Ta del av allt innehåll på Aktuell Hållbarhet
Starta din prenumeration

Prenumerera

Klimat

Gigantvågorna finns!

Publicerad: 22 juni 2010, 10:20

Intill för några år sedan var det ingen som trodde på sjömännens historier om havsvågor höga som höghus. Nu vet man bättre.


Jättevågor, gigantvågor, tusenårsvågor, sjömansskrönorna har massor av underliga fenomen att berätta. Eller Kraken. Jättebläckfisken som  kunde dra ned ett skepp under vattnet. Det visade sig vara sant. Japanerna drog slutligen upp en enorm bläckfisk som mycket väl kunde välta en mindre båt. Malströmmen då? Jo den finns, alldeles söder om Lofoten, fast den är inte så våldsam som skrönorna kanske vill göra gällande. Undertecknad har själv sett och fotograferat den.

Jättevågor är vanligast i Agulhas-strömmen utanför Sydafrikas västkust, varifrån det finns många väldokumenterade fall och dessutom dokumentation av skepp som skadats. Den här skadan ådrog sig det norska tankfartyget Wilstar 1974. Det var kombinationen av stampande rörelse och en brant våg som orsakade skadorna.

Om man nu helt bortser från tsunamivågor, som är så populära idag, så har myndigheter och forskare haft svårt att tro på 30-metersvågor. Icke desto mindre försvinner ungefär två stora fartyg från havets yta varje vecka. Under de senaste tjugo åren har fler än 200 supercarriers, lastfartyg över 200 meter, försvunnit i havet. Ögonvittnesskildringar ger vid handen att många av dem sänktes av stora väggar av vatten som bara reste sig upp ur en i övrigt lugn sjö.

Sjömän som överlevt möten med sådana vågor kan berätta fantastiska historier. I februari 1995 mötte lyxkryssaren Queen Elizabeth II en våg på 29 meter under en storm i Nordatlanten. Kaptenen Ronald Warwick beskrev den som ”en stor vägg av vatten … det såg ut som om vi var på väg rakt in i Dovers vita klippor.”

Handelsfartyg som kämpar i hög sjö med en jättevåg föröver år 1993. Jättevågor är vanliga nära 100-famnarsdjupet i Biscayabukten.

Fenomenet aktualiserades senast igår (mars 2010) när ett kryssningsfartyg i Medelhavet träffades av en åtta meter hög våg som slog sönder fönster på salongsvåningen, dödade två passagerare och skadade sex andra. Vindstyrkan var över 100 kilometer i timmen vid tillfället.

Forskningen definierar en jättevåg som en som är tre gånger så hög som de normala vågorna i området. Med datorsimuleringar har man fått fram tänkbara anledningar till jättevågorna och också kunnat slå fast var det utsatta punkterna på jorden finns. Punkterna kallas för fokalzoner och uppstår där sandbankar och starka vattenströmmar får vågorna att ändra riktning och fart. Detta får vågenergin att fokuseras till en enda punkt, av oceanograferna kallade för en vågfokalzon.

Denna sällsynta bild av en jättevåg togs av styrman Philippe Lijour på supertankern Esso Languedoc under en storm utanför Durban i Sydafrika 1980. Masten på styrbordssidan är 25 meter över havsytan. Vågen kom emot skeppet bakifrån innan den bröt in över däcket, men orsakade i detta fall bara mindre skador. Vågornas medelhöjd var bara 10-15 meter vid tillfället.

Zonen är som ett brännglas. Detsamma händer när en våg rör sig över en sandbank eller en ström, att energin samlas på en enda punkt. Forskarna fann att det var mera sannolikt att jättevågor skulle bildas i sådana zoner. I ett normalt fält av vågor är ungefär var 10.000:e våg extrem. I en fokalzon rör det sig om ungefär tre på tusen vågor.

Slutligen fick två ESA-satelliter, ERS-1 och ERS-2, avgöra saken för gott. Satelliterna arbetade i projektet MaxWave och skickade tillbaka radarbilder kallade ”imagettes” (snuttbilder) från havsytan utvisande rektanglar på 5×10 kilometer, tagna var 200:e kilometer. Under en treveckorsperiod år 2001 skickade satelliterna hem cirka 30.000 snuttbilder, vilka sedan analyserades matematiskt. Undersökningen visade på 10 jättevågor och vissa av dem var nästan 30 meter höga. Det var betydligt fler än man hade förväntat sig.

Jättevåg upptäckt under en global undersökning som resulterade i tre veckors rådata från den syntetiska aperturradarn på ERS-2. SAR-datat omvandlades till våghöjder och brantheter. Vågen som visas här var 29,8 meter hög.

Ironiskt nog träffades två kryssningsfartyg, Bremen och Caledonian Star av jättevågor mitt under undersökningsperioden. Båda fartygen befann sig i Sydatlanten och fick fönstren på kommandobryggan sönderslagna. Fartyget Bremen drev i två timmar utan framdrift och navigeringsmöjlighet.

Borrplattformar har också drabbats. Den 1 januari 1995 träffades Draupner-plattformen i Nordsjön av en jättevåg som uppmättes till 26 meter av en lasermätare ombord. De högsta vågorna runt ikring mätte 12 meter. Radardata från Goma-fältet i Nordsjön påvisade 466 jättevågor under 12 år.

Resultat

Arbetet har mynnat ut i flera saker, bland annat en förståelse för hur fartyg måste byggas i framtiden (http://techworld.idg.se/2.2524/1.236200/sank-garna-fartyg-men-gor-det-vetenskapligt). Bara det faktum att jättevågor är ganska vanliga har fått långtgående konsekvenser för säkerhet och ekonomi eftersom fartyg och borrplattformar normalt bara byggs för att klara våghöjder på 15 meter.

Ett annat resultat har blivit World Wave Atlas (WWA) skapad av det norska företaget Oceanor, en högupplösande interaktiv vind- och vågatlas som kan ge noggrann statistik för vind och vågor för alla länder och regioner över hela jorden. Det är också en global våg-databas som används för offshorearbete. Vågdatabasen kan visas i en PC-tillämpning med samma namn. När man startar programmet ser det ut så här.

Områden som innehåller faktiskt uppmätt data markeras med blått. Klickar man på ett sådant område och zoomar in kan man se våghöjdens medelvärden i området.

Grönt är inte så farligt, medan rött är högre våghöjder. Linjerna representerar banorna för de satelliter som lämnat vågdata. Registreringen av havsvågor sköts numera kontinuerligt av flertalet satelliter, samt av amerikanska NOAAs mätbojar som ligger i de stora världshaven.

EUs vågforsknignsprojekt Eurowaves: http://www.oceanor.no/projects/Eurowaves/index.htm
ESA MaxWave: http://www.esa.int/esaCP/SEMOKQL26WD_index_0.html
World Wave Atlas: http://www.oceanor.no/products/software/wwa/index.htm

Jörgen Städje

Dela artikeln:


Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.