Ta del av allt innehåll på Aktuell Hållbarhet
Starta din prenumeration

Prenumerera

Tisdag24.11.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Klimat

Fredagskommentaren: Snart förmörkas himlen – men inte av klimatförändringar

Publicerad: 24 Februari 2017, 08:58

Femtio år senare lanseras nya motorvägar och urskuldande överdäckningar som lösningar på trängselproblemet. Och den ständiga frågan fortsätter att mala i huvudet på de boende i städernas yttre regioner: Hur ska jag komma till och från jobbet i tid?


Jag har som många människor på Jorden ungefär en timma till jobbet. Varje dag. Och på senare tid har det ofta varit uppemot en och en halv timma på grund av förseningar. Förseningar som beror på att allt fler som bor åt mitt håll tar bilen. När jag väntar på bussen på morgonen ser jag bil efter bil köra förbi, med en person i varje bil. Samma personer åker hem samtidigt som min buss åker hem, med följden att min buss fastnar i en stillastående bilkö.

Jag är inte förvånad över att det har blivit så här. När ett stort bostadsområde byggdes åt mitt håll drogs en busslinje, som tidigare gick dit, helt skamlöst in. Några nya busslinjer tillkom ej. Inte heller nya infartsparkeringar till de inflyttade.

Lokala media har skrivit om hur trötta folk är på att bussarna är försenade. Men inte om privatbilismen som orsak till det hela. Ingenting om konstruktiva lösningar, som att underlätta samåkning och låta bilar fyllda med ett visst antal resenärer åka i bussfilen. Nada.

För många år sedan när jag skrev mycket om planerna på att införa en trängselskatt i Stockholm hittade jag en gammal svartvit tidningsbild på Sveavägen i centrala Stockholm på 60-talet. Vid den norra infarten till huvudstaden, Norrtull. En liten smal, vinglig väg med en fil åt varje håll – och en stillastående bilkö av Volvo Duetter och andra numera obsoleta bilmodeller. Bildtexten förklarade att vägen måste breddas för att minska köerna.

Femtio år senare lanseras nya motorvägar och urskuldande överdäckningar som lösningar på trängselproblemet. Och den ständiga frågan fortsätter att mala i huvudet på de boende i städernas yttre regioner: Hur ska jag komma till och från jobbet i tid?

Under mellandagarna gjorde jag ett experiment. Jag tog bilen till jobbet. Restid från dörr till dörr: Femton minuter! Jag tänkte att detta var nog lite för bra för att vara sant, det var ju trots allt jullov. Följaktligen prövade jag igen direkt efter helgerna när trafiken var på topp. Restid dörr till dörr: femtio minuter (efter felkörning). Besparing per dag: 20-80 minuter. Besparing per vecka: 100 till 560 minuter. Mellan en och en halv och nio timmar, ungefär.

Att jag blir snuvad på livstid för att jag väljer bussen, medan de som förstör både framkomligheten och klimatet mer än jag får tid över, gör mig förbannad. Men värst är oron: Hur jag ska ta mig till jobbet i morgon? Nästa månad? Och nästa år? Trängseln blir ständigt värre och högre makter har inte aviserat vare sig någon arbetstidsförkortning eller jobba-hemma-några-dagar-i-veckan-reform. Hur ska det gå?

Nu i februari läser jag en artikel om att världens första flygbil är lanserad. Ett annat, amerikanskt bolag har aviserat att de ska satsa på flygtaxi. Alltså inte med vanliga flygplan eller helikopter, utan små flygbilar. För vanligt folk. Som behöver komma till jobbet.

Chitty-chitty bang-bang, den flygande bilen i barnboken från sextiotalet, är inte längre någon fantasi. Så om några år får jag kanske skriva en artikel om trängselskatter – för bilar som färdas i luften.

Jag ser det framför mig. Borta är all diskussion om klimat, astma och buller. Nu handlar det om att kunna se solen. Ovanför våra huvuden. Snarare än undersidan av en flygande, stillastående motorväg. Som gör att vi inte ens vet om det har blivit vår.

Då eller aldrig måste våra politiker och företagsledare tänka nytt och agera för en hållbar utveckling inom området framkomlighet.

Pernilla Strid
redaktör, AH Lag&Rätt

Dela artikeln:


Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.