torsdag2 februari

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Sök

Starta din prenumeration

Prenumerera

Klimat

Fredagskommentaren: Ingen går säker för skämspriser

Publicerad: 26 maj 2017, 09:30

Skämspriser delas inte bara ut till bakåtsträvare. Även den som lovar mycket riskerar att hängas ut.


Den här veckan har priser och nomineringar av det mindre angelägna slaget delats ut till både länder och företag. En samling miljöorganisationer, under paraplyorganisationen CAN Europe, har utnämnt Polen till ”vinnare” i nedsmutsning genom att missbruka EU-medel för att förbränna kol. Samtidigt har företagsnätverket Hagainitiativet nominerats av Jordens Vänner till årets greenwashpris, bland annat för att de samlar företag som är långt ifrån de klimatbästa aktörerna i respektive bransch.

Att Polen med sin välkända klimatpolitik får ett skämspris förvånar nog få. Och att Jordens Vänner pekar finger åt företag är inte heller någon nyhet. Intressant är däremot att det inte spelar någon roll vilken väg ett land, företag eller organisation – eller person för den delen – väljer, risken finns alltid att kritiseras för fulspel. Till skillnad från Polen, med upprepade försök att bromsa EU:s klimatpolitik, har företagen i Hagainitiativet åtagit sig att minska sina utsläpp med 40 procent till år 2020.

Som journalist känner jag väl igen resonemangen. Det är lätt att hamra på de utpekade värstingarna och det är lockande att plocka ner dem med hög svansföring.

För den som står under bevakning blir då frågan vilken väg som ska väljas för att inte hamna i ett av de två facken. Något som på hållbarhetsspråk kan beskrivas som att hitta balansen mellan greenwash och greenhush.

En aktör som aldrig lyfter fram hållbarhetsperspektiv eller ambitioner, kanske på grund av rädsla för att kritiseras för misslyckande, riskerar att betraktas som hopplöst efter. I värsta fall pekas man ut som en bakåtsträvare även om faktiska framsteg görs. Samtidigt riskerar den som tar fram stora penslar för att beskriva hållbarhetsarbetet att landa i otydliga formuleringar eller överdrifter.

Är det då den gyllene medelvägen som alla bör sträva efter? Kanske för att ge en så rättvisande bild som möjligt. För att sporra sig själv och andra och att driva utvecklingen framåt krävs det samtidigt mod att utmana. Det gäller bara att vara beredd på konsekvenserna.

Daniel Boman
redaktör, Aktuell Hållbarhet

Dela artikeln:

Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev