måndag6 februari

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Sök

Starta din prenumeration

Prenumerera

Klimat

Fredagskommentaren: Det här med klimatet, varför är det så svårt?

Publicerad: 5 maj 2017, 06:55

Det här med klimatet, varför fungerar det inte? Forskarna är överens. Jorden är inte platt och sämre livsbetingelser för alla kommer med ett varmare klimat om vi inte gör något åt saken.


Politikerna är överens och försöker premiera ny fossilfri teknik och straffa gamla fossila lösningar. Det går inte fort, men det går åtminstone framåt. Näringslivet, som går dit pengarna finns, har börjat inse att gamla fossila lösningar är dyra och att det fossilfria snart kommer att ta över helt, så det är där en allt större del av investeringarna hamnar.

Sen är det alla vi andra. Varför avstår vi inte frivilligt från att ständigt besöka välfärdens godisbutik som bjuder på kött, privatbilism, långresor och andra koldioxidtunga njutningsmedel? Varför är det så svårt att se det personliga ansvaret som måste adderas till det ansvar som vetenskapen, näringslivet och politiken försöker att ta. Varför fungerar det inte ens i Sverige, som är världsbäst på att göra det personliga ansvaret kollektivt? Det har gått förut, så det borde gå nu också. Här är några exempel.

I slutet på 1800-talet och en bra bit in på 1900-talet var Sverige ett land som höll på att supa ihjäl sig. Spriten splittrade familjer, skapade allmän social oro och höll tillbaka utvecklingen. Men vi tog oss ur detta. Nykterhetsrörelse, politisk medvetenhet i arbetarklassen, modiga politiska beslut som motboken, Systembolaget och alkoholskatter var delar av lösningen. Men det personliga ansvaret, att sätta hälsa och familj före spriten, var något som människor faktiskt gjorde själva och i efterhand också var stolta över och nöja med.

1960-talet var massbilismen genombrott. Bilen var friheten men det kostade – i människoliv. Mellan åren 1966 och 1970 var dödstalen en bra bit över 1000 per år och då fanns bara 2 miljoner bilar i trafik. Sedan hände det saker. Information om trafikens faror tog fart när högertrafiken infördes. Det kom lagar om bältestvång, årlig bilbesiktning och regler om mönsterdjup på däcken. Biltillverkarna följde efter när de insåg att säkra bilar var det bästa försäljningsargumentet. Förutom allt detta fanns också ett personligt ansvar. Vi började se oss om i trafiken och lätta på gasen, barnen sattes i säkra bilbarnstolar och att skippa bältet var inte längre socialt gångbart. I början på 2010-talet var Sverige nere på under 300 trafikdöda per år,  2,9 per 100 000 invånare. Det är lägst i världen.

Att barn är hela familjens ansvar varken är eller har inte varit en självklarhet. Det blev särskilt tydligt på det sena 1900-talet då kvinnor och män förväntades delta fullt ut i arbetslivet. Det här är en ekvation som bara går att lösa med ett stort mått av personligt ansvar. Inget är perfekt, men med föräldraförsäkringen, tydlig normer i arbetslivet och ansvarsfulla föräldrar är Sverige i dag ett av få länder i världen där det går att förena föräldraskap och yrkeskarriär både för män och kvinnor. En konsekvens av detta är att det i Sverige i dag föds fler barn per kvinna än i andra europeiska välfärdsländer. Och det svenska begreppet pappaledig förvånar omvärlden.

bjorn-anderberg-kommentar-halvfigur

Men nu gäller det klimatet. Vi vet hur man gör, vi vet att det är allvar och vi vill vara bäst i klassen. Så vi borde kunna gör det igen. Varför ska det vara så svårt?

Björn Anderberg
redaktör, Aktuell Hållbarhet

Dela artikeln:

Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev