och säger sig avliva en gammal myt, den att ökad konsumtion är en viktigare pådrivare av klimatutsläppen än befolkningstillväxt.

Studien visade att befolkningen växer i alla grupperna av länder. Den visade också att den framgångsrika utsläppsminskningen per capita som skett i länderna i höginkomstgruppen har utplånats av deras befolkningsökning.

I alla grupper av länder är befolkningstillväxten den främsta orsaken till ökade utsläpp enligt studien — utom i den övre medelinkomstgruppen där det är de individuella utsläppen snarare än folkökning som är problemet.

Det är också den övre medelinkomstgruppen (där Kina ingår) som bidrar mest till de globala koldioxidutsläppen. Låginkomstländerna bidrar knappt alls.

Enligt Giangiacomo Bravo går den här studien emot den allmänna uppfattningen att ökad välfärd är den huvudsakliga faktorn bakom ökade koldioxidutsläpp globalt.

– Våra resultat liknar dem från FN:s klimatpanel IPCC. Man kan inte bara se till konsumtionen utan man måste titta på hela bilden, säger han till Aktuell Hållbarhet.

Enligt Giangiacomo Bravo hade det varit bra om befolkningsfrågan kommit med i IPCC:s sammanfattning, just för att den frågan i vissa sammanhang har ansetts vara politiskt laddad.

När frågan nu inte var med i sammanfattningen passade klimatförnekare på att anklaga IPCC för att försöka dölja att befolkningsökningen påverkar klimatutsläppen. Men ingenting kunde egentligen vara mer självklart. Mänsklighetens utsläpp är ju ingenting annat än antalet människor gånger hur mycket var och en släpper ut.

– Vad vi vill visa med vår forskning är att det är fel att fokusera på antingen konsumtionen eller befolkningen. Alla faktorer är sammankopplade, man måste tänka på dem tillsammans, säger Giangiacomo Bravo.

Nu behövs det enligt honom en övergripande strategi för att lösa problemen med ökad befolkningstillväxt och ökade individuella utsläpp från bland annat konsumtion.

Jag tänker på att den kommande ökningen till 10 miljarder människor väntas ske främst i ett fåtal länder, varav flera är eller har varit stora svenska biståndsländer. Här skulle svenskt bistånd kunna spela en roll. Både för att ge tillgång till familjeplanering, och för att till exempel bidra till hållbara odlingsmetoder och energisystem så att människor slipper bli klimatflyktingar – och bidra till en ökad befolkning i våra högkonsumerande länder.

Det skulle göra det mycket enklare både för de länderna att nå sina nationella klimatmål, och för oss att nå våra. I kombination med insatser mot de individuella utsläppen från bland annat konsumtionen förstås.

Läs mer:
Forskning: Så påverkar befolkningsökningen klimatet
Replik: ”Missvisande om IPCC och kunskapsläget”
”Självcensur om befolkningstillväxtens betydelse för klimatet”
Fredagskommentar: Fri abort viktigaste miljöfrågan