Ta del av allt innehåll på Aktuell Hållbarhet
Starta din prenumeration

Prenumerera

Onsdag14.04.2021

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Klimat

Geggvulkan på Mars signalerar tidigare liv

Publicerad: 3 April 2009, 04:53

Det finns för mycket metangas på Mars för att det ska vara naturligt. Var kommer gasen ifrån?


Lervulkaner är ett ganska vanligt fenomen på många ställen i solsystemet, inte minst på Jorden. De uppstår då innesluten gas i underjorden tränger upp genom en spricka och drar med sig vatten och lera. I Kazakstan är det väldigt vanligt med lervulkaner och många av dem drar med sig så mycket metangas upp att man kan sätta eld på den. Nu tror man sig ha hittat vad som liknar jättestora lervulkaner i ett område kallat Acidalia Planitia på Mars norra halvklot och det ger nytt hopp om att hitta, om inte dagsfärskt, så åtminstone tämligen nyligt liv på sagda planet.

Det här är den misstänkta lervulkanen på Mars. Klicka på bilden för en översikt. Ursprungligen var bilden infraröd, men jag har tagit mig friheten att falskfärga den och återställa de färger på bilden som vi är vana vid att se från Mars, till skillnad från världspressen som visade en blåaktig bild. Vulkankäglans yta är knorvig på ett sätt som är typiskt för sprucken is. ”Något” har alldeles uppenbarligen flutit ut från toppen och bildat deltan längs kanterna. Upplösningen på originalbilden från MRO Hirise-kamera är 30 centimeter per pixel och gropen i mitten av vulkanen mäter cirka 100 meter i diameter.

Mars har ett problem: Det finns så mycket metan i atmosfären att det måste fyllas på någonstans ifrån hela tiden. Metangas förstörs på ett par år i solljus och skulle det ha funnits en källa till metangas långt tillbaka i historien skulle gasen ha varit förstörd nu, eller ha läckt ut i världsrymden. Det har den inte, så var kommer den ifrån?

För mycket metan för att vara troligt? Så här ser metangaskoncentrationen i ppm ut vid Mars norra halvklot om sommaren. Bilden är tagen med jordbaserade teleskop.

Allt levande, så som vi ser det, avger metangas, så en teori är att gasen kan komma från levande organismer under ytan, som bor, eller bodde, på sådant djup att vattnet fortfarande är flytande. Kilometervis ned. Men när materien transporterats upp till ytan av vulkanen kan en robot lätt komma åt den och analysera den.

Men tyvärr är det inte så enkelt. Mars är rik på järn och omvandling av järnoxid (rost) till mineraler i serpentingruppen skapar också metan. På Mars skulle denna process kunna fortgå med hjälp av vatten, koldioxid och planetens inre värme Även om det inte finns några bevis för aktiva vulkaner på Mars idag kan det tänkas att gammal metan som varit instängd i så kallade isburar kallade ”klatrater” kanske frigörs just nu.

Bakterier har en underlig förmåga att överleva långt nere under marken. På ett ställe i Sydafrika lever bakterier på 2-3 kilometers djup i underjordiskt vatten som sönderdelas till syre och väte av naturligt radioaktivitet.

Och det finns gott om lervulkaner. Här är ett helt gäng vid Arcadia Planitia vid Mars nordpol.

Det var bilder från Mars Reconnaisance Orbiter (MRO) som avslöjade de troliga lervulkanerna för NASA-folket. Vulkanernas yta är förvånansvärt slät, vilket tyder på att den förändrats nyligen, och i kanterna slingrar sig floder av ”något” ut i typiska deltan som bara kan ha formats av vätska. Som man redan konstaterat kan koldioxid inte förekomma i flytande form på Mars, och då återstår bara vatten.

MROs infraröda instrument visade också att toppen på vulkanerna kallnade mycket snabbre på natten än de omkringliggande områdena, vilket tyder på att ytan är sedimenterad, alltså består av flera lager, som sannolikt spolats upp gång på gång. Slutligen visar MRO-spektrometern Crism at materialet på vulkankäglorna är mycket mer oxiderat än berggrunden runtomkring, vilket kan tyda på att materialet är järnoxider, ett material som bara kan uppstå om vatten varit närvarande.

Det måste helt enkelt ha runnit vatten en gång på Mars. Denna Crism-bild visar solsystemets största kanjon, Valles Marineris i nedre vänstra hörnet och hur höjdprofilen ser ut på väg ut mot havet (blått är djupt). Det är inte svårt att tänka sig att vatten kan ha runnit ned från högplatån (röd) kring Marineris, ned i kanjonen och skurit ut den ytterligare och runnit ut i ”havet”. Om det där inte är floddeltan då är jag Kalle Ankas mormor.

Men vi får fortfarande aldrig några bra svar om vi inte sätter dit en robot som kan undersöka om det finns liv, som tar en spade och gräver upp lite mikrober och tittar på dem!

Läs mer

Ta inte mitt ord för det. Läs hela sanningen här: http://www.lpi.usra.edu/meetings/lpsc2009/pdf/1749.pdf

Eller också kan du titta på alla andra underbara högupplösta Hirise-bilder här: http://hirise.lpl.arizona.edu/katalogos.php

Jörgen Städje

Dela artikeln:


Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.