Ta del av allt innehåll på Aktuell Hållbarhet
Starta din prenumeration

Prenumerera

Lördag11.07.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Klimat

George Monbiot: ”Alltings värde”

Publicerad: 13 Januari 2012, 06:00

Politikerna har kapitulerat för kommersialism och egoism. Nu måste idealisterna kliva fram och sluta skämmas, skriver den engelske författaren George Monbiot.


Här nedan följer den engelske författaren George Monbiots artikel ”The Values of Everything” ©. som först publicerades i The Guardian i oktober 2010. Miljöaktuellt har kontaktat Monbiot och den svenske översättaren och fått deras godkännande för publicering.

Artikeln beskriver själviska och osjälviska människor, och hur det moderna samhället befordrat de förra. Hur reklam och medias fascination för de rika och de  vackra lett oss in i en spiral av ökad konsumtion.

Texten handlar också om miljöfrågan – hur folk som kämpat för gröna frågor och social rättvisa försökt nå människor genom att vädja till egenintresset – och misslyckats kapitalt. Genom statushöjande prylar och försöken att intala oss själva att vår export minskar fattigdomen i andra länder.

"Alltings värde ©

Progressiva rörelser verkar inte fungera: så här kan man få till en förändring.

Här står vi nu, och bildar tillsammans en ordnad kö framför slakthusets port. De fattiga straffas för att de rika misslyckas, universalismen överges, välfärdssamhället monteras ned: bortsett från ett fåtal protester så har inget av detta ännu fått oss att börja slåss.

Acceptansen för en politik som motverkar våra intressen är det genomgående mysteriet under 2000-talet. I USA kräver vanliga, arga arbetare att de inte ska få en allmän sjukvårdsförsäkring och insisterar på att miljonärer borde betala mindre skatt. I Storbritannien verkar det som att vi utan protest är redo att överge de sociala framsteg som våra förfäder kämpade för med risk för sina liv. Vad är det som har hänt med oss?

Svaret tror jag finns i den mest intressanta rapport jag har läst detta år, ”Common Cause”, skriven av Tom Crompton (Världsnaturfonden). I rapporten undersöks ett antal nya framsteg inom psykologin (1). Den erbjuder, tror jag, en medicin för den sjukdom som nu påverkar alla goda ändamål i allt från välfärd till klimatförändringar.

Han visar att progressiva människor har gått på den myt om människans kognition som han kallar ”Upplysningsmodellen” (eng. ”Enlightenment model”). Modellen antar att människor gör rationella beslut genom att utvärdera fakta. Allt som behöver göras för att övertala människor är att lägga fram data: de kommer då att använda detta för att avgöra vilket alternativ som bäst uppfyller deras intressen och önskemål.

Ett antal psykologiska experiment visar att det inte fungerar på detta sättet. Istället för att utföra en rationell analys av kostnader och fördelar, så accepterar vi information som bekräftar vår identitet och våra värderingar, och förkastar information som är i konflikt med dessa. Vi formar vårt tänkande utifrån vår sociala identitet och skyddar den från allvarliga utmaningar. Att konfrontera människor med obekväm data resulterar sannolikt endast i att förstärka deras motstånd mot förändringar.

Vår sociala identitet skapas av värderingar som psykologer klassificerar som antingen intrinsikala eller extrinsikala. Extrinsikala värderingar handlar om status och självförverkligande. Människor med starka extrinsikala värderingar fixerar vid hur andra uppfattar dem själva. De värdesätter ekonomisk framgång, image och kändisskap. Intrinsikala värderingar handlar om relationer med vänner, familj och samhälle, och självacceptans. De som har starka intrinsikala värderingar är inte beroende av beröm eller belöningar från andra människor. De har värderingar som ligger bortom deras egenintresse.

Få människor är helt extrinsikala eller helt intrinsikala. Vår sociala identitet formas av en blandning av värderingar. Men psykologiska experiment i nästan 70 länder visar att värderingar bildar kluster (ansamlingar) i anmärkningsvärt konsekventa mönster. De människor som till exempel starkt värderar ekonomisk framgång har mindre empati, starkare manipulativa tendenser, en starkare dragning till hierarkier och ojämlikhet, starkare fördomar mot främlingar och mindre intresse av mänskliga rättigheter och miljön. Dessa värderingar undertrycker varandra: ju starkare en människas extrinsikala strävanden är, desto svagare är dennes intrinsikala mål.

Vi föds inte med våra värderingar, de skapas av vår sociala omgivning. Genom att förändra vår uppfattning om vad som är normalt och acceptabelt, så förändrar politiken våra tankar såväl som våra omständigheter. Fri och allmän sjukvård, t.ex., förstärker intrinsikala värderingar. Att stänga ute fattiga människor från sjukvården normaliserar ojämlikhet och förstärker extrinsikala värderingar. Den skarpa högersväng som började med Margaret Thatcher och kvarstod under Blair och Brown, regeringar som alla betonade dygderna med konkurrens, marknaden och ekonomisk framgång, har förändrat våra värderingar. Undersökningen ”British Social Attitudes” visar t.ex. en skarp nedgång under denna period i allmänhetens stöd för en politik som fördelar rikedom och möjligheter (2).

Denna förändring har förstärkts av reklam och media. Medias fascination av storpolitik, listor med rika människor, de med mest makt, inflytande, intelligens eller skönhet, dess besatthet av att skriva om kändisar, snabba bilar, dyra semestrar: allt detta inpräntar extrinsikala värderingar. Genom att frambringa känslor av osäkerhet och otillräcklighet – vilket betyder minskad självacceptans – så undertrycker detta intrinsikala värderingar.

Reklambranschen, som anlitar ett stort antal psykologer, är mycket väl medveten om detta. Crompton citerar Guy Murphy, global planning director för marknadsföringsföretaget JWT. Murphy säger att marknadsförare ”borde se sig själva som manipulatörer av kultur; sociala ingenjörer, inte varumärkeshanterare; manipulera kulturströmningar, inte varumärkesintryck” (3). Ju mer de framhäver extrinsikala värderingar, ju lättare kan de sälja sina produkter.

Högerpolitiker har också instinktivt förstått vikten av värderingar när man vill förändra den politiska kartan. Margaret Thatcher uttryckte att “ekonomin är metoden; målet är att ändra människors hjärta och själ.” (4) Konservativa i USA brukar generellt undvika att debattera fakta och siffror. Istället ramar de in frågor på ett sätt som både attraherar och förstärker extrinsikala värderingar. Varje år, med hjälp av mekanismer som sällan syns och sällan diskuteras, så blir utrymmet där progressiva idéer kan frodas lite mindre.

Den progressiva responsen mot
denna trend har varit katastrofal.
Istället för att konfrontera förändringar i värderingar, så har vi försökt anpassa oss till dem. Progressiva politiska partier har försökt blidka den förändrade opinionen: tänk på alla de flörtar New Labour gjort med medelklassen (5), som ofta bara var en kod för medelklassens egenintressen. Genom att göra så stöder och legitimerar man extrinsikala värderingar.

De som kämpar för gröna frågor
och social rättvisa har också försökt nå människor genom att vädja till egenintresset: t.ex. genom att förklara hur minskandet av fattigdomen i utvecklingsländer bidrar till att skapa en marknad för engelska produkter, eller genom att föreslå att om du köper en hybridbil så kommer du att imponera på dina vänner och öka din sociala status. Denna taktik förstärker också extrinsikala värderingar, vilket leder till att framtida kampanjer får ännu svårare att lyckas. Grön konsumism har hittills varit ett katastrofalt misstag.

”Common Cause” föreslår ett enkelt
botemedel: att vi slutar med att dölja våra värderingar och istället förklarar och kämpar för dem. Progressiva opinionsbildare föreslås alltså att anamma en förståelse för den psykologi som kommunicerar politisk förändring och visa hur den har blivit manipulerad. De måste också gå samman för att utmana de krafter – särskilt reklamindustrin – som gör oss osäkra och själviska.

Ed Miliband verkar förstå detta behov.
På Labours konferens sade han att han ”vill förändra vårt samhälle så att det värderar gemenskap och familj, inte bara arbete” och ”vill förändra vår utrikespolitik så att den alltid baseras på värderingar, inte bara allianser…Vi måste förkasta gammalt tänkande och stå upp för de som anser att det finns mer i livet än ekonomiska inkomster och utgifter.” (6) Men här finns det en paradox; vi kan inte lita på att politiker gör dessa förändringar. De som lyckas inom politiken är, per definition, människor som prioriterar extrinsikala värderingar. Deras ambitioner tvingar dem själva att göra avkall på lugn, familjeliv, vänskap – t.o.m. broderlighet.

Så, vi måste själva göra denna förändring. Människor med starka intrinsikala värderingar måste sluta att skämmas för dem. Vi måste argumentera för den politik vi vill ha inte p.g.a. att den är fördelaktig, utan för att den är medkännande och vänlig; och mot annan politik för att den är självisk och grym. Genom att hävda våra värderingar så blir vi själva den förändring som vi vill se"

George Monbiot

Texten finns att läsa på originalspråk på www.guardian.co.uk  och www.monbiot.com

Referenser

1. Tom Crompton, September 2010. Common Cause: The Case for Working with our Cultural Values. WWF, Oxfam, Friends of the Earth, CPRE, Climate Outreach Information Network. http://assets.wwf.org.uk/downloads/common_cause_report.pdf
2. J. Curtice, 2010. Thermostat or weathervane? Public reactions to spending and redistribution under New Labour, in Park, A et al, S (eds.) British Social Attitudes 2009-2010: the 26th report. Sage, London. Citerad ovan av Tom Crompton.
3. Guy Murphy, 2005. Influencing the size of your market. Institute of Practitioners in Advertising. Citerad ovan av Tom Crompton.
4. Margaret Thatcher, 3 maj 1981. Intervju i The Sunday Times. Citerad ovan av Tom Crompton. Originalcitatet är ”economics are the method; the object is to change the heart and soul.”
5. George Monbiot skriver ”Middle England”, vilket är en engelsk term för medelklassen.
6. http://www.guardian.co.uk/politics/2010/sep/28/ed-miliband-labour-conference-speech. Originalcitatet är “We must shed old thinking and stand up for those who believe there is more to life than the bottom line.” (Ed Miliband) Med “bottom line“ menar Miliband med all sannolikhet ekonomiska inkomster och utgifter; “the bottom line“ betyder på engelska den nedersta raden på en balansräkning.

Erik Klefbom

Dela artikeln:


Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.